Juridik

Fängelse yrkas för tidigare styrelseledamöter

Åklagaren vill se fängelse för de två åtalade före detta styrelseledamöterna i IGE Resources. Försvaret sågade samtidigt åklagarens utredning och bevisning när rättegången avslutades på tisdagen och krävde friande domar.
 

Uppdaterad 2016-10-05
Publicerad 2016-10-05

Var tömningen av IGE Resources kassa i januari 2013 en brottslig gärning och ska den dåvarande styrelsen återbetala de 50 miljoner kronor som försvann? Frågorna prövas just nu i två separata mål i Stockholms tingsrätt.

Ekobrottsmyndigheten har åtalat två tidigare ledamöter för grov trolöshet mot huvudman samtidigt som bolaget (som fortfarande handlas på börsen men idag har ny verksamhet och namnet Axactor) har stämt hela styrelsen i en skadeståndsprocess.

Domen i brottmålsdelen kommer den 25 oktober efter en rättegång som pågått sedan början av september. På tisdagen höll parterna sina slutpläderingar.

Kammaråklagare Olof Kronlund vill se fängelse på mer än ett år för de båda åtalade, Ulrik Jansson, dåvarande ordförande, och Terje Engström Lien, dåvarande ledamot. Han begär också att de ska få tre års näringsförbud.

Målet är speciellt då åklagaren inte hävdar att de åtalade skott sig själv på bolagets bekostnad. Istället ska de ha underlättat för utomstående att få kontroll över stora delar av bolagets kassa genom en affärsuppgörelse i slutet av januari 2013.

– Jag påstår alltså med åtalet att Lien och Jansson har gått andras intressen till mötes. Varför de har gjort det? Ja, det vet bara de själva och möjligen Johan Ulander. Om de känt sig pressade att göra detta, eller om de har lurats, eller om de har lovats någonting, eller om det är av annat skäl. Det vet vi inte, sade Olof Kronlund under sin slutplädering.

Vid tidpunkten stod den så kallade Amarantsfären, där Johan Ulander var en nyckelperson, på sin höjdpunkt. Man hade kontroll över de noterade bolagen IGE Resources och Mineral Invest som under 2012 och 2013 gjorde flera affärer med Amarant Mining och Alluvia Mining, som också ingick i sfären.

Specifikt var det rättigheter till utvinningssystemet AuVert som via apportemissioner såldes in till Mineral Invest, vidare till Alluvia och sedan in till IGE Resources. IGE var också det enda bolaget som hade en synlig kassa och det är vid den sista affären, som förhandlades fram 21-23 januari 2013, som stora delar av bolagets kontanter betalas ut i form av ett förskott till Alluvia.

Åklagaren har under rättegången drivit linjen att det handlade om en icke affärsmässig transaktion med enda målet att tillföra sfären 50 miljoner kronor. Han har också visat hur pengarna omedelbart försvann åt olika håll så snart de lämnat IGE:s konto, bland annat gick en stor summa till att betala delar av lånet som Amarant tog för att köpa in sig i IGE i slutet av 2012.

Åklagarsidan hävdar vidare att styrelsen saknade korrekt beslutsunderlag för affären, att pantavtal och någon ställd säkerhet inte fanns tillgänglig och att IGE dessutom aldrig hade någon nytta av de rättigheter som man skulle få i och med förskottsbetalningen. Dessutom fanns inte alls den nödvändiga finansiering på plats som hade krävts för att få ens en första AuVert-maskin driftklar.

Han menar också att framför allt Terje Engström Lien kände till att sfären hade en akut kapitalbrist vid tidpunkten.

I januari 2013 var det en alldels nyvad styrelse med totalt fyra personer som ledde IGE:s arbete med affären. Att bara Lien och Jansson står åtalade beror enligt åklagaren på att de två andra inte hade full insyn i förskottsbetalningen och inte drev på affären på samma sätt, tvärtom ställde de kontrollfrågor och kom med invändningar som var rimliga för att skydda IGE:s intressen.

Men åklagaren hävdar alltså inte att Lien och Jansson har skott sig själva eller fått del av de utbetalda pengarna. Han tecknar istället en bild av en styrelse som var styrd utifrån vid tidpunkten.

– Den som verkar styra över dem allihopa, själv eller tillsammans med andra, ja det är Johan Ulander.

Samtidigt var det IGE:s styrelse som hade ett juridiskt ansvar att skydda bolaget, inte Johan Ulander.

– Den här rättegången handlar om trolöshet mot huvudman i IGE. Johan Ulander har inget ansvar mot IGE, han har inget juridiskt ansvar att se till att IGE gör den bästa affären, konstaterade Olof Kronlund.

Åklagaren medger att det finns förmildrande omständigheter i målet men kräver ändå att tingsrätten dömer ut ett fängelsestraff:

– Det är fortfarande ett så pass högt straffvärde att fängelse är den korrekta påföljden. Även om man tar hänsyn till förmildrande omständigheter så är det fortfarande ett straffvärde överstigande ett års fängelse.

De båda åtalade förnekar brott och försvarsadvokaterna Tomas Nilsson och Peter Skeppstedt pekade båda på att åklagaren inte lyckats styrka att det fanns ett brottsligt uppsåt bakom den genomförda affären.

Enligt försvaret var beslutsunderlaget fullgott, panten på plats och finansieringsplanerna långt gångna när förskottsbetalningen gjordes. Enligt försvaret var det andra och senare tillkommande faktorer som gjorde att affären till slut sprack och att de utbetalda pengarna aldrig återbetalades.

Under rättegången har försvaret framför allt försökt placera skulden på dåvarande vd:n Thomas Carlsson, som påstås ha försökt motarbeta affären från första stund, och bolagets revisor Birgitta Gustafsson som två månader efter förskottsbetalningen avträdde sitt uppdrag och anmälde händelsen till polisen.

När brottsanmälan blev känd, samtidigt som guldpriset sjönk, drog sig de tilltänkta finansiärerna tillbaka, enligt försvarets version.

– Affären sprack på grund av Birgitta Gustafsson och Thomas Carlsson, samt även det att guldpriset sjönk.

– Det här var, vill jag säga, spiken i kistan för den här affären, konstaterade Peter Skeppstedt.

Försvaret framförde även hård kritik mot Ekobrottsmyndighetens förundersökning och menade att bristerna i utredningen är så stora att det inte går att komma fram till en fällande dom. Målet vilar till stor del på skriftlig dokumentation men försvaret menar att åklagaren gjort det enkelt för sig genom att plocka russinen i kakan och samtidigt hoppat över nödvändiga utredningsinsatser.

– Jag menar att det här åtalet ska ogillas redan på grund av utredningsbrister, sa Tomas Nilsson i inledningen av sin plädering.

Han pekade på att åklagaren inte har hört flera inblandade personer som deltog i förhandlingarna i januari 2013, främst då Johan Ulander. Inte heller advokat Joakim Falkner, som bistod vid förhandlingarna och gjorde en stor del av dokumentationsarbetet, har hörts som vittne.

– Åklagaren har ju ett påstående om ett upplägg, en konspiration, och huvudrollsinnehavaren i detta är då Johan Ulander, vars ärenden Terje och Ulrik Jansson ska ha gått.

– När ett åtal har en sådan grund och en sådan förklaring då borde det förstås vara åklagarens skyldighet att höra och också kalla en sådan betydelsefull person.

– Att bara utelämna ett sådant förhör i det som ska vara undersökningen, förundersökningen till att börja med och sedan huvudförhandlingen, det är fullständigt orimligt, slog Tomas Nilsson fast.

Johan Ulander har så vitt känt är aldrig förhörts av Ekobrottsmyndigheten, han har heller adrig delgivits misstanke om brott. Idag är han bland annat aktiv i Amarant Mining AB som sedan förra året försökt samla kvarvarande tillgångar i sfären för en uppgörelse med fordringsägarna. Processen har dragit ut på tiden och är ännu inte slutförd.

Johan Ulander är starkt kritisk till de påståenden som åklagaren framfört under rättegången och slutpläderingen. Han kallar uppgiften om en extern styrning för "fullständigt orimlig."

– Den där styrelsen var helt, helt, självständig till 110 procent. Jag har inte påverkat styrelsen, jag har inte haft någon möjlighet att påverka styrelsen, jag har inte haft någon vilja att påverka styrelsen, säger Johan Ulander till Realtid.se.

Han  uppger vidare att Ekobrottsmyndigheten aldrig har kontaktat honom för att få höra hans version av vad som hände:

– Jag är tillgänglig för alla, mina telefonnummer finns listade, men jag har inte blivit kontaktad.

Kammaråklagare Olof Kronlund uppger i en kommentar till Realtid.se att det inte varit nödvändigt att höra Ulander för att väcka åtal:

– Det stämmer att vi aldrig kontaktade honom i utredningen. Jag ansåg dock att hans roll i detta kunde klarläggas genom den skriftliga bevisningen och utifrån vad andra personer berättade.

Oavsett utgången i brottmålet kommer striden om de 50 miljoner kronorna från IGE:s kassa att bli en långkörare. I skadeståndsmålet har tingsrätten ännu inte bestämt när förhandlingen i denna del ska inledas. Det troliga är att förhandlingen hålls någon gång under 2017.

Platsannonser