Vi träffas den 8 mars, den internationella kvinnodagen. Anna Ryott har kvällen innan deltagit på Veckans Affärers evenemang där hon hyllats som en av Sveriges mäktigaste samhällsförändrare, något som hon är väldigt stolt och glad över.

Anna Ryott är sedan i somras arbetande ordförande för riskkapitalbolaget Summa Equity, som fokuserar på investeringar i hållbara bolag. En post som är som klippt och skuren för Anna Ryott som brunnit för samhällsfrågor sedan hon var liten.

– Som ung var det svårt att sätta fingret på detta. Vad innebar det? Vad skulle man göra. Jag tyckte att det var intressant och roligt när mamma och pappa pratade politik och om situationen i världen.

Anna Ryott växte upp i Täby Kyrkby, strax norr om Stockholm.  Där växte hon med sin mamma som var mellanstadielärare, pappa som var militär och sin storebror som är sex år äldre än henne. Under uppväxten drömde hon om att bli dansare och tittade om och om igen på filmerna Fame, Flashdance och Dirty dancing.  

Efter naturvetenskaplig linje på gymnasiet var det dags att söka till högskolan. Hon valde Stockholms universitet och ekonomiprogrammet.

– Jag tyckte att makroekonomi var helt fantastiskt! Jag blev verkligen helt tagen av ämnet. Genom makroekonomi förstod jag hur saker hängde ihop. Det tyckte jag var spännande.

Hon läste finansfördjupning och sökte sig efter studierna till Hagströmer & Qviberg, HQ, där hon arbetade som finansanalytiker och täckte läkemedel, medtech och biotech. Hon fick snabbt ett stort ansvar på HQ.

– Efter några månader blev jag tillsammans med en läkare ansvarig för läkemedelsanalysen. Han satt och rotade och bedömde forskningsportföljerna i alla bolag och jag satt och räknade och räknade. Jag kan fortfarande komma i håg att jag vaknade upp på natten när jag gjort alla analyser och tänka ”gud, hur var det på excel-sidan nummer 36”. Det blir ganska stora svängningar i en aktiekurs beroende på vilka antaganden man gör. Det var ett stort ansvar för att en person på 21-22 år.

Anna Ryott var kvar på HQ under tre år. Hon berättar att det var en ”superviktig och bra skola,” men inget hon brann för. Hon ville istället vara med i bolagen och genomföra förändringarna som behövde göras.

Hon blev uppringd av Michael Berglund som rekryterade henne till McKinsey som managementkonsult. Där arbetade hon med läkemedelsbranschen, men även med bank, finans och retail.

– Jag tyckte detta var jättekul och utmanande. Jag jobbade dygnet runt. Det är en väldigt speciell kultur. Oerhört lärorikt. Jag träffade många fantastiska personer – men jag är inte riktigt gjord för att stöpas i en form. Jag är för mycket av en ”free spirit”.

Hon backar bandet till tiden på HQ då bolaget precis hade infört ”leisure friday”. Hon hade längtat efter att kasta av sig sin kritstrecksrandiga kostym och sätta på sig jeans och t-shirt. Varpå en av ägarna skakade på huvudet och menade att det inte var riktigt så ”leisure” man hände tänkt sig.

På McKinsey var hon med och startade upp pro-bono-avdelningen i Sverige. Detta var stort i USA och i England men fanns inte i Sverige. Denna satsning var en av anledningarna till att hon stannande kvar, men efter tre år kände Anna Ryott att inte heller McKinsey var rätt plats för henne. Hon ville vara mer kreativ i sitt arbete. Samtidigt hade Michael Storåkers som drev reklambyrån Storåkers McCann uppvaktat henne. Hon bytte jobb precis i början 2000 när dotcom-kraschen var ett faktum. Alla reklambyråer skulle bli strateger och managementkonsulter och anställde planers.

– Jag blev övertygad om och tror på kraften av kommunikation. Det var så roligt att komma dit.

Hon hade då jobbat stenhårt i sju år inom management och finans. Hon kom in i en värld där det fanns, som hon själv beskriver, ”helt olika personligheter i form av copys, AD:s, och planners”.

– Där fick jag vara precis mig själv. Eftersom jag har varit duktig på matte och ”duktig flicka-grejerna” så kände jag att jag fick utlopp för min kreativitet och upptäckte den lite mer. Vilket var otroligt härligt, att få ge sig hän.

– Vara ännu mer visionär och tänka ännu större och använda kommunikationsverktyget till att förverkliga – det jag tror på.

Även hos Storåkers arbetade Anna Ryott med pro bono-kunder som Childhood Fundation, som hon i dag sitter i styrelsen för. Det blev fem år på reklambyrån Storåkers McCann. När hon slutade var hon byråchef, vice vd för bolaget.

Vid sidan av hade hon startat en egen organisation, Young Women Solidarity, tillsammans med Alice Bah Kuhnke och Diana Matovic, som jobbade för kvinnors rättigheter.

– På Storåkerstiden blev det så tydligt att det är detta jag vill göra. Inte bara på sidan om, på helger och kvällar. Alla krafter pekade på det som funnits i mig, glöden, att kunna vara med och påverka och driva en samhällsförändring för de som behöver det. Den känslan blev bara starkare och starkare. Till slut kunde jag inte stå emot.

Hon såg en liten annons i tidningen om att Unicef sökte en insamlingschef och biträdande generalsekreterare. Hon visade annonsen för sin man som sade; ”Det där är ditt jobb”. Hon sökte och fick jobbet.

