Debatt

Större individuellt ansvar krävs

"Om erfarenheten om fattiga januari har glömts av redan till nästa år  - hur kan vi då förvänta oss att vi ska vara så långsiktiga som att planera för att spara så långt fram som till pensionen?" Det frågar sig Shoka Åhrman, ekonom och författare.

Publicerad 2020-01-02

Så fort svenska folket har tagit sig igenom jul och mellandagsruset så kommer vi ekonomer att bli tillfrågade om våra bästa tips för hur man ska ta sig igenom  ”fattiga januari”. Samtidigt som jag ställer upp på att ge mina bästa tips ställer jag mig frågan; kan januariekonomin verkligen komma som en överraskning i år igen? Ändå verkar det så och undersökningar visar att sju av tio svenskar i någon form känner oro över sin ekonomi, inte bara under januari utan även årets övriga månader. En stor del av den oron hos så många som tre av tio svenskar har sin grund i  ovissheten om pensionen. Kanske ställer sig många frågan om de kommer att få spendera åren som pensionärer som en årslång ”fattiga januari”. 

Det är inte bristen på vetskapen om återkommande högtider, semestrar och månatliga  utgifter som saknas och som gör att vi konsumerar över vår budget varje år. Det är inte heller bristen på kunskap som gör att vi inte är bättre på att planera resten av vår ekonomi, som till exempel pensionen.  Om erfarenheten/lärdomen om fattiga januari har glömts av redan till nästa år hur kan vi då förvänta oss att vi ska vara så långsiktiga som att planera, förstå och ta ett större individuellt ansvar för att spara så långt fram som till pensionen? För det har väl inte undgått någon att vi idag har fler så kallade fattigpensionärer än tidigare och att de politiska reformer vi kommer att se under 2020 handlar bland annat om skattesänkning för vissa grupper och höjd garantipensionen för de som har lägst pension. Vi pratar om ”förbättringar” på hundralappar för de människor (främst kvinnor) som arbetat ett helt liv i ett av världens mest  jämställda länder. 

Hundralappar till samma kvinnor som är överrepresenterade bland våra fattigpensionärer och helt beroende av den garantipension som pensionssystemet erbjuder. Vi ska inte heller glömma av det faktum att kvinnor i genomsnitt både har lägre tjänstepension och  privat pensionssparande än män. Detta eftersom inkomstskillnaderna i arbetslivet på sikt även följer kvinnors pensionsinkomster. 

Kommer vi kunna se en förbättring för kommande generationer? Jag tror tyvärr att det kommer krävas mycket för det. Även om vi kan se statistik som visar på både ökade arbetsinkomster och kapitalinkomster (dock fortfarande bara hälften av mäns) för kvinnor kvarstår det faktum att kvinnor i större utsträckning tar ansvar för barnen vilket många gånger leder till deltidsarbete. Vill vi ha mer jämställda pensioner krävs det tydlighet redan vid tidig ålder för ökad förståelse av två viktiga parametrar; nämligen jämställdhet och förståelsen för att det kan krävas ett större individuellt ansvar fram till dess att vi kan få alla delarna att samverka mot en mer jämställd pension. 

Shoka Åhrman
Ekonom, föreläsare och författare till fler böcker inom ekonomi.
Tidigare arbetat på Nordea i 14 år och som pensionsspecialist på SPP.

Platsannonser