Finans Nyhet

Kina-EU-avtalet: ”Positivt med tydliga eftergifter och åtaganden för EU-företagen”

Taggar i artikeln

EU Frédéric Cho Kina
Kina Frédéric ChoKina Frédéric Cho
Foto: Rikke Filbært via Unsplash
Publicerad
Uppdaterad

Efter sju års förhandlingar kom Kina och Europeiska Unionen överens om ett investeringsavtal. På pappret är det mesta positivt men det finns ett flertal utmaningar kring ratificeringen och implementeringen, säger Kinaexperten Frédéric Cho till Realtid.

Marlene Sellebraten

Det har tagit sju år att komma till den punkten men i onsdags, den 30 december, kom Kina och Europeiska Unionen överens om ett stort investeringsavtal. Ett fullfjädrat frihandelsavtal blir ett logiskt nästa steg men det lär dröja innan detta förverkligas. Nu handlar det om att överenskommelsen mellan Kina och EU ratificeras, med bättre tillgång till den kinesiska marknaden och landets 1,4 miljarder konsumenter som resultat. Bland annat öppnar avtalet för att europeiska företag ska kunna bedriva verksamhet inom branscher som tidigare varit för dem stängda eller mindre öppna, innefattande bilar, elbilar, hälsovårdsutrustning, fastigheter, reklam, sjöfart med mera. Finans är det tredje största investeringsområde för EU-företagen i Kina. Störst är bilindustrin, följd av tillverkning av kemiskt material, enligt Europeiska Kommissionen.

Frédéric Cho, fristående Kinakonsult, finner en hel del positiva saker i överenskommelsen mellan Kina och EU. Det är till att börja med positivt att det överhuvudtaget nåtts en politisk överenskommelse. Det tog hela sju år och det blev en del långa perioder där förhandlingar låg nere. 

– Det är positivt att det innebär tydliga framsteg för EU vad gäller närvaro på den kinesiska marknaden i olika sektorer och att europeiska företag får konkurrera på mer jämlika villkor med kinesiska. Alltså mer reciprocitet i handeln och investeringar mellan EU och Kina.

Annons

Frederic_Cho_0.jpg

Kina Frédéric ChoFrédéric Cho, fristående Kinakonsult. Foto: Frédéric Cho

En annan viktig aspekt av investeringsavtalet handlar om att Kina går med på att tillämpa transparens kring eventuella subventioner från staten. Statsägda bolag ska också enbart agera utifrån kommersiella intressen och ska även ge utländska aktörer möjligheten att bli leverantör till dessa bolag. Kravet på tekniköverföring hävs. 

– Det är positivt att att Kina åtagit sig att göra tydliga eftergifter och åtaganden för EU och EU-företag vad gäller rättvis konkurrens och att statliga kinesiska företag inte ska åtnjuta samma privilegier i olika sektorer som tidigare, att dessa inte diskriminerar företag från EU vid köp eller eller försäljning, att det ställs tydliga krav på ökad transparens kring statsstöd, att teknologisk överföring inte längre kan eller ska påtvingas företag från EU, att företag från EU ska ha samma tillgång till standardiseringsorgan som inhemska företag.

Annons

Han fortsätter:

– Och ttt Kina bekräftar sitt åtagande att respektera ILOs principer och implementera dessa, att implementera Paris Klimatavtalet och oberoende tvistlösningar, säger Cho.

Mer än negativa aspekter i avtalet ser Frédéric Cho en del utmaningar fram till ratificeringen.

Annons

– Det är om det visar sig att man inte var överens som man trodde på viktiga frågor i avtalet. Time will tell! Allt hänger på implementeringen, säger han.

Och utmaningar vid ratificeringen eller implementeringen kan komma från såväl Kina som EU. 

– Kommer det ratificeras som det är av både kinesiska regeringen och Europaparlamentet, eller kommer någon av parterna ha invändningar på vissa frågor? Vis av egen erfarenhet vet jag att en överenskommelsens undertecknande är bara det första steget. Nästa steg, som är ännu viktigare och långsiktigt, är ju att se till att det efterlevs och det under en lång tid, säger Cho, och fortsätter:

– Man kan aldrig slappna av eller sänka garden, det gäller hela tiden att vara på sin vakt mot minsta tecken på avvikelser. Jag följde ju på nära håll Kinas försök att bli medlem i GATT (sedermera WTO) och det var en process som höll på från 1988 till 2001, alltså 13 år. Och när Kina väl var inne i WTO kändes som att omvärlden slappnade av istället för att fortsätta ha ständig koll på att Kina efterlevde alla sina åtaganden.

Utöver för EU och Kina finns även utmaningar kring hur avtalet tas emot av USA.

– Kommer USA under Biden vilja samarbeta med EU, vilket jag hoppas, eller förutsätter USA att EU ska dansa efter USA:s pipa när det gäller handelsrelationer med Kina? Förhoppningsvis inser Biden och hans tillträdande administration att de har mycket att lära av EU vad gäller handelsrelationer med Kina. EU är ju t ex inte i handelskrig med Kina, vilket USA fortfarande är!

 

Annons