Samtidigt som hela finansbranschen följer penningtvättanklagelserna som för närvarande skakar Swedbank och Danske Bank, trendar pedagogiska beteendeekonomi-tjänster på privatmarknaden. Den privatekonomiska beteendelogiken har dock regerat näringslivet i decennier när det gäller vinstmaximering och prestation, i form av innovativa bonus- och incitamentsprogram.

Men om nu näringslivet tror på den belöningsmodellen, och samtidigt tycker att det är väldigt viktigt att förhindra penningtvätt, borde det väl kunna skapa ett bonusprogram som belönar anställda som varnar för compliance-brott (ungefär regelefterlevadsbrott) – istället för att avskeda visselblåsare?

Realtid har pratat med två forskare på Handelshögskolan i Stockholm – Karin Svedberg Helgesson, som forskar på penningtvätt, och Tore Ellingsen, som har beteendeekoenomi som sitt fält. Båda är tveksamma till ett sådant system.

Om vi börjar med själva penningtvätten. Karin Svedberg Helgesson är associerad professor och studerar, enligt presentationen på Handelshögskolans hemsida, “privata aktörer som utsedda statsagenter vid värdepapperisering” och ”jämlikhet i elitorganisationer”.

– Det här är en värderingsfråga. Ekonomiska incitament är inte alltid avgörande då, menar hon.

I ett transaktionssystem med öppna flöden, såsom världshandeln ser ut idag, finns alltid en viss risk. Här krockar viljan att undvika risk med tvånget att ta den kalkylerade risk som kommer med all affärsverksamhet.

– Det är två roller som är svårt att få ihop i vardagen. Å ena sidan vill du ha lönsamma kunder, men du vill inte ha kriminella kunder. Det finns en viss överlappning här som skapar en värdekonflikt.

Men hur man hanterar den är snarare en fråga om moral och etik och att använda sitt omdöme. Det är inget ledningen enkelt kan driva hos sina anställda.

De incitament en bolagsledning kan skapa hos sina anställda ligger snarare i krav på att man ska kunna lagar och regler – och  följa dem. Den kan också skapa en kultur som gör att det är OK att lyfta problem.

Inte heller beteendeekonomen professor Tore Ellingsen, ger mycket för att locka personal med bonus för att avslöja brott:

– Personligen tror jag att det är svårt, även för ambitiösa företag, att ge dusörer (penningbelöning red anm) till de som avslöjar missförhållanden, eller böter till de som inte gör det. För vem ska avgöra huruvida regelbrott begåtts och av vilken part?

Oavsett om det är en extern domstol eller bolagets egen företagsledning finns problemet att människan normalt inte vill göra fel och därför har hon en tendens att mörka när hon ändå gör det. Och ju högre hästar man ridit på destor hårdare blir fallet.

– Just detta kan vara en viktig insikt från beteendeekonomin: ovilja att ta in information om felaktigheter kan vara nog så stor hos mycket moraliska personer, eftersom de kommer att känna starkast plikt att agera på informationen, säger Tore Ellingsen.

Han anser att det är svårt för ett bolag att trovärdigt lova att belöna visselblåsare. Det kommer alltid vara frestande att bryta löftet för att undvika att regelbrotten ska komma till
allmän kännedom.

– Däremot kan dusörer till visselblåsare fungera om de betalas av myndigheterna, som i USA.

Debattera: Vilka är dina bästa teorier på hur man förhindrar penningtvätt? Skriv en debatt och skicka till opinion@realtidmedia.se