Finns det någon annan som har satt ett så stort avtryck världen över med sin ledarskapsfilosofi som tidigare näringslivstoppen Jan Carlzon gjort med sin bok Riv pyramiderna! som gavs ut första gången 1985? En bok som blev kurslitteratur på Harvard Business School. Jan Carlzon, kanske mest känd under 1980-talet som SAS-Janne, stod för ett nytänkande med sitt fokus på kunden och den platta organisationen.

Nu, drygt 35 år senare, är han åter aktuell med en bok – Se människan! En bok som kunde ha blivit en film istället. 

Läs ett utdrag ur boken här >>

– Janne ringde mig och sa att han funderar på att skriva en bok och att jag var välkommen till en föreläsning på Handels som han skulle hålla och att jag efter den kunde avgöra om det verkade tillräckligt intressant, säger journalisten Nadia Dyberg som har skrivit Se människan tillsammans med Jan Carlzon.

Nadia Dyberg, som egentligen är filmare och inte författare, föreslog att de skulle göra en film istället.

– Janne var tveksam, men gick med på det och vi började skissa. Ganska snart insåg vi att det tyvärr skulle bli för dyrt med allt arkivmaterial vi skulle behöva köpa loss, så vi skippade filmtankarna och körde på en bok, säger hon.

Efter de hade träffat förlaget Volante satte Nadia Dyberg igång att intervjua Jan Carlzon i timtal. 

Carlzon-Se_manniskan-FramsidaSMALL.jpeg

– Vi satt vid hans köksbord mesta delen och jag ställde frågor och vi samtalade. Jag spelade in allt och lyssnade på inspelningarna när jag gick på mina promenader och sedan gick hem och skrev, säger hon och fortsätter:

– När jag skrivit vissa partier fick han läsa, och även hans fru Susanne som kom med mycket bra input. Jag har även intervjuat personer runt omkring honom i hans liv, så jag har ringt Australien och Colombia och alla verkar älska Janne Carlzon.

Nadia Dyberg säger att Jan Carlzons budskap om att se kunden och lyssna på kunden har blivit mer viktigt nu än någonsin.

– Jag upplever att det har blivit allt svårare att nå någon att prata med hos företagen. Det finns ingen kundservice att tala om längre, ofta är det någon chattfunktion och ibland är det till och med en robot man chattar med. Och när man till sist nått dem ska man bli uppringd och vara med i någon undersökning.

Hon menar att företagen är intresserade av kunden, men bara när det gäller att ta reda på vilka produkter kunderna vill ha så att de kan sälja mer.

– De lyssnar egentligen inte på kundens behov.

Arbetet med boken har också väckt fler tankar och känslor hos Nadia Dyberg.

– Framför allt det här med att ingen lyssnar på äldre människor i samhället. De sitter på otroligt mycket kunskaper och erfarenheter som de gärna delar med sig av till nästa generation, men nästa generation verkar fullt upptagna med sig själva. Alla borde stanna upp lite grann och lyssna på vad någon annan har att säga istället för att bara mala på.

Hon menar att vårt samhälle inte värderar äldre människor särskilt högt, att det unga, fräscha och snabba lyfts upp hela tiden och att det saknas en ödmjukhet och respekt för äldre. 

– Nu känns det som att arbetsgivarna bara vill ha unga människor, men precis som man behöver en mångfald när det gäller kön och nationaliteter borde man även ha en mångfald vad gäller ålder. Det finns så mycket att vinna på det, tycker jag.

Ett sätt att förändra detta är, enligt Nadia Dyberg, att de som är unga idag blir medvetna om detta.

– De som är unga idag kommer också bli gamla en dag. Så om de själva vill räknas när de blir äldre, är det lika bra att förändra synen nu och se potentialen i äldre människor.

En annan sak hon har funderat över är synen på ledarskap, där hon framhåller Jan Carlzons ledarskapsfilosofi.

– Nu pratar man mycket om det agila ledarskapet, men jag tror att det då är extra viktigt att ha ledare som är visionärer, precis som Janne var, som kan få med sig människor åt samma håll. Det är fortfarande många arbetsplatser som styrs av rädsla snarare än kärlek. Som Janne säger, om någon gör fel så hjälp dem att göra rätt nästa gång, säger Nadia Dyberg och fortsätter: 

– Där tycker jag ganska ofta att unga chefer gör samma grej som Janne gjorde som ny ung chef och pekar med hela handen för att visa att man är en stark chef. Han gjorde det på Vingresor för att han var orolig för att medarbetarna inte skulle tycka att han som var så ung skulle vara chef. Han blev till och med kallad för ego boy. Han gick in i en chefsroll som inte stämde överens med vem han var som person och när han blev uppmärksammad på det började han lyssna på sin personal istället. 

Jan Carlzon kallar det för det kärleksfulla ledarskapet och det går ut på att ge människor självförtroende och få dem att förstå att de är en del av något större. 

– Om du jobbar som tekniker eller flygvärdinna så är du en viktig bit i det stora hela. Om man gör fel får man hjälp att göra rätt och om man gör rätt får man beröm, säger Nadia Dyberg och fortsätter:

– Hans ledarskap blev väldigt populärt efter Riv pyramiderna, men han får höra att vissa inte riktigt tror på det kärleksfulla ledarskapet utan istället tror att folk jobbar bättre om de är lite rädda och om man sätter press på dem, men det är inte hans erfarenhet.

Medan Riv pyramiderna var en ledarskapsbok med Jan Carlzons ledarskapsfilosofi är Se människan mer hans livsfilosofi. Tiden efter Riv pyramiderna har han tagit sin ledarskapsfilosofi och applicerat den på livet i stort. Så det är inte bara personalen och kunderna man ska lyssna på utan det handlar om att se sina medmänniskor i alla sammanhang.

– Den stora poängen med att se andra människor är att det ger så mycket tillbaka. Det är mycket roligare att ha utbyte med en person än att bara sända själv. Man lär sig nya saker och får höra saker man inte hört förut, säger Nadia Dyberg.

Vilka ska då läsa Se människan och varför?

– Alla som är intresserade av Janne Carlzon såklart, och de som är intresserade av hur man kan förhålla sig i livet till sitt arbete, sina pengar och till sin omvärld, säger Nadia Dyberg.

Läs ett utdrag ur boken här >>

Om Nadia Dyberg

Ålder: 56

Bor: Lidingö

Familj: Man, fyra barn, häst och katt

Bakgrund: Reporter på Dagens Industri och DI Weekend, dokumentärfilmare och frilansjournalist

Oväntad talang: Kan slå en handvolt