– Det kändes som att alla de första åren var en gåva att få gå till jobbet, att jobba med de frågorna, att göra skillnad, att använda hela nätverket jag hade fått från Storåkers, McKinsey och HQ. Att öppna dörrar och få folk att bli engagerade.

Där började Anna Ryotts resa med att påverka näringslivet till att ta mer ansvar. Det var innan man pratade om ESG och CSR.

Efter tre år lämnade hon Unicef för en roll som generalsekreterare för SOS Barnbyar. Under denna tid skrev hon även boken ”Affärsaktivisten : manifest för lönsam och hållbar business”, som handlade om hur företagen skulle integrera CSR och hållbarhet i sin affärsidé.

Efter tre år på SOS Barnbyar blev Anna Ryott vd för Swedfund, svenska statens eget riskkapitalbolag för hållbart företagande runt om i världen, med fokus på Afrika.

– Det var lite att få ”göra Affärsaktivisten i praktiken”. Att få jobba med verktyget. Att skapa reell förändring i världens fattigaste länder genom att göra investeringar och på så sätt skapa jobb och förutsättningar för länderna att själva lyfta sig ur fattigdom.

– Då jobbade jag verkligen med alla europeiska ut utvecklingsfinansiärer, men också med entreprenörer från de olika länderna och världsbanken och FN-systemet. Jag fick verkligen möjligheten att zooma ut och titta på makro utifrån världsekonomin och de stora ekonomiska utmaningarna.

Makrobilden finns med som en röd tråd i din karriär?

– Jag har gått väldigt mycket på det jag brinner för och vågat tagit steget att göra annat. Jag är inte så rädd för förändring.

Är du rastlös?

– Jag är nog lite otålig. Jag vill att saker ska hända. Nu är jag jätteotålig med tanke på hur det ser ut i världen och den globala utvecklingen, att vi har tio år på oss innan vi ska ha lyckats nå FN:s globala mål 2030. Då känner jag att det är NU, och alla måste med.

Men hur Anna Ryott ska få hela världens kapital att följa med beskriver hon som ”the one million dollar question”.

– Jag tror att det bästa sättet att få med stora kapitalet är att arbeta som Summa Equity gör. Att investera i hållbara bolag som löser globala problem och göra det med samma höga krav på avkastning som vilket riskkapitalbolag som helst. För mig är det ”change go were the money flows”. Om vi kan visa att det är lönsamt att göra gott, göra skillnad och investera i saker som påverkar människor och planeten bra, då sätter det en enormt stor press på pensionsbolag och det institutionella kapitalet.

Anna Ryotts förhoppning är att hennes arbete som ordförande på Summa Equity och det arbete som bolaget gör blir en förebild för andra inom finansbranschen så att kapital flyttas till den här typen av investeringar. Hon berättar att finans- och investerarvärlden har varit sena på tåget. Men Summa Equity märkte skillnad när bolaget reste sin andra fond som stängde i början av detta år på 6,5 miljarder kronor jämfört när första fonden restes och stängdes i början av 2017. Det var nu betydligt lättare att få investerare att förstå att hållbarhet och lönsamhet går hand i hand.

– Alla som gör en investering i dag ska ju också kunna sälja den om fem till tio år. Om vi ska nå FN:s globala mål, vad innebär det för framtida regleringar? Vad innebär det för den industrin som skitar ned? Risken är att den inte kommer att vara värd mycket när man sedan ska göra en exit. Detta har man börjat koppla nu.

Innan Anna Ryott kom till Summa Equity var hon ett år på Norrsken Foundation. Hon hade träffat grundaren Niklas Adalberth ett antal gånger och tyckte om hans vision med att använda ”tech och entreprenörskap som accelerator för positiv förändring”. Hon var med i samband med Norrskens officiella öppning och en vecka innan hon började fick hon besked om att hon hade bröstcancer. 

– Det var en stökig tid i början, minst sagt. Det gjorde också att jag jobbade på och under alla mina behandlingar. Det var tur i oturen att jag fick möjligheten, under en sådan extremt tuff period i mitt liv, att vara i sådan kreativ miljö. Jag kom in på dagarna och möttes av 350 entreprenörer som alla på något sätt ville bidra till något positivt för samhället. Det var en skön känsla när man brinner för dessa frågor som jag gör.

I dag är Anna Ryott färdigbehandlad och frisk, men är ännu mer övertygad om att det är viktigt att jobba med det hon brinner för.

– Det är som om du tar bort ett filter. Jag ser det ännu tydligare. Jag måste jobba med saker jag brinner för och jag måste vara med människor som jag kan inspireras av och förhoppningsvis kan inspirera. Det är vad jag jobbar med och vem jag jobbar med. Jag är mer krass, jag säger inte ja till en massa saker. Det enda du vet är att den tiden du har i dag, det är den du har.

Finns det något du ångrar i din karriär?

– Såklart, en sak är att jag önskar att jag inte skulle vara så sträng och hård mot mig själv, att jag helt enkelt skulle varit lite schysstare mot mig själv.

Vad gör du om fem år?

– Då är det fem år kvar på FN:s globala mål. Jag tror och hoppas att jag jobbar kvar på de plattformar som jag är på i dag och att de har lyckats och växa och är framgångsrika. Jag är övertygad om att jag fortsätter att driva dessa frågor och påverka genom att göra konkreta saker.