Den kinesiska tillväxtekonomin och även OS 2008 i Beijing ligger bakom, menar Marita Ljungqvist Arin, doktor i kinesiska i Lund.

– Men att enbart läsa kinesiska lär knappast ge jobb, varnar Kina-experten Frédéric Cho.

Förbi är tiden då den lilla skaran studenter i kinesiska krävde att Maos lilla röda skulle ingå i kurslitteraturen. Nu är det det den explosionsartade ekonomiska utvecklingen och Kinas kontinuerliga öppnande mot väst, som lockar.

– Eftersom intresset är så stort, gick vi ut med en enkät till dem som sökt hit och frågade varför de vill lära sig kinesiska.

– Det visade sig då att ekonomin var främsta anledningen, kinesiska kulturen kom som god tvåa och några angav exempelvis OS 2008 som en anledning, berättar Marita Ljungqvist Arin, doktor i kinesiska vid Lunds universitet, som har ett 40-tal studieplatser för nybörjare.

Vid Göteborgs universitet har man också känt av det ökade intresset. På två år har antalet sökande gått från drygt 200 till närmare 300.

– Kopplingen till det som nu händer i Kina är uppenbar. Av de 45 elever vi tar in nu i höst kommer ett 15-tal direkt från Handelshögskolan här i Göteborg, berättar universitetsadjunkt Mats Engberg.

Kinesiska har ryktet om sig att vara ett mycket svårt språk, vilket säkert hittills avhållit en del från att söka.

Faktum är dock att exempelvis grammatiken är enkel. En vanlig mening på kinesiska kan i direkt översättning låta; ”Jag i morgon åka Beijing till du köpa bok”.

– Men uttalet är ganska svårt, med fyra toner. För att nu inte tala om de kinesiska tecknen, säger Marita Ljungqvist Arin.

Det brukar anses, att ungefär 3.000 tecken räcker för att med behållning kunna läsa en kinesisk dagstidning.

– Den nivån väntas eleverna ha nått efter 60 poäng. Då ska man, åtminstone med hjälp av lexikon, klara kinesiska texter, fastslår Mats Engberg och tillägger att Göteborgs universitet har kontakt med ett antal lärosäten i Kina för elever som vill studera mandarin på plats.

Den här terminen erbjuder Lunds universitet för första gången möjligheten att studera i Beijing utifrån ett skräddarsytt kursupplägg, som ger motsvarande 20 svenska universitetspoäng.

– Dryga 20-talet elever är på väg dit för att läsa kursen, som är på 60-poängsnivå, berättar Marita Ljungqvist Arin.

En som på plats har lärt sig mandarin, det vill säga standardkinesiska, är svensken Björn Berggren. Han jobbar för Kungälvsföretaget Tradex, som tillverkar delar till mobiltelefoner. Nyligen ledde han uppsättandet en helt ny fabrik i Suzhou, 80 kilometer väst om Shanghai.

– Här i Kina har jag fått utvecklingsmöjligheter och ansvar jag knappast skulle ha fått i Sverige, säger Björn Berggren, som är språkintresserad och redan en tid efter flytten till Kina började studera mandarin på kvällskurs. I stora städer som Beijing, Shanghai och Guangzhou (Kanton) kan man i dag som utlänning klara sig ganska gott även på engelska.

– Jag tycker ändå att man, för att bli framgångsrik här, bör kunna litet mandarin. Det är faktiskt ett sätta att visa respekt för kineserna och deras kultur. Och själv märker jag att min personal verkligen uppskattar att jag kan lite kinesiska, säger Björn Berggren, som lärt sig kinesiska på kvällskurser och dessutom har en flickbvän som är kinesiska.

En som talar alldeles utmärkt mandarin och har verkat länge i Kina är Frédéric Cho, Kina-ansvarig på Hagströmer & Qviberg. Han menar att studier i mandarin är en utmärkt merit, men höjer samtidigt ett varningens finger.

– Enbart språkkunskaper räcker inte hela vägen, om man nu inte vill göra karriär som lingvist, språklärare eller översättare.

– Den bästa kombinationen är bra kinesiska med goda yrkeskunskaper, exempelvis inom ekonomi eller teknik.

Sören Viktorsson

frilans