Om Coinbase’s börsintroduktion har varit en succé eller inte ligger väl i ögat på bretraktaren. Aktiekursen har å ena sidan rasat med 25 procent sedan introduktionen för ett par veckor sedan. Å andra sidan är ett börsvärde på motsvarande 470 miljarder kronor inte så illa. Det gäller i synnerhet för en verksamhet som egentligen inte ska behöva finnas för de ortodoxt troende cryptoniterna. I en värld där krypto, och ”first movern” bitcoin, är kung ska det ju inte behöva finnas några mellanhänder. Det är ju en decentraliserad verksamhet där ”folket” regerar.

Men det är inte bara denna ”kryptofrukt” som Coinbase ställer på huvudet. Som Izabella Kaminska skriver i Financial Times är det troligt att de flesta av Coinbases kunder inte förstår att det de handlar med på denna börs inte är ”coins” utan ”coin-credits”, det vill säga fordringar på Coinbase, motsvarande vanliga bankers inlåning, och att flertalet transaktioner aldrig matas in i någon blockkedja.

Annons

”Det är troligt att de flesta av Coinbases kunder inte förstår att det de handlar med på denna börs inte är ”coins” utan ”coin-credits”, det vill säga fordringar på Coinbase, motsvarande vanliga bankers inlåning, och att flertalet transaktioner aldrig matas in i någon blockkedja.”

Till fruktkorgen kan vi lägga att ”den privata integriteten” som dessa kryptovalutor sägs ge kan ifrågasättas, på gott och ont. Före vice-sheriffen på CIA Michael Morrell omfamnade för några veckor sedan bitcoin och blockkedjor i ett uttalande.  ”Blockkedjeanalys är ett mycket effektivt brottsbekämpnings- och informationsinhämtningsvertyg”, som han uttryckte sig. Till detta kan vi sortera Elon Musks gamla partner och Paypalgrundare Peter Thiel som häromveckan varnade för att Kina, med sina digitala valuta-och massövervakningsdrömmar, använder bitcoin som ett finansiellt vapen mot USA. Kina står för en mycket stor del av de bitcoins som ”myntas” idag.

Men jag vill hävda att ”bicoinskon” klämmer och skaver på fler ställen. En sådan är hur bitcoin skulle påverka ekonomin om den verkligen skulle bli en dominerande valuta. I min värld skulle det bli ett kontinuerligt mycket djupt lågtryck, motsvarande engelskans ”depression”.

Annons

”Men jag vill hävda att ”bicoinskon” klämmer och skaver på fler ställen. En sådan är hur bitcoin skulle påverka ekonomin om den verkligen skulle bli en dominerande valuta. I min värld skulle det bli ett kontinuerligt mycket djupt lågtryck, motsvarande engelskans ”depression”.”

När jag har skrivit om bitcoin (se artiklarna längre ner) har jag fått riset smaka i många mejl från kryptovalutans omfamnare. De vill hävda att jag inte har förstått, något. De välmenande piskarna hänvisar alla till en som de menar har begripit, den libanesiskfödda ekonomen Saifedean Ammous som publicerat boken, ”The Bitcoin Standard”. Och även om den i förordet omfamnas av ”svartasvanmästaren” Nassim Taleb så vill jag hävda att Ammous vare sig förstår hur dagens system verkligen fungerar och hur ett finansiellt system baserat på bitcoin skulle fungera. Ammous har framför allt inte förstått det här med krediter, en av civilisationens äldsta uppfinningar, som bildar ursprunget och basen i ett finansiellt system. Ammous hävdar att människan gick från byteshandel till att betala med grejer, som metallstycken. ”Guldstandarden” var enligt Ammous den bästa av idéer, så här långt.

Mer av Per Lindvall om bitcoin:
>> Tether är om inte blodet så åtminstone lymfan i alla bitcointransaktioner
>> Dags att prata ”woodcoin”
>> Bitcoinvalutan värdelös – annat än som spekulationsobjekt

Enligt Ammous så är det staterna som idag kontrollerar sina fiatvalutor och de har ett stort intresse av att ständigt devalvera dess värde. (En ganska innött libbertariansk tanke.) Jag vet inte om Ammous libanesiska bakgrund spelar in här, men ett land där centralbankschefen anklagas för att ha stulit motsvarande 300 miljoner dollar är kanske ett system som inte underbygger något större förtroende.

Men som de som läst mina krönikor tidigare vet så anser jag att det är bankerna som står för penningproduktionen i den utvecklade världen. De har inget intresse av någon skenande inflation. De är intresserade av att tjäna pengar. Om däremot inflationen stiger så träder centralbankerna in och dämpar produktionen av pengar genom att höja räntan.

Det helgade sparandet i den värld vi lever i är därför inget annat än samlandet av fordringar på andra i detta system. Sparandet blir en investering först när den omsätts för att konstruera något som kan generera framtida flöden av fordringar, eller minskningar av framtida utbetalningar.

Värdet på detta sparande blir därför en funktion av omgivningens återbetalningsförmåga och därmed på att ekonomin fungerar. I Ammous värld ses sparande som något slags abstrakt ”frukt” av hårt arbete eller framgångsrika affärer med ett eget inneboende ”värde”.  En bitcoin, liksom det mer otympliga guldet, har ett sådant inneboende värde, enligt Ammous.

Men det Ammous och många bitcoinkramare inte vill förstå är att sparande som inte omsätts har inget ekonomiskt värde alls. I en värld där handel och ekonomi baseras på fysiska varor kan detta kanske fungera. Eller snarare där kan man, som man gjort i alla historiska tider, runda guldrestriktionerna genom att börja använda andra varor eller metaller som valuta, eller krediter. I Sverige konkade vi runt på stora kopparplåtar under stormaktstiden.

”Men det Ammous och många bitcoinkramare inte vill förstå är att sparande som inte omsätts har inget ekonomiskt värde alls.”

Men i en tjänstebaserad ekonomi som dagens, så skulle detta fungera mycket dåligt. Med bitcoin som valuta och investering ”digitalt guld” så skulle den ekonomiska aktiviteten strypas. Skeva fördelningar skulle leda till en kronisk efterfrågekollaps, ända till dess att man kommer på något annat att betala med. Sannolikt krediter.