Annons

Annons

Dags att se över värdepappersregeln!

Det finns alltså en uppenbar risk att deltagarna i incitamentsprogrammet tvingas betala tjänsteskatt innan pengarna finns på kontot, i varje fall om lagstiftningen skulle fungera i verkligheten. Det gör den inte. Det skriver Realtids Claes Folkmar.

Claes Folkmar
Claes Folkmar

Claes Folkmar

Realtids reporter och krönikör Claes Folkmar är journalist med mångårig erfarenhet som expert inom skatte-, fond- och bolagsbevakningsfrågor. Mejla gärna dina synpunkter på hans krönika till claes.folkmar@realtidmedia.se.

Tänk dig följande situation; du sitter i ett löne- och utvecklingssamtal och förhandlar om ditt nya lönepaket i samband med en befordran. Din nye affärsområdeschef erbjuder dig ett lönelyft till 55 tusen i månaden, men tillägger att han räknar med att du arbetar i minst tio år och att din lön kommer stiga med 5 procent om året.

Du får gärna börja arbeta i nästa veckan säger chefen, men först måste du betala in skatten på omkring 3 miljoner. Vad säger du? Är vi överens?

Vad händer om jag blir sjuk, får sparken eller vill sluta av ett annat skäl undrar du? Det spelar ingen roll säger chefen, skatten måste betalas nu.

Annons

Annons

Så fungerar, lite hårddraget, inkomstskattelagens värdepappersregel för anställda som deltar i värdepappersbaserade incitamentsprogram i onoterade bolag. Alla förmåner som en anställd får från sin arbetsgivare utöver kontant lön eller kontant bonus skall värderas enligt nuvarande lagstiftningen som en “vara på orten”.

Det låter kanske som en säck potatis som den anställde får för att han eller hon utfört sitt arbete särskilt väl. Regeln omfattar dock även värdepapper som en anställd eller ledande befattningshavare kan erbjudas i ett incitamentsprogram. Syftet med den här typen av program är att stimulera personalen och få dom att känna sig delaktiga i företagets utveckling, och i vissa fall hålla tillbaka löneanspråken i små och utvecklingsintensiva bolag.

Kruxet med värdepappersregeln är att till skillnad mot kontant lön eller bonus sker beskattningen när du får tillgång till värdepappret. Det betyder att du, åtminstone enligt lagtexten, måste skatta i inkomstslaget tjänst för den eventuella förmån du får vid förvärvet av värdepappret, det vill säga om det pris du betalar understiger “marknadsvärdet” som Skatteverket skall fastställa baserat på den information som arbetsgivaren tillhandahåller.  

Det finns alltså på pappret en uppenbar risk att deltagarna i incitamentsprogrammet tvingas betala tjänsteskatt innan pengarna finns på kontot, i varje fall om lagstiftningen skulle fungera i verkligheten. Det gör den inte. Det finns dock fall där skatteverket krävt in betydande skattebelopp från deltagare i incitamentsprogram. Kraven har även gällt individer som sålt tillbaka sina aktier till arbetsgivaren (beskattningen skall ju ske när aktierna förvärvas) efter att de valt att lämna företaget. Lyckligtvis har Skatteverket backat från kraven senare.  Lagstiftningen skapar en mängd problem som gör att beskattningen i princip aldrig fungerar som den är tänkt, och kan variera från fall till fall, vilket måste anses som rättsvidrigt.

Framför allt finns det stora svårigheter, i princip är det omöjligt, att fastställa ett rättssäkert marknadsvärde på onoterade bolag ur ett tjänstebeskattningsperspektiv. Detta bottnar bland annat i att den värderingsmetodik som används bygger på portföljteoretiska ansatser som är svåra att applicera på ett litet onoterat bolag.

Särskilt svårt blir det om bolaget har en kort historik präglad av negativa kassaflöden, värdet blir då noll eller negativt med traditionella kassaflödesbaserade värderingsmetoder, och ingen skatt betalas av de anställda. Värdet på bolaget kan dock vara betydande eftersom stora produktlanseringar med betydande förväntade intäkter väntar.

Från det onoterade företagets sida, i synnerhet om det finns en bra lönsamhet, finns det också starka skäl att få värdet på de värdepapper som erbjuds i incitamentsprogrammet så lågt som möjligt för att locka personalen att delta när de ger sin beskrivning av hur de kommit fram till priset på värdepappret som ingår i programmet för Skatteverket.

Finansdepartementet valde i samband med den stora incitamentsutredningen att inte reformera lagstiftningen kring värdepappersregeln, trots att Skatteverket flaggat för betydande problem med de nuvarande reglerna. Skälen är oklara, och tycks bero på att lagstiftaren inte riktigt förstår konsekvenserna av nuvarande lagstiftning.

En väg framåt som diskuterades under utredningsarbetet var en löpande beskattning där värdepappret successivt skulle “marknadsvärderas” och en eventuell positiv värdeförändring skulle tas upp till tjänstebeskattning varje år. En annan idé var att ett nytt aktieslag, “tjänsteaktier”, skulle införas och som där beskattningen i tjänst skulle ske när aktien säljs. Aktierna skulle “låsas” i en svensk aktiedepå. Denna variant är tilltalande och påminner om de nya reglerna för personaloptioner i “innovativa småbolag” som infördes nyligen, men där vinsten beskattas i kapital. Det är dags för finansdepartementet att se över denna märkliga regel som skapar utrymme för inkomstomvandling.

 

Annons

Annons

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna