Finans Debatt

”Riksbankens otydliga kommunikation riskerar att skada förtroendet” 

Taggar i artikeln

Riksbanken Robert Boije
Publicerad

”I den mån Riksbanken gjort bedömningen att man inte fått den effekt man velat genom att hålla reporäntan på negativa tal och att man av det skälet därför vill justera upp reporäntan, bör det i så fall tydligt kommuniceras.” Det skriver SBAB:s chefsekonom Robert Boije.

Bristen på tydlig kommunikation är inte bara ett problem nu, utan var det redan vi höjningen av reporäntan i december förra året. 

Sverige är inne i ett tydligt svagare konjunkturläge. Kärninflationen, det vill säga inflationen mätt med konsumentprisindex (KPI) rensad för ränteförändringar och volatila energipriser, har under lång tid legat markant under Riksbankens mål. Även de för inflationsmålet viktiga inflationsförväntningarna har legat under målet och dessutom fallit på senare tid. Ändå står Riksbanken fast vid att reporäntan bör höjas i december. Självklart måste reporäntan förr eller senare normaliseras. Men bristen på vägledning om motiven till varför en reporäntehöjning är motiverad just nu är påfallande i både pressmeddelanden och protokoll från de penningpolitiska mötena. Bristen på tydlig kommunikation och som också hänger ihop med den prognos Riksbanken lägger är inte bara ett problem nu, utan var det redan vi höjningen av reporäntan i december förra året.

Riksbanken tycks inte göra en väsentligt annorlunda bedömning av konjunkturläget och inflationsutsikterna än andra prognosmakare, utan säger att vi nu går in i ett tydligt svagare konjunkturläge. Det syns också i att Riksbanken återkommande justerat ned banan för hur snabbt reporäntan förväntas höjas efter (den aviserade) höjningen i december. 

Annons

Under en längre period förra året såg förutsättningarna för en mer logisk höjning av reporäntan betydligt bättre ut. Trots detta valde Riksbanken att inte höja reporäntan vid det tillfället. Argumentet var då att man ville säkerställa att kärninflationen mer varaktigt skulle ligga i linje med målet före höjningen. När detta sedan inte skedde och det istället kom tydliga signaler om ett betydligt mer svagt 2019 valde Riksbanken ändå att höja reporäntan med 25 punkter i december. Därefter har man flera gånger tvingats justera synen på hur snabbt reporäntan ska höjas framöver – men ändå hållit fast vid ytterligare en höjning mot slutet av detta år. 

Att Riksbanken nu skulle lägga större vikt vid hushållens bolåneskulder vid räntesättningen och av det skälet vill höja reporäntan, som det spekulerats om, har jag svårt att tro. För det första skulle en höjning av reporäntan med 25 punkter i kombination med en nedjusterad och i det närmaste platt reporäntebana fram till 2022 ha marginell betydelse för hushållens skulder. För det andra har Riksbanken redan tidigare provat det receptet med känt resultat. 

Man höll då, med hänvisning till (de påstådda) riskerna med hushållens skulder, reporäntan högre än vad som motiverades av inflationsmålet. Det ledde till en för låg inflation, inflationsförväntningar som föll under målet, onödigt hög arbetslöshet och bidrog sammantaget till att förtroendet för inflationsmålet fick sig en ordentlig törn. Det hade vidare en marginell betydelse för nivån på hushållens nominella skulder – en effekt som dessutom motverkades av den effekt den lägre inflationen hade på de reala skulderna. 

Annons

Om Riksbanken istället har justerat upp synen på vad som är en normal reporänta, eller så kallad reporänta i jämvikt, skulle det vara logiskt med en uppjustering av reporäntan, allt annat lika. Tidigare i år kommunicerade dock Riksbankschefen att det är troligt att den normala reporäntan snarare har fallit (här vore det för övrigt önskvärt om Riksbanken tydligare sätter ner foten på hur den idag ser på jämviktsreporäntans nivå i linje med vad till exempel Bank of England gjorde förra hösten).

Hushållens sparande i Sverige har varit internationellt sett mycket högt under lång tid och ser inte ut att ha påverkats negativt av det historiskt låga ränteläget. Därmed har inte Riksbanken varit hjälpta av en hög privat konsumtion. De låga räntorna ser heller inte ut att ha bidragit till något större lyft i näringslivets investeringar. Riksbanken har därför satt sitt hopp till den låga reporäntans försvagande effekt på kronans värde. Genom en svag krona har man helt enkelt hoppats på att den importerade inflationen ska ta fart. 

När inflationen via denna växelkurskanal ändå inte stigit tillräckligt snabbt har Riksbanken sagt att man står beredd att vidta valutainterventioner om det skulle behövas för att försvaga kronan och driva upp den importerade inflationen. I den mån man nu värderat om vikten av att nå upp till inflationsmålet via en svag kronkurs i förhållande till de biffeffekter en svag krona (möjligtvis) kan ha, vore ett mer naturligt första steg att ta i så fall att säga att man inte avser att göra några valutainterventioner istället för att höja reporäntan. I synnerhet då vi har rörlig och inte fast växelkurs och erfarenheterna av tidigare valutainterventioner inte är odelat positiva. 

Annons

I den mån Riksbanken faktiskt gjort bedömningen att man inte fått den effekt man velat genom att hålla reporäntan på negativa tal och att man av det skälet och de kostnader en längre tids negativ ränta (möjligen) kan ha därför vill justera upp reporäntan, bör det i så fall tydligt kommuniceras.

Penningpolitiken verkar i hög grad genom att påverka inflationsförväntningarna. För att penningpolitiken ska vara effektiv är det därför A och O att marknaden har förtroende för inflationsmålet. För det krävs en tydlig kommunikation från Riksbanken och att ekonomins olika aktörer förstår Riksbankens agerande. Det är också viktigt för att inte bidra till onödig osäkerhet på de finansiella marknaderna samt kring bolåneinstitutens upplåningskostnader och boräntorna. 

Det finns givetvis ingen exakt formel som Riksbanken kan hänvisa till och som motiverar vad som vid varje tidpunkt är en optimal reporänta (även om det finns sådana som kan ge bra vägledning). Det man dock kan kräva av Riksbanken är att man är tydlig och begriplig i sin kommunikation. Och i synnerhet i relation till hur man faktiskt beskriver läget i svensk ekonomi. 

Robert Boije, chefsekonom på SBAB och doktor i nationalekonomi

Så bidrar du till debatten

Vill du också skriva en debattartikel för publicering på Realtid? Skicka in ditt debattförslag som rör vårt bevakningsområde; kapitalmarknad, finansiering, strategiarbete och fondförvaltning till opinion@realtidmedia.se Texten ska vara 3 500 tecken lång, inklