Svenska Riksbanken försökte nyligen understödja företag i Sverige med ett så kallat gratislån till banksystemet på upp till 500 miljarder kronor för vidareutlåning till företag. Den sk ’Företagsakuten’ avseende lånegarantier om 100 miljarder kronor till främst små-och medelstora företag (SMF) ska via Riksgälden garantera bankerna täckning av 70 procent av kreditrisken.

Intresset för företagsakuten från banksystemet har varit relativt ljummet. Man kan verkligen fråga sig varför Riksbanken inte insåg detta från början. Känner man inte till kreditgivningskulturen i Sverige och övriga Skandinavien? Lekmannamässigt kan man säga att en bank här i Skandinavien mycket sällan, eller aldrig lånar ut utan en uppdaterad kreditprövning.

Om man finner kreditrisken acceptabel så blir affärsbeslutet vanligtvis enkelt – man lånar oftast hellre ut till god marginal utan en garanti som ovan än betalar för denna garanti och tjänar mindre på en kreditrisk man ändå redan konstaterat är acceptabel. Intresset för denna typ av lösning kan dock medföra ett så kallat negativt urval för staten som garant. En bank kan, med statlig garanti till 70 procent, låna ut till företag som man redan är (för) exponerad mot för att s a s ”rädda” egen tidigare kreditgivning. 

För fem-sex år sedan när undertecknad arbetade med venture capital inom SEB blev jag förundrad över att nästan inga skandinaviska banker var partners med Europeiska Investerings Banken (EIB) som ger lån med 50 procent kreditgaranti till sina partnerbanker för utlåning till SMF. Syftet med min undersökning var givetvis att hitta kompletterande finansiering till bolag i VC-portföljen. Ointresset från skandinaviska banker var relaterat till ovanstående kreditgivningskultur. Å andra sidan hade EIB massor av partnerbanker i länder som Italien, Spanien och Grekland och Polen men även Frankrike och Tyskland. 

Nu har EU kommissionen startat ett covid-19-relaterat utlåningsprogram på 200 miljarder euro via EIB och dess partnerbanker till SMF. Här är kreditgarantin 80 procent. EIB:s partnerbanker lockas att ”strö” lån omkring sig till SMF. Det är förvisso syftet, men risken är enorm att systemet ytterligare permanentar en svag kreditkultur som tidigare lett till svaga banksystem i framförallt dessa sydliga EU-länder.

Så kallat negativt urval kommer även här att uppenbara sig. Med en svag kreditkultur är det lockande att låna ut – ”risken är ju bara 30 procent” – men det sura kommer ofta bakefter. 

Alternativet i dessa system – både avseende Företagsakuten och EIB är i stället att ge kreditgarantier upp till hela 95-98 procent (det vills säga endast marginell kreditrisk för banken) eller kanske till och med 100 procent… men att begränsa garantiprocenten ju större exponering en bank redan har mot det specifika företaget för att begränsa det negativa urvalet… och i EIBs fall undvika att underblåsa en existerande svag kreditkultur inom vissa geografier. 

Det andra alternativet är givetvis att istället att göra som i USA. Staten garanterar lån till 100 procent utan avgifter via the Small Business Administration (SBA) i samarbete med kommersiella banker. Vissa delar av lånen efterlåts helt och hållet och vissa delar av lånen är två-åriga, allt till 1 procents ränta. 

USA var mycket sena att hantera själva hälsovårdskrisen på ett adekvat sätt men förstår på ett mycket bättre sätt än EU och Sverige hur speciellt små och medelstora företag omedelbart måste räddas för att samhället skall bestå. Är övertygad om att vad gäller SMF kommer den amerikanska modellen vara betydligt lyckosammare även om man även där riskerar det så kallade negativa urvalet. 

Hans Engblom 
Privatinvesterare, Engblom Venture Mgmt  – tidigare investerare hos SEB Venture Capital (tech/biotech) och ett stort antal styrelseuppdrag i noterade och onoterade bolag