Annons

Annons

per_lind.jpg

Per Lindvall, krönikör
Det är de mellanstora byråerna som kommer att känna av dessa konsolideringsövningar, skriver Per Lindvall i en krönika

Den förutsägbara jakten på konsolidering

I jakten på nya branscher att konsolidera, har de stora PE-fonderna fått korn på redovisningstjänsterna. Som i andra ny- och välkonsoliderade branscher ska kunderna inte bli förvånade om de nya kunderbjudandena också innebär försök att etablera en ny, läs högre, prisbild.

Per Lindvall

Per Lindvall

Realtids krönikör Per Lindvall är mångårig ekonomijournalist. I botten har han en utbildning i finansiell ekonomi och kreditanalys på Handelshögskolan i Stockholm.

Att Private Equity företaget IKs nybildade bolag Aspia skulle följa upp förvärvet av PwCs redovisningsarm, Business Services genom att plocka på sig KPMGs mindre men motsvarande verksamhet var så långt ifrån en överraskning man kan komma. Det var helt enligt den vältummade skolbok som Private-Equitybranschen följt de senaste decennierna. 

Sannolikt har förhandlingarna med PwC och KPMG förts parallellt, där affär två var en förutsättning för att genomföra affär ett. För det första är konsolidering ett bärande tema för i stort sett alla private-equity-affärer, liksom det för övrigt är i de flesta företagsaffärer. (På alla företagsledares kom-i-håg-lapp står tydligt att man sa vara nummer ett på en marknad för att ha något att hämta.) För det andra är det en typisk PE-affär, genom att man genomför en affär som i teorin har stora skal- och samordningsfördelar men som, av olika skäl , inte är möjliga att genomföra av de tidigare ägarna. 

Ett paradexempel på det senare är de båda vattenkranstillverkarna FM Mattson AB och Mora Armatur AB som hade fabriker rygg mot rygg i den lilla byn Östnor i Mora i Dalarna, men vars existens och drivkraft grundats på den rivalitet som funnits mellan bolagens ägare, av samma släkt. Det krävdes att PE-aktören Priveq (Skandia Investments) klev in som huvudägare för att man skulle kunna slå ihop företagen till Ostnor AB. Och verksamheten har naturligtvis kunnat rationaliseras, även om man, behållit de båda varumärkena. Nästan samma rivalitet kan man se bland Big 4 inom revision och dess servicegren, redovisning. Även om den senare har en svagare intjäning, och en lägre partnerdensitet än den, så här långt, mera lukrativa revisions- och rådgivningsaffären.

Annons

Annons

Den omedelbara frågan är väl hur IKs kollega Altor, som köpte den omsättningsmässiga branschledaren LRF Konsult, ska svara upp på IKs drag. LRF Konsult har visserligen en lite annan profil, med sitt mäkleri och sin starka koppling till de areella näringarna och där LRF finns kvar som minoritetsägare, men konsolidering lär även finnas med högst upp på Altors önskelista. 

För en utomstående framstår de något mindre redovisningsbenen hos de två andra av de fyra stora byråerna Ernst & Young och Deloitte som naturliga måltavlor, även om de kommer att neka till att verksamheten är till salu, ända till det är klart.  För revisionsbyråer som BDO och Grant Thornton, med sin tydliga profil mot ägarledda företag går det nog att hävda att redovisningsbenet är mera av en kärnverksamhet. Och i kölvattnet av de affärer som har skett så är det nog inte omöjligt att dessa kan plocka upp såväl revisorer som redovisningskonsulter på orter där framför allt PwC men även KPMG släpper ifrån sig sin redovisningsverksamhet och därmed får en svagare närvaro.

Bland de rena redovisningskonsulterna, som saknar koppling till revisionsbyråer, är det dock ett stort hopp från LRF Konsult, som omsatte en miljard kronor, ner till nästa nivå, där man hittar företag som Modern Ekonomi, som omsätter runt 100 miljoner kronor. Till nästa nivå är steget ännu längre i denna, som det heter, mycket fragmenterade bransch där det finns totalt 21 000 aktiva företag, varav två tredjedelar är enmansbyråer. 

Ska man ta till någon allmän ekonomiklyscha så är det mest de mellanstora byråerna som kommer att känna av denna konsolideringsövning. De små, som jobbar mycket nära sina kunder, lär knappast ha så mycket att frukta före sin pensionering.

Den underliggande drivkraften till dessa affärer kan också härledas till andra men relaterade klyschor, digitaliseringen och utvecklingen av nya kundplattformar, för att förnya kunderbjudandet, vilket sägs kräva en viss finansiell styrka. Det ligger naturligtvis något i detta, annars skulle inte PE-bolagen flockas där. Redovisningstjänster brukar också vara det första som dyker upp när någon ska nämna ett serviceyrke som kommer att få känna av digitaliseringens nästa våg.

Men vän av ordning ställer sig naturligtvis frågan varför inte PwC Sverige, som för sitt senaste räkenskapsår redovisade ett rörelseresultat på 600 miljoner kronor, skulle vara i avsaknad av pekuniära muskler att själv driva utvecklingen framåt. Här spökar kanske mer den ständiga konfliktkällan för revisionsbyråerna, mellan myndighetsutövandet revision och säljandet av andra kringtjänster, en inte obetydlig roll.

Och ska man dra några slutsatser från andra nykonsoliderade branscher så är det att kunderna inte ska bli så förvånade om de nya kunderbjudandena också innebär ett försök att etablera en ny prisbild. Den som exempelvis vänt sig till en tidigare fristående veterinärklinik, som hängt upp den nya skylten Anicura vid dörren, upplevde att en priset för en tandstensrensning av en mindre jakthund dubblerats till 4 000 kronor, för nu skulle hunden sövas för sin egen säkerhet och hälsa. För den mindre sentimentala kunden fostrad i förhållningssättet att ett jägarliv är för kort för en dålig hund, vände sig i stället till den fristående men avhoppade anicuravetrinären, som erbjöd tandstensrensning, med lokalbedövning, för en fjärdedel av Anicurapriset.
Så för egen del kan AL Redovisning i Dala-Floda känna sig trygg. Jag stannar kvar, in i kaklet. 

 

Läs allt om:

Annons

Annons

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna