– Korvförsäljningen i Stockholm är fortfarande ett stort problembarn och jag har varit aktiv i detta för Tomers räkning i ett antal år, säger Kjell Klintberg på Torg- och Marknadshandlarnas Ekonomiska Riksförening, Tomer.

Redan tidigare har de höga årsavgifterna överklagats och nu ligger ett ärende i regeringsrätten och väntar på sin dom. Men det är inte bara de höga avgifterna som gör livet krångligt för Stockholms korvförsäljare.

– Trots att den som söker tillstånd är en juridisk person så får en korvförsäljare inte ta in fler delägare, säger Kjell Klintberg.

Och en delägare hade varit Agneta Folckers dröm nu när 16 år som korvgumma börjar kännas i kroppen. Men precis som att en delägare är en omöjlighet är det heller inte helt lätt att sälja verksamheten.

Till skillnad från kioskägare skulle en köpare av Agneta Folckers vagn inte få tillstånd att sälja på samma plats som hon sålt på i alla år.

En kiosk, som står mer eller mindre fast på trottoaren, har ett bygglov och är därmed en del av detaljplanen för staden. I och med det övergår inte bara kiosken utan också tillståndet till den nya köparen.

Jeremiah Coval, som äger kaffekiosken på Hamngatan, fick 2002 bygglov för sin mobila kaffevagn. Den två tusen kilo tunga vagnen har han dragit hem själv varje kväll sedan 1998 men snart kommer den att ersättas av en helt fast kaffekiosk. Tack vare bygglovet kan Jeremiah Coval, när han i framtiden vill sälja sin kaffeverksamhet, lova köparen att tillståndet från Trafikkontoret ingår.

En köpare av Agneta Folckers vagn skulle istället behöva ställa sig sist i kön på gatu- och fastighetskontoret. Där står redan omkring 60 personer i kö i dag.

– En ny ägare kan söka tillstånd och ta över, är han solvent finns det inget som motsäger det, säger Bengt Lagerkvist på Trafikkontoret.

Men köparen måste ställa sig sist i kön och hoppas…?

– Ja, att det blir lediga platser.

Från början var det samhällets missanpassade som fick möjlighet att sälja korv, berättar korvgumman Agneta Folcker.

– Det var de som inte hade en normal plats i samhället. Och sedan man började sälja korv från en låda på magen har reglerna knappt förändrats, säger hon.

Precis som då får de som är intresserade av att sälja korv ställa sig i en kö hos Stockholms stad.

– Det är alla möjliga som står i kön men ofta är det de som inte har något jobb. Även de som har tillstånd i dag står i kön för att de hoppas och tror att de ska få erbjudande om en annan, bättre plats, säger Bengt Lagerkvist på Trafikkontoret i Stockholm.

För Agneta Folcker, och alla andra korvförsäljare, skulle naturligtvis värdet av deras rörelser öka om tillståndet medföljde vid ett köp. Men så sker alltså inte i dag.

– Jag har drivit upp min rörelse under 16 år, jag betalar f-skatt och moms. Men om jag vill sluta så lämnar jag bara över min plats till den som står först i kön, säger Agneta Folcker.

Till Agneta Folcker, som skriver ned den kommunikation hon för med myndigheterna, har en tjänsteman på Trafikkontoret sagt att ”korvförsäljning är en plats för den lilla människan. Och skulle det bli fritt för vem som helst att köpa eller sälja så skulle vi få McKorv överallt”. Bengt Lagerkvist på Trafikkontoret håller med.

– Det kan man ju tänka sig i och för sig. Som det är nu kan man bara ha två tillstånd, för en dagplats och en nattplats. Men kan man sälja sina vagnar och därmed också tillstånd då kan ju någon familj, typ, köpa upp flera stycken platser. Utan att vi har någon koll på det. Det finns en risk för det då.

Vilka är konsekvenserna av det, enligt dig?

– Ja, då skulle ju ingen av de 60 i kön någonsin kunna räkna med att komma in på marknaden. Då blir det något slags monopol i så fall. Och de som står i kö, ska de gå till den som sitter på tillstånden och be om att få köpa de då?

Men korv-Ove tycker inte att det är Trafikkontorets uppgift att se till att de arbetslösa får jobb.

– Vi har ju redan en arbetsförmedling som ska sköta det uppdraget, säger han.