– Mannheimer trodde nog att Vinge skulle lägga ned och flytta hem. Men så blev inte fallet, säger hon till Realtid.se.

– I fjol ökade vi intäkterna med mer än femtio procent. 2008 var det bästa året i Kinaverksamhetens historia och vi har fått många nya uppdrag, säger Karin Grauers som basar för Vinges två Kinakontor.

I Kina är kopieringsindustrin stor och ofta rör det sig om immaterialrättsintrång men på senare tid har Grauers sett allt större aktivitet vad det gäller förvärv.

Anmäl dig till Realtid.ses nyhetsbrev Juridik som skickas ut varje torsdag.

I Mittens rike stiftas nya lagar i en hastighet som har överraskat Karin Grauers. Hon anser att nystiftade lagar ofta påminner om svenska. Men senare implementeras de på ett helt annat sätt.

– Domstolar tar hänsyn till andra intressen som sysselsättning i provinsen och kompisars affärsintressen. Det är korrupt.

När det gäller skandinaviska bolag som vill in i Kina är de naiva.

– För det första förstår de inte att de måste registrera sina rättigheter här på ett väldigt tidigt stadium. När de väl kommer hit är det ofta för sent. Då har en kines redan sökt patent för deras uppfinningar, registrerat deras varumärke och domännamn. I Norden uppfattar man folk som ärliga och därför undersöker skandinaver inte personen som de gör affärer med här.

Det är väl bra för er?

– Nja, det är roligare att hjälpa ett företag konstruktivt som vill vi in på den kinesiska marknaden.

Ett av de senare offentliga uppdragen är att Vinge har anlitats som svenska statens representant för Sveriges deltagande i världsutställningen Expo 2010 som äger rum i Shanghai mellan maj och oktober nästa år.

– Det är inte så lätt att bygga en paviljong i Kina när man ska följa svensk upphandlingslag samtidigt som man ska rätta sig efter kinesiska lagar. Det är många spännande uppdrag i det fallet med mycket rolig juridik, säger Grauers.

Vinge etablerade sig i Hongkong 1985 och i Shanghai 1999. När Vinges Hongkongpartner, Thomas Lagerqvist och chefen på Shanghaikontoret Ulf Ohrling sade upp sig påsken 2006 för att dra igång Mannheimers Swartlings Kinaverksamhet slog det ner som en bitter nyhet hos Vinge.

– Vinge gjorde misstaget att låta delägarna sitta kvar nästan ett år efter de hade sagt upp sig. De lämnade inte över några klienter till oss, säger Karin Grauers som tog över verksamheten nio månader senare.

Olof Jisland, ansvarig för hela Vinges Kinaverksamhet sade då till Realtid.se att det var fult gjort.

– Jag ogillade såväl Mannheimer Swartlings som Lagerqvists och Ohrlings agerande. Ohrling hade kort innan han sade upp sig suttit i Vinges styrelse och varit med och fattat strategiska beslut beträffande vår Kinaverksamhet som gjorde situationen extra känslig, säger Olof Jisland nu.

– Att bygga upp utlandskontor tar tid och drar ganska stora kostnader. Vi hade under lång tid investerat i vår kinesiska verksamhet. 2005 blev ett riktigt bra år och vi hoppades kunna börja skörda frukterna av våra investeringar. Nu blev det istället Mannheimer, och antagligen Lagerqvist och Ohrling som fick skörda. Det kändes inte rätt.

De fick sitta kvar på Vinge då det tid att hitta ersättare, menar Jisland.

– Vinge är en stor advokatbyrå, men ett relativt litet företag. Vidare är licenskraven i Kina sådana ett kontorscheferna behöver uppfylla vissa kriterier. Dessutom ville vi tillse att klienterna inte blev lidande. Vi kunde därför inte skicka hem Lagerqvist och Ohrling direkt utan tvingades ha dem kvar till dess att efterträdarna kommit på plats. När det gäller dem iakttog avtalad uppsägningstid. De fick faktiskt sluta lite i förtid, säger Jisland.

Vinge skulle öppna kontor i Peking – vad hände med det?

– Det finns flera orsaker. En orsak är att det tog längre tid än jag trodde att få allt på plats i Hong Kong och Shanghai. En annan orsak är att vi hittills klarat att serva klienterna från befintliga kontor. En tredje orsak är konjunkturläget.

När delägarna försvann till Mannheimer Swartling för tre år sedan befann sig Karin Grauers på tjänsteresa i Shanghai. Efter 26
år på Vinge ville hon prova något nytt och i december 2006 flyttade Grauers till Kina.

Nu gällde det att visa att firman fortfarande fanns på plats för alla typer av juridiska uppdrag.

– Personligen behövde jag bygga upp ett kontaktnät och göra mig känd på en ny marknad. I Kina visste ju ingen vem jag var.

Hur var det?

– Det var roligt att få göra något helt annat. Det har varit jätteroligt att få försvara vår verksamhet här. Det var trist i övergången. Fast det får man komma över.

Har du kommit över det?

– Javisst.

Är ni vänner?

– Vi har varit kollegor i över 20 år. Jag gillar både Ulf och Thomas personligen men däremot gillar jag inte vad de gjorde mot Vinge. Det får man hålla isär.

Är Mannheimer era främsta rivaler?

– Nej, våra främsta konkurrenter är duktiga kinesiska byråer. I Sverige fungerar det utmärkt att jobba mot Mannheimer. Om Helsingborg eller Stockholm är tillräckligt stora städer för oss två borde Shanghai – och framförallt Kina – också vara det.

Känner du dig stolt över vad du har åstadkommit i Kina?

– Ja, det måste jag säga. Jag är stolt över att det går så bra, att vi nu har ett välfungerande team. Tidigare drevs Kinaverksamheten lite som en satellit men jag har integrerat kontoren mer med den övriga verksamheten. Det är jag också stolt över, säger Karin Grauers och fortsätter:

– Vi råkar vara tre tjejer som kör Kinaverksamheten: min lokala partner Gu Qun, Katarina Nilsson i Hongkong och jag. Det har en del manliga kollegor från andra byråer kommenterat. På International Bar Association i Singapore förra året frågade några om vi drev en tjejklubb.

Vad tycker du om det?

– Det är en otidsenlig kommentar. Ingen skulle ge synpunkter på om kontoren bara drevs av män. Men det kanske man ska börja med.