Henrik von Sydow
Henrik von Sydow lämnade riksdagen efter tre mandatperioder och är numera omvärldsstrateg på Carnegie Privatbank.
Intervju

Från riksdagsliv till finansliv

Jurist, journalist och mångårig riksdagsledamot. Henrik von Sydow har en bredd i sin karriärportfölj som han haft stor nytta av. Inte minst i nuvarande jobbet som omvärldsstrateg på Carnegie Privatbank. 

Uppdaterad 2016-08-29
Publicerad 2016-08-26

Henrik von Sydow har hunnit med mycket i livet. Han var med och startade Moderat Skolungdom på gymnasiet i Halmstad, har en juristexamen, har varit ledarskribent och reporter på Dagens Industri och suttit i riksdagen i tolv år. I våras fyllde han 40. Jag undrar om han drabbats av den berömda krisen.

– Jag har helt spontant och gradvis under året börjat äta alltmer grönsaker. Brysselkål, broccoli, spenat och byter ut pastan och potatisen. Min fru säger att det är en klockren 40-års kris...

– Men att äta mer grönt bidrar faktiskt till en signifikant högre energinivå. Matvanan är en viktig vana, konstaterar Henrik von Sydow, som sedan ett och halvt år tillbaka är omvärldsstrateg på Carnegie Privatbank.

Vi blickar tillbaka på hans karriär och Henrik säger att han tycker framförallt att det varit ett privilegium att röra sig från juridik till journalistik, sedan politik och nu finans.

– Det berikar mitt liv väldigt mycket!

Har du nytta av din bredd på Carnegie?

– Absolut! Det är en kort promenad mellan riksdagen och Carnegie, men det är ett stort kulturellt kliv. Där borta är det ord, här är det uppenbart siffror. I riksdagskorridorerna och departementen har många ett holistiskt perspektiv. Här regerar detaljer. I politiken är det väldigt mycket ambitioner för framtid och förslag framåt. Resultatet är egentligen inte så viktigt. Här är resultatet allt!

Är det en omställning att byta värld?

– Ja, det är det. Jag trivs fantastiskt bra på Carnegie,  samtidigt har det  varit en betydande omställning. Som jag sa, det är en kort promenad men ett stort kulturellt kliv. Och det är påtagligt vad geografin spelar roll i Stockholm, som ändå är en liten storstad. Du hittar politiker och byråkrater samlat runt Helgeandsholmen och bara ett långt stenkast därifrån så finns näringsliv, finans och entreprenörna. Det är väldigt skiktat! Och vi springer inte på varandra så ofta som vi skulle kunna göra.

Henrik är uppvuxen i Skövde men bodde i Halmstad under gymnasietiden. Där var han bland annat med och startade Moderat Skolungdom tillsammans med bästa kompisen Erik Zsiga. Pappa var biträdande länspolismästare i Halland och mamma jobbade som lärare.

Att han har bott på flera platser i landet har satt sina spår i dialekten. Den går inte alls att placera.

– Jag hade ju en rätt bred västgötska när jag flyttade till Halmstad, men den blev neutraliserad av den ganska breda halländskan som finns där.

Pappan var inte bara polis, utan även jurist i botten.

– Det sägs ju vara ett yrke som ofta går i arv, och så var det för mig. Dock inte för min storebror (som jobbar på Säpo) eller storasyster (diplomat). På juristprogramet var det många som hade föräldrar som var jurister. I politiken var det däremot många som hade lärarföräldrar. Det är lite intressant.

Var det givet att satsa på juridik?

– Med det samhällsintresset- och engagemanget jag hade så var det rätt naturligt ja.

Vid sidan av studierna jobbade Henrik som journalist. Han skrev helt sonika till DI som 23-åring och frågade om han fick bli ledarskribent.

– Juridik och journalistik har en del gränsytor. Jag tycker fler jurister borde vara verksamma som journalister, och fler journalister borde prata med jurister så att de blir en tydligare röst i både samhällsdebatt- och analys. Kombinationen politik och juridik gjorde att jag gillade att skriva och skrev mycket, och därför blev det naturligt att söka sig till ledarsidorna. Jag var den förste som skrivit till chefredaktören Hasse Olsson och bett om sommarjobb. Det hade de inte varit med om tidigare, så jag fick jobbet.

Varför tror du att du fick det?

