Diskussionerna kring bonusar, fallskärmar och incitamentprogram till företagsledningar har nötts och blöts i medierna de senaste åren. Trots detta är frågan fortfarande högaktuell.

Inställningen till ersättningar är delade i näringslivet. Vissa anser de nödvändiga för att rekrytera bra chefer på en internationellt konkurrensutsatt marknad. Skogsbolaget Holmen däremot anser inte att det passar deras typ av verksamhet med incitamentprogram bundna till aktiekursen.

Ett annat företag som satt ner foten i debatten är AMF Pension som här om dagen sålde av sitt innehav i SEB på grund av deras missnöje med företagets ersättningsnivåer till ledningen

På advokatbyrån Setterwalls seminarium, ”Överlever bonusprogrammen årets bolagsstämmor”, riktades kritik mot dagens skyhöga ersättningsnivåer till chefer inom näringslivet. Mest kritisk var industrimannen och första-maj-agitatorn Carl Bennet.

– Vi måste ha ersättningsnivåer som kan accepteras av både den interna organisationen och samhället i övrigt. Jag kan inte förstå att det ska behövas ytterligare ersättning i form av optioner, där den som får optionen inte behöver investera något själv. Det blir ju bara ett extra påslag på den fasta lönen.

Carl Bennet anser att det har skapats en företagskultur som framhäver ”greed” hos ledningen på grund av allt för dålig ägarstruktur i företagen. Bennet som uttryckte oro för framtiden tycker inte att det är sant att transparensen i bolagen blivit bättre. Han pekar på att ledningarna numera är ute i bättre tid med att informera ägarna om incitamentprogrammen, men att programmen blivit allt mer komplexa så att de är omöjliga att räkna på.

– Vi måste vara försiktiga och inte få ledningar som är psykotiskt fixerade vid bara en sak – att tjäna pengar åt sig själva. En felaktig företagskultur på lång sikt urholkar företagens konkurrenskraft, sade Carl Bennet.

Tomas Nicolin, vd för Alecta, försvarar ändå incitamentprogrammen eftersom han tycker att det är viktigt att sammanföra ägarnas och ledningens intressen. Han inser dock att det är problematiskt med incitamentprogrammens komplexa utformning där det blir svårt att mäta prestationer kontra ersättning.

– Jag är ändå optimistisk om utvecklingen. Jag tror att debatten som förs i media och bland allmänheten är nyttig och påverkar utvecklingen år rätt håll. Jag anser att jag själv är en betydligt bättre ägare när det gäller den här typen av frågor än vad jag var för fem år sedan.

Journalisten och analytikern Peter Malmqvist är inne på samma spår som Carl Bennet.

– Det här är dagens klasskamp, kampen om överskottet. Problemet är det anonyma ägandet. Förr var ledningen tvungna att se sina ägare i ögonen när de skulle förhandla sina ersättningar. Idag är det bara en massa pensionärer på bolagsstämmorna. Ledningen ser därför bolaget som sitt, de anser att de är de enda som skapar värde. Om vi tittar på storägarna så är det inte lika många som själva har skapat sitt ägande utan kanske ärvt det. Det skapar också ett större avstånd mellan ägare och ledning.

Aktiespararnas chefsjurist Lars Milberg anser att kopplingen till resultat idag är för dåligt när det gäller ledningens ersättningar. Han liknade problematiken vid att hålla en morot framför åsnan.

– Men om moroten kommer för nära sätter sig åsnan ner och mumsar på moroten istället för att jaga den, sade Lars Milberg.

De fyra ovan nämnda försvarade dock Ericssons vd Carl-Henrik Svanbergs höga ersättningar och hävdade att ett företag som Ericsson måste ha den bästa på posten, kosta vad det kosta vill.

Peter Malmqvist pekade på en annan del av problematiken, nämligen den allt högre omsättningshastigheten på höga chefer.

– Ta till exempel Ericssons Sven-Christer Nilsson, han var bara ett kort tag på Ericsson och så vitt jag vet har han inte fått något annat toppjobb efter det. Blir risken högre för cheferna så driver det naturligtvis upp kraven på ersättning. Det är en olycklig utveckling, sade Peter Malmqvist.

Carl Bennet lägger en stor skuld på rekryteringskonsulterna som han anser vara med om att trissa upp ersättningarna.

Peter Malmqvist ser det amerikanska dotterbolagen som en annan anledning till de ökade ersättningsnivåerna.

– Det kan vara svårt att rekrytera chefer till de amerikanska dotterbolagen utan att ge skyhöga ersättningar, och det i sin tur pressar upp lönerna på det svenska moderbolaget, men så behöver det inte vara.

Flera på seminariet uttryckte oro att ersättningarna blivit ett mätsystem på hur pass bra en chef är istället för att se till hur bra hans bolag går.