I historieböckerna kommer man kunna läsa om tiden då det fanns människor och finansföretag i Sverige och världen som sålde ansvar och hållbarhet till sina kunder. Tiden då varje hemsida och varje finansiell produkt innehöll specifikationer om hur ansvarstagande den är och hur respektive finansaktör med mod och stort besvär aktivt arbetade med att påverka företag och marknader. Hur de år efter år publicerade allt mer avancerade broschyrer fyllda med utläggningar om hur de integrerat inte bara utomordentlig ambitiösa klimatmål, något avlägsna och smula suddiga, men också om mänskliga rättigheter och den absoluta vikten av dessa mänskliga rättigheter i alla deras investeringar.

I dessa historieböcker kommer man kunna läsa saker som ” ESG är integrerad del av alla våra processer i alla våra produkter”, ”mänskliga rättigheter är integrerad del av vår analysmodell”, ” vi ser inte exkludering snarare påverkan som vägen framåt”. Ja, framtidens forskare som kommer studera denna tid kommer vara häpna över mängden ord som användes för att beskriva ingenting.  De kommer vara rent av lyriska över hur språket utnyttjades, stöptes, svängdes liksom, rentav bändes för att ackommodera ingenting.

Många av de kommer till om med tillskriva detta konstnärliga attribut värda en utställning, någon form av toalettkonst kan det alltid bli, kommer en hel del av forskare vara överens om. Häpnadsväckande och smått förundrande kommer de att bläddra i alla beskrivningar av fonder som är Artikel 8 i Sverige, i landet som på den tiden låg före alla andra i konsten ingenting, och de kommer att läsa de förträffliga och pricksäkra beskrivningarna om alla processer och alla möten och alla, ingenting. 

De kommer att notera, mer förbigående, att kriget i Ukraina, den ryska invasionen av ett suveränt land, inleddes år 2014 och att få om ens några i denna industri av ingenting, darrade på manschetten när de fortsatte finansiera och investera i landet och företag verksamma i landet.

De kommer notera att redan år 2005 i detta århundrande var det klart för de flesta levande på jorden att diktatorn i Ryssland hade i princip full kontroll över företag och de så kallade ekonomiska sfärerna i landet.

Deras innerliga förundran, blandad med skräck, kommer riktas mot ’industri ingenting’. De kommer fråga sig hur alla visste vad de gjorde och bidrog aktivt till det men inte gjorde något. De kommer att undra, och det kommer att skrivas forskningsartiklar, och det kommer bli tidningsartiklar och det kommer skrivas böcker. Till med tv-serier lär det bli. Men eftersom få av oss kommer vara där långt in i framtiden för att bevittna det, kan vi tillåta oss att beskriva det för de som lever här och nu.

”Det är dyrköpt läxa för alla som jobbar med ESG i världen, inte bara i Sverige.” 

Det historiska misslyckandet av ESG-industrin i relation till Ryssland är så kopiös att den är svår att överblicka just nu. Det värsta är att ESG och den finansiella sektorn i sin helhet totalt ignorerat faktum att Ryssland redan 2008 i Georgien, och senare år 2014 i Ukraina visade vidden av sina krigiska ambitioner.  Sedan 2008 har utländska investeringar i Ryssland ökat, sen 2014 har de ökat ännu mer.

Våra investeringar och finansiering har aktivt bidragit till att bygga den ryska krigskassan som nu används för att finansiera krig i Ukraina. Det är ett faktum. Var vi lurade eller var det uppenbart redan 2008 eller sedan 2014 att vi borde ha dragit öronen åt oss och agerat annorlunda? Det är dyrköpt läxa för alla som jobbar med ESG i världen, inte bara i Sverige.

Jag bläddrar genom en hel del Artikel 8-produkter i som säljs i Norden och en hel del av de erbjuder investeringar i produkter som har exponering mot Kina. Många av fonder som säljs i Sverige idag har stora, i Kina statligt kontrollerade börsnoterade bolag, som sina största innehav. Trots förföljelserna av miljoner, trots strukturella kräkningar av en rad mänskliga rättigheter. Varför inte bara säga som det är? ”Vi vill investera i Kina och kinesiska bolag för att tjäna pengar. Vi bryr oss egentligen inte om något annat, men vi vill att du ska tro på att vi gör det… och inte bara det, vi vill att du ska tro på det.”

Längre fram, ni vet i framtiden, kommer det hela beskrivas som, den stora ”tomma ordens tid”.

Sasja Beslik
Senior Executive Sustainable Finance, PFA Pension