– För att jag frågade! Och det är bland de bättre karriärdragen jag gjort. Det gav mig tidigt kunskaper och kontakter som jag fortfarande har stor  nytta av, och det lärde mig att kommunicera kort och klart. Sedan tog jag steget till makroredaktionen där jag bland annat jobbade med Cecilia Skingsley och Viktor Munkhammar.

När juridikstudierna i Lund var avklarade blev han invald i riksdagen 2002. Mycket tack vare sin plattform som före detta ordförande i Moderata Ungdomsförbundet i Halland.

Vad gjorde att du lyckades bli invald?

– Jag tror det är kombinationen av att vara intresserad av att bygga relationer och bra på att visa den kunskap du har. Det är nycklar till att förtjäna förtroende. Det är komponenter som var viktiga då och lika viktiga idag i en bankmiljö.

Sedan blev det tre mandatperioder i riksdagen. Också det en fantastisk plattform menar han.

– För att bygga kunskap, kontakter och förstås för inflytande. Riksdagsledamöter har den makt de tar sig.

Betyder det att det finns de som inte tar sig den?

– Det finns de som beskriver risdagen som ett transportkompani eller att den är betydelselös. Men det är ett uttryck för att de själva inte förstår hur de utövar inflytande i den miljön. Det är absolut en komplex miljö, men samtidigt en bra plattform för inflytande. Tolv år var för mig tillräckligt. En spännande tid. Man kan skriva böcker om detta, konstaterar Henrik.

Vad är svårast med att sitta där?

– Du måste ha förmågan att kompromissa. Det kan vara väldigt svårt att förklara och försvara dåliga överenskommelser. Alla kompromisser är jag inte nöjd med, eller glad över. Men det är en nödvändighet för att få inflytande i andra frågor.

Tre politiker som du beundrar? (Här tänker han till en liten stund)

– Det finns naturligtvis många som jag inspireras av. Riksdagen är full av duktiga personer. De allra flesta är väldigt drivna. Men det har varit extra lärorikt att jobba med Anders Borg, Ulf Kristersson och Anna Kinberg Batra.

Under senare år har flera före detta ledamöter öppenhjärtigt berättat i media om hur svårt det varit att få igång karriären efter att de slutat. Vad tänker du om detta? Kan riksdagen vara en återvändsgränd i karriären? Rent av en karriärdödare?

– Tvärtom. Som jag sa jag tycker det är en fantastisk plattform och ett väldigt krävande uppdrag som lär dig mycket.

Men kan man bli överkvalificerad?

– Det har jag delvis hört, och det kan jag ha respekt för. Att det är svårt att gå tillbaka som till exempel handläggare. Men jag har svårt att förstå de som säger att det är en karriärdödare. Det borde inte vara det. Dessutom finns det en efterfrågan i vår tid på att kunna tolka politik.

Själv satt Henrik i slutet av sin riksdagstid som ordförande i skatteutskottet. Men våren innan valet 2014 började han sondera terrängen efter ett nytt jobb utanför risdagen. Han hörde helt enkelt av sig till ett antal arbetsgivare som han tyckte verkade intressanta.

– Jag ville ha ett jobb som drog nytta av hela min potential och hela min bakgrund, i ett nytt sammanhang i näringslivet.

Det jobbet hittade han sedan som affärsdrivande omvärldsstrateg på Carnegie Privatbank.

– Jag trivs fantastiskt bra här. Carnegie är varje dag en möteplats för kunskap och kapital. Här funderar vi från tidig morgon till sen kväll på vad som händer i världen, vilken framtid kan vi tro på och vad ska vi investera i. Jag tror att jag kan bidra med några pusselbitar där, just givet min bakgrund och ett intresse för näringsliv och finans.

– Att komma in i ett affärsdrivande sammanhang är utvecklande och ibland en kick för mig. Mina analyser ska vara till gagn för våra kunder, de ska addera kundnytta och det ska bli fler och bättre affärer. Det är en ny grej för mig, att bidra med insikt och inte bara åsikt. Det är jätteroligt, säger Henrik von Sydow.

Fakta

Namn: Henrik von Sydow
Titel: Omvärldsstrateg på Carnegie Privatbank
Ålder: 40
Bor: Gamla stan
Familj: Fru Kristina och barnen Carl-Johan och Gustaf
Intressen: Sällskapsliv, familjeliv och restaurangliv. Gärna i en mix alltihop samtidigt.
Oanad talang: Jag är en duktig hemma-dj! För tillfället har jag snott Obamas playlist. Den är bra.
Karriärråd till juriststudenter: Pröva journalistik! Det är en bra skola.

Platsannonser