Annons

Annons

lindvall-kone.jpg

Det är bara att hoppas att hissen inte går ända upp för den tilltänkta affären mellan Kone och Thyssen Krupp, anser Per Lindvall.
Det är bara att hoppas att hissen inte går ända upp för den tilltänkta affären mellan Kone och Thyssen Krupp, anser Per Lindvall. Hissbild: Kone

Cevian och dess destruktíva oligopolspel

Likhetstecknet mellan företagsmässigt värdeskapande och samhällsekonomiskt dito blir allt svårare att se. Cevians försök att para ihop hissarna i sin problemtyngda investering i tyska Thyssen Krupp med finska Kone är ett oligopolbildande äktenskap som därför borde stoppas, anser Realtids Per Lindvall.

Per Lindvall

Per Lindvall

Realtids krönikör Per Lindvall är mångårig ekonomijournalist. Har du synpunkter på Pers krönika? Skicka gärna ett mejl! Adressen är: per.lindvall@realtidmedia.se

Genom att gifta ihop Thyssen Krupps hissdivision med finska Kone skulle man skapa en dominant på den europeiska och även globala hissmarknaden. De skulle hamna i paritet med amerikanska Otis och bli större än schweiziska Schindler. Rent värdemässigt skulle detta vara mumma för Cevian som fått se sin investering i Thyssen Krupp smälta ihop under det senaste året. 

Men det finns anledning att vara skeptisk. Dominanslekar har blivit den övergripande strategin hos många börsföretag liksom den är ett av de strängaste budorden hos många Private-Equity bolag. Läs vilket strategidokument som helst och marknadsledarskap finns normalt med på första plats. När Björn Rosengren klev in som VD i Sandvik för att städa upp efter Olof Faxander så var ett av hans första uttalanden om koncernens struktur att de verksamheter som inte var eller kunde bli nummer ett eller två på sin marknad på sikt inte hörde hemma i koncernen. Sandviks styrelseorförande och tidigare koncernchefen för Assa Abloy – Johan Molin – hör ju dessutom till världseliten inom denna typ av ”reality-gaming”. Men det går igen överallt

Lockelsen av att bli nummer ett eller möjligen två på en ”välkonsoliderad” marknad är stor. Marknads- och prisledarskap är nämligen en av viktigaste förklaringarna till den ”överlönsamhet” som råder i många branscher. 

Annons

Annons

Men hos många välkända ekonomer börjar insikten om att dessa konsolideringsövningar inom den traditionella industrin är en av de viktigaste förklaringarna till den ekonomiska stagnationen i den utvecklade världen. Hit hör också de via nätverkseffekten skapade de-facto monopolen hos techgiganter som Facebook, Alphabet (Google), Microsoft och Amazon. 

Insikten börjar växa fram om att det finns en rad förlorare i form av kunder, leverantörer och de anställda vilka alla får en mycket sämre förhandlingsposition gentemot marknadsledaren. Sammantaget blir den samhällsekonomiska effekten negativ och en viktigt förklaring till den rådande stagnationen och då inte minst att löntagarnas förhandlingsposition har eroderats.

Nobelpristagaren Joseph Stiglitz och Harvardprofessorn Robert Reich har lyft fram den ökade koncentrationen inom allt fler branscher, som en viktig förklaring till de stora samhällsekonomiska bekymmer som världsekonomin brottas med. Den demokratiska presidentkandidaten Elisabeth Warren har gjort detta till sitt huvudnummer för att som hon säger ”rädda kapitalismen”.

På EU-nivå har ju den danska konkurrenskommisionären och liberalen Margrethe Vestager gjort sig ett namn som utmanare av de stora amerikanska techföretagens missbruk av sina dominantapositioner. Det har visserligen fått den amerikanska presidenten Donald Trump att släppa loss sin twitterkanon, men hon stoppade ju även den planerade tågfusionen mellan Siemens och Alstom, till tysk-franskt förtret. Det är bara att hoppas att hissen inte går ända upp för den tilltänkta affären mellan Kone och Thyssen Krupp.

Läs allt om:

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna