Annons

Annons

rakel-topp.jpg

Advokaterna Carl Fhager, Johannes Ericson och Yohanna Öhrnegård ger sina bästa tips för att låsa upp dödlägen.

Här är advokaternas bästa tips till partiledarna

Dödläget i regeringsförhandlingarna går att lösa. Men det kräver att partiledarna slutar att tänka som politiker och börjar tänka som affärsmän. Det menar Sveriges främsta förhandlingsexperter, advokaterna. 

Sveriges politiker står inför den största förhandlingsutmaningen någonsin. Det kommer att bli tufft, men det finns metoder och tekniker för att låsa upp dödlägen och komma till det gemensamma målet, i det här fallet en regering som kan styra Sverige de kommande fyra åren. 

– I en genuint låst förhandling måste man ibland göra eftergifter man aldrig någonsin kunde drömma om att man skulle göra. Alternativet, i min vardag, är rättegång. Alternativet, den här gången, är nyval, säger Johannes Ericson, advokat och delägare i Hamilton.

Ett extraval skulle kosta i storleksordningen en miljard kronor, enligt valforskare Sören Holmberg, och riskera att ge ett snarlikt resultat, det vill säga inte lösa någonting. Ingen vill ha det på sitt samvete. 

Annons

Annons

Dessutom innebär ett extraval, för vart och ett av partierna, en risk att valresultatet blir sämre. Miljöpartiet skulle kunna frestas att ta chansen till ett bättre valresultat, men den frestelsen torde vara mindre än rädslan att hamna under fyraprocentsspärren.  

Intresset att komma överens är således stort, men insatserna är också skyhöga: politiskt förtroende och väljarnas respekt står på spel, liksom möjligheten att få makt och inflytande över samhällsutvecklingen de kommande åren. 

Vilka verktyg finns för att dyrka upp dödläget? Realtid har pratat med de verkliga experterna på ämnet: advokaterna.

Johannes Ericson är advokat och delägare i Hamilton, Stockholm. Han är specialiserad på tvistlösning och har många års processerfarenhet.

Carl Fhager är till vardags affärsjurist på MAQS i Göteborg, där han främst arbetar med transaktioner och kommersiella avtal. Vid sidan av det driver han Förhandlingspodden i vilken han tar emot prominenta gäster som högaktuella statsvetaren Sören Holmberg eller diplomaten Jan Eliasson. 

Yohanna Öhrnegård är advokat och delägare i Vinge, Göteborg. Hon har arbetat med tvistlösning i snart 15 år.

Här är advokaternas bästa förhandlingstips till politikerna:

1. Gilla läget och förstå motparten

Det vanligaste misstaget människor gör när de hamnat i ett dödläge är att fortsätta hänvisa till sitt drömscenario. Men när man nått ett dödläge, eller deadlock, som Johannes Ericson kallar det, måste man inse att drömscenariot är kört:

Johannes Ericson

– Det är bara att gilla läget och sluta käbbla om varför man hamnade här. En deadlock innebär att man måste börja om med ett blankt papper, säger han.

När Johannes Ericson gör en riskanalys i en deadlocksituation är risken för förlust i en rättegång en avgörande faktor:

– Om den risken är 50-50 måste parterna inse att de kan tvingas göra ganska stora eftergifter för att slippa den osäkerheten, säger han.

Samtidigt som man analyserar sin egen situation måste man sätta sig in i motpartens drivkrafter. Att ha förståelse för att parterna uppfattar situationen på olika sätt och vill olika saker är en framgångsfaktor, enligt Yohanna Öhrnegård:

– Ju mer du känner till om drivkrafterna hos motparten, desto större är chanserna att nå fram till honom eller henne. Var lyhörd och känn in den andra sidan.

2. Var konstruktiv och resultatinriktad

När det nu är dags att gå in i det verkliga förhandlingsläget är det fokus på sakfrågor som gäller. 

Yohanna Öhrnegård

– I komplicerade tvister, vilket jag tänker att de pågående regeringsförhandlingarna kan liknas vid, finns det i regel många olika ingredienser och intressen som spelar in. Det försvårar å ena sidan situationen eftersom parterna har så många frågor som måste stängas, men det underlättar på ett annat sätt för parterna kan byta en fråga mot en annan och på så vis nå en helhetslösning, säger Yohanna Öhrnegård.

Det handlar om att släppa formfrågan: hur ska en regering se ut och börja fokusera på innehållet: vilken politik ska den leverera.

Carl Fhager
Carl Fhager

– Det är ett av mina absolut bästa knep, säger Carl Fhager:

– Gå från att fokusera på lösningen till att istället ta fast på vilka intressen man har. Flytta fokus från hur regeringen ska se ut, till vad vill vi uppnå, 

Johannes Ericson kallar det för att vara hyperrationell, i motsats till dogmatisk. 

Att kräva detta av politiker kan synas paradoxalt, eftersom politik handlar om dogmer, eller åtminstone ideologisk övertygelse. 

– Om affärslivet handlar om att komma överens, så handlar politik om att inte göra det. Politik bygger på att inte vara överens, på konflikt. Konflikten är en fundamental princip i politiken, som möjligen gör politiker till sämre förhandlare än affärsmän, säger Carl Fhager.

Prestigelöshet är en annan framgångsfaktor, enligt Johannes Ericson, och här har maktspelare mycket att lära.

Men vad händer om politiker, som faktiskt lever av att vara i konflikt och utställa löften till sina väljare, bestämmer sig för att släppa sina positioner till förmån för en konstruktiv och resultatinriktad förhandling om sakfrågor, läs kohandel. Riskerar de inte att råka ut för en svekdebatt? 

Mediernas framställning av vad som har hänt och varför, kan spela en avgörande roll för hur väljarna kommer att reagera på situationen, menade den tidigare Miljöpartiledaren Maria Wetterstrand sa när hon intervjuades i radioprogrammet Godmorgon, världen! i P1.

Men medierna roll är tudelad: samtidigt som politikerna är beroende av medierna för att få ut sin bild av verkligheten, stör det själva förhandlingen när allting görs offentligt, tycker Carl Fhager. Han anser att partiledarna borde ta i hand på att förhandla utanför medierna.

– Det är ganska olyckligt att man använder medierna som budbärare, för det urholkar förtroendet mellan dem som förhandlar. När allt är helt transparent vågar man kanske inte skicka en trevare, av rädsla för att det ska hamna i media, säger han.

Samtidigt finns aspekten som Maria Wetterstrand framhåller, nämligen om att det slutgiltigen är väljarna som måste acceptera förhandlingslösningen och för det krävs att den tycks begriplig för dem. 

3. Tänk på tajming

Förhandlingarna om regeringsmakten inleddes redan på valnatten och har nu pågått i över en vecka, mest för att ytterligare förstärka de dödläget. Kort sagt, partiledarna har markerat sina positioner och verkar invänta att den nyvalda talmannen ska ta över taktpinnen i samband med riksdagens öppnande om en vecka.

Tid och rum kan vara avgörande faktorer för att en förhandling ska lyckas eller misslyckas. Vad gäller tiden, så verkar den olika för olika parter, menar Johannes Ericson. Någon part kan tjäna på en forcerad process, medan en annan kan ha intresse av att låta tiden gå.

Filibustring är en känd strategi, som förekommer sedan urminnes tider. Termen kan dock härledas tillbaka till amerikanskt 1800-tal och den så kallade filibusterpolitiken som ville bevara slavekonomin. I dag betecknar termen en fördröjningstaktik.

Att filibustra kan däremot vara en mycket farlig strategi, varnar Johanner Ericson:

– Man måste veta precis vad man gör om man ska filibustra, det kan få motparten att göra eftergifter, men det kan lika gärna leda till att förhandlingarna havererar.

Den yttersta faran för partiledarna i det här läget, är att bli den som uppfattas vara orsaken till extravalet. 

Rummet då, vilken betydelse har det i en förhandling? Stor, menar Carl Fhager. Ett av hans knep för att bryta ett dödläge är just att byta plats. Om man tidigare talat i telefon bör man kanske träffas i stället. Om man suttit instängd i mötesrum, bör man kanske ses i naturen. 

Alliansens bildande hemma hos Centerns dåvarande partiledare Maud Olofsson i Högfors är bara ett exempel på miljöns betydelse för att ena människor. Att det skedde genom ett gemensamt dopp i badtunnan, är däremot en myt.

En av Sveriges genom tiderna främsta diplomater, Göteborgssonen Jan Eliasson har många exempel på att miljöombyten kan få människor att tina upp. Intervjuad av Carl Fhager i Förhandlingspodden berättar han om hur lyckat det varit när han bett om att få besöka ett mattmuseum, en känd moské eller se ett berömt konstnärligt verk. 

Förutom att byta miljö, är det ett sätt att använda sin nyfikenhet för att visa personligt intresse för motparten.

– Jag gör det inte manipulativt, utan jag väcker då en känsla som är otroligt viktig i alla förhandlingar, nämligen respekt och kanske till och med en dos av sympati, säger Jan Eliasson i Förhandlingspodden.

4. Var hövlig

God ton och respekt för varandra är en viktig ingrediens i infekterade tvister, menar Yohanna Öhrnegård.

Jan Eliasson tar också upp förtroende och hur det skapas. I diplomatin handlar det om att visa intresse, respekt och omtanke:

– Nyfikenhet är en oerhört fin dygd, säger Jan Eliasson i Förhandlingspodden. 

En avgörande faktor för att såväl nyfikenhet som intresse ska landa rätt är naturligtvis att vara påläst.

För partiledarnas del handlar det inte bara om att känna sina politiska motståndare, som är barn av olika politiska kulturer, utan även om att känna väljarna.

I slutändan handlar det om vad partiernas respektive väljare accepterar att partierna gör, som Maria Wetterstrand sa i Godmorgon, världen.

5. Använd språket

Om partiledarna och deras staber följer förhandlingsproffsens råd om att testa nya majoriteter på basis av sakfrågeintressen, kommer de så småningom att komma till en punkt där de måste förklara för väljarna varför de överger den eller den frågan till förmån för ett högre intresse.

Här kommer orden – och medierna – att få avgörande betydelse.

– Ordet är det viktigaste instrumentet att påverka verkligheten och det liv vi lever, säger Jan Eliasson.

Ett “enormt ordförråd” är en förhandlares kanske främsta tillgång, enligt Jan Eliasson: Ord är verktyg, ju fler du har, desto fler möjligheter att låsa upp ett dödläge.

Carl Fhager översätter lärdomen till dagens politiska situation och ser framför sig att det kommer bli en diskussion om semantik.

– Man kommer att behöva omdefiniera vad det egentligen innebär att samarbeta eller att stödja. Att lägga ned sina röster är inte att stödja, men frågan är kommer någon att ge sitt direkta eller indirekta stöd för en ny regering utan att få någonting för det?

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons