Annons

Annons

Allra – skurkar eller rättsskandal?

Att följa turerna i Allra-affären från första parkett är som att se HQ-kraschen repriseras, sju år senare. Likheterna är häpnadsväckande många. Och den principiellt intressanta juridiska frågeställningen är en och samma, nu som då, skriver Realtids debattredaktör Andreas Henriksson.

Andreas Henriksson

Andreas Henriksson

Nu stundar sanningens stund för fondbolaget Allras grundare, 250 anställda och 102 000 pensionssparare. Kommer bolagets överklagan av Pensionsmyndighetens beslut att avregistrera PPM-fonderna och tvinga fram en tvångsförsäljning av dess tillgångar vinna gehör eller ej?

Plötsligt är det inte längre bolagets ledning, eller övervakarna på Pensionsmyndigheten, eller ekonomireportrarna på SvD Näringsliv - som varit nyhetsledande under hela Allra-affären - de som har bolagets framtid i sin hand.

Nu har juristerna klivit in på banan och tagit över. Det är något förenklat Pensionsmyndighetens chefsjurist Mikael Westberg som står mot Allras ombud, advokaterna Marcus Johansson och Daniel Waerme på Gernandt & Danielsson. Och mitt emellan dem domarna på tingsrätten i Stockholm och eventuellt också Svea hovrätt. Som alltid när det står stora pengar på spel klarar sig ingen aktör utan en skicklig jurist. Du kan vara hur framgångsrik finansman eller entreprenör som helst, men den dagen det krisar rejält är det inte din pr-konsult du ska ringa först, utan din advokat samt din styrelseordförande, givet att den sistnämnda inte plötsligt hoppar av.

Annons

Annons

Ibland uppstår en känsla av déjà vu efter att suttit på första parkett som ekonomijournalist ett antal år, och därmed sett ett antal bolagskriser komma och gå, med tillhörande maktkamper.

Déjà vu, franska för "redan sett", är ett kognitivt fenomen som innebär att en person har en falsk eller opassande känsla av igenkänning inför en ny händelse, en ny situation, en obekant person eller en okänd plats som personen inte kan känna igen. Det påminner om flashback, men saknar en grund i ett sant minne, beskrivs termen på Wikipedia.

Och nu är frågan: är krisen för Allra déjà vu eller en flashback? Det är nämligen som att se HQ-kraschen köras i repris, sju år senare. Då var det precis som nu journalister på SvD:s näringslivsredaktion som var nyhetsledande. Och mer eller mindre drev övriga aktörer framför sig, inklusive den granskande finansiella myndigheten, rätt eller fel. (Eller så var det kanske tvärtom, den granskande myndigheten som drev näringslivsredaktionen på SvD framför sig?)

Vi som sitter på andra redaktioner och inte har tillgång till samma material och källor som SvD:s reportrar har, kan inte avgöra detta, i alla fall inte nu, under pågående drev.

Nu hårdgranskas Allra-koncernens bolagsstruktur och komplicerade finansiella upplägg med strukturerade produkter. Idag handlar det om en warrant som det krävs en högre utbildning i specialiserad finansmatematik på KTH för att på riktigt förstå sig på och kunna analysera, på samma sätt som att det förra gången krävdes något liknande för att på riktigt förstå sig på innehållet i HQ:s problemtyngda tradingportfölj.

Det som gör både HQ-kraschen och Allra-affären principiellt intressant ur ett juridiskt perspektiv är att den övervakande myndigheten, i HQ:s fall Finansinspektionen och i fallet Allra Pensionsmyndigheten, har en trippel roll som övervakare, åklagare och domare.

De har i uppgift att övervaka verksamheterna så att drivs korrekt och enligt gängse regler, utan några slags undanskymda skumraskaffärer. Och om de hittar allvarliga och bekymmersamma problem så kan de, efter en utredning och dialog med bolaget i fråga, lämna sin utredande roll och likt en åklagare kräva att tillstånden för att bedriva verksamheten dras in. Ett beslut som domaren Finansinspektionen eller Pensionsmyndigheten därefter fattar. En modell som det övriga rättsväsendet absolut inte följer. Där är det av största vikt att skilja på åklagarens och domstolens roll, och helga dess oberoende av varandra.

HQ blev av med bankoktrojen och Allra strider nu med alla till buds tillgängliga juridiska medel för att förhindra att fonderna avregistreras och tillgångarna flyttas över till statliga sjunde AP-fonden Såfan.

Och därmed har vi gått varvet runt. I skrivande stund vävs de båda fallen bokstavligt talat ihop i Rådhuset i Stockholm, där tingsrätten huserar, den som nu har Allras framtid i sin hand samtidigt som det är där det långdragna processmålet mellan HQ:s dåvarande styrelse och processbolaget HQ fortgår.

Likheterna är slående. Och den principiella juridiska frågeställningen en och samma. För en utomstående bedömare framstår det som att ett mediedrev då som nu tvingat fram ett beslut som medielogiken gjorde det omöjligt för den övervakande och dömande myndigheten att undvika att fatta, och som den åtalade inte har möjlighet att överklaga till en oberoende instans.

I efterhand har den friande domen i brottmålet efter HQ-kraschen gjort det svårt för bankens belackare att hävda att det fifflades och rufflades på tradingavdelningen på ett olagligt sätt. En historieskrivning som fått kraftigt eldunderstöd av den senaste boken om kraschen, HQ-gate.

LÄS MER: "Okunniga journalister är en fara för demokratin".

Men hur är läget i Allra? Är det ett “bondfångarsyndikat” som ägnat sig åt ett “skamlöst rofferi”, för att tala med SvD-krönikören Andreas Cervenkas ord? (SvD Näringsliv 18/3). Eller är det kanske motsatsen? Ett finansbolag som ser ut att gå mot den oundvikliga undergången (som inträffar samma stund som fondernas tillgångar tvångsförsäljs), utan att först ha fått chansen till en oberoende undersökning och rättslig prövning av en annan instans än den övervakande myndigheten, innan den slutliga domen faller. Det vill säga ett case som ger en flashback till HQ-kraschen.

De som kan ge oss ett oberoende och slutligt svar på den frågan är sannolikt utredarna och specialisterna på Ekobrottsmyndigheten. Men vad deras utredning och förundersökningsledare kommer fram till för slutsatser har vi ännu ingen aning om. Ärendet är knappast mer än ett diarienummer hos EBM, än så länge. Och än mindre har ansvarig åklagare kommit i närheten av ett beslut om att väcka åtal eller ej.

Är således HQ-liknelsen sann eller falsk? Är det en flashback eller en déjà vu? I vilket fall som helst lär vi ha många år av rättsprocesser att se fram emot, med bävan eller förväntan. Känslan är att Realtids rättsreportrar kommer få anledning att återkomma till Allra-affären många gånger framöver. Och de slutliga vinnarna blir då kanske varken fondspararna eller Allras nu polisanmälda ledning, utan alla de affärsjurister som kommer kunna fakturera många och långa timmar som ombud. Alltså precis som i HQ-processen. Det sistnämnda är i alla fall en flashback, så mycket är säkert.

Då personer eller företag i denna artikel har kopplingar till Qviberg-sfären väljer vi för tydlighetens och transparensens skull att påtala att Qviberg-sfären är delägare i Realtid Media via Aktiebolaget Custos.

Annons

Annons

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna