Theresa May ställer parlamentet inför ”take-it-or-leave-it-ultimatum” och retar upp sina politiska motståndare i Labour-partiet, det brittiska näringslivet och ministrar i hennes regering som vill undvika en hård Brexit. Vi ser ett väldigt litet ljus i den annars mycket kompakt mörka Brexit-tunneln.

Med bara drygt en månad kvar till Brexit-Day, den 29 mars, har Theresa May mycket bråttom att nå förhandlingsframgångar i Bryssel. Hon och hennes ministrar reser därför dagligen fram och tillbaka från London till Bryssel för att hitta en ny förhandlingslösning med EU om den Nordirländska gränsen. I förra veckan träffade Theresa May EU-kommissionens Jean-Claude Juncker. Mötet var ett av de många myrsteg som nu tas de närmaste veckorna för att komma närmare en Brexit-lösning.

Samtidigt som myrsteg tas i Bryssel fortsätter kaoset i det brittiska parlamentet. I förra veckan hoppade åtta parlamentsledamöter av från Labour-partiet för att bilda en egen ny oberoende grupp. Och dem fick snabbt sällskap av tre ledamöter från Tories av för att ansluta sig till den nya grupperingen. Fler ledamöter lär följa efter. Avhoppen fragmentiserar parlamentet ytterligare och gör det ännu svårare för Theresa May att förena det djupt splittrade parlamentet och samla en majoritet bakom regeringens brexit-linje.

Även om nästan alla parter betonar hur gärna de vill få till stånd ett utträdesavtal är det långt ifrån omöjligt att allt slutar i en direkt och hård brexit den 29 mars. Kraschen rycker allt närmare för varje dag som går.

Med kniven mot strupen har Theresa May till slut backat från det orealistiska kravet att förhandla om skilsmässoavtalet med EU. Hon nöjer sig istället med att skrivningarna om ”the backstop”, stoppklausulen, i den politiska deklarationen om den framtida relationen kan göras till ett bindande dokument.

May spelar tre-dimensionell schack när hon ska hantera EU27, samt sitt eget parti och Labour, båda med splittringar och fraktioner som ligger i krig med varandra och har oförenliga krav. Det är en mängd målkonflikter som hon måste hantera. May kan omöjligen ena alla och göra alla till lags. Det viktiga är nu för May att visa på att hon gör vissa framsteg. Därigenom kan hon fortfarande behålla kontrollen över processen.

Det kan fortfarande bli aktuellt vid en omröstning i underhuset i mitten av veckan om förslaget av Labour-partiets ledamot Yvette Cooper om att tvinga fram åtminstone en kortare förlängning av artikel 50, för att möjliggöra omställningar vid en hård Brexit.

Tre ministrar har i ett uttalande i helgen öppet utmanat May och stödjer Coopers förslag i parlamentet att tvinga regeringen att utvidga tidsfristen i EU:s utträdesparagraf, om inget nytt avtal finns på plats i mitten av mars.

Samtidigt funderar EU på att meddela May, enligt anonyma EU-källor, att EU-ledarna bara kommer att acceptera en 21 månader lång uppskjuten brexit, och inte en stödja en försening med bara några månader. Detta för att ytterligare sätta press på parlamentarikerna.

Å ena sidan är alltså risken för att det blir en hård brexit mycket hög. Samtidigt så kan det paradoxalt nog leda till att en del knutar nu löses upp. EU-kommissionens president Juncker har nu offentligt vädrat sin ”Brexit fatigue”. Från EU:s håll har man varit tydliga med att välkomna Labours förslag om att ha en tullunion och ett nära samarbete om den inre marknaden och att signalerat att det skulle accepteras. Nu vet May att partiet redan har splittrats. Vågar hon följa linan fullt ut och istället söka sig till en blocköverskridande lösning med Labour?

Det talas i Bryssel att man ska ha en omvänd process om det göras ett genombrott i förhandlingarna. Idén är att låta det brittiska parlamentet rösta om ett nytt kompromissförslag om Nordirlandsfrågan, och först därefter när förslaget godkänts ska EU:s ledare samlas och godkänna förslaget vid EU-toppmötet den 22 mars. De vill på förhand veta om förslaget går igenom innan de träffas för sitt möte den 22 mars.

Tanken är att den första omröstningen i brittiska parlamentet är icke-bindande och efter EU-toppmötet sker en andra bindande omröstning. Strategin går ut på att ha den sista omröstningen bara några dagar före den 29 mars för att därigenom i sista minuten pressa fram en överenskommelse och därigenom undvika ett klippkants-scenario. Trycket på May och britterna att godkänna det förhandlade avtalet lär då vara stenhårt. Men vilken sida som vinner kampen om brexit är som ett rafflande House of Card-drama.

Rickard Ydrenäs
Brexit-expert, grundare av kommunikationsbyrån Ydrenas Communications, Brexitpodden och Tullpodden.

Här kan du lyssna på senaste avsnittet av Brexit-podden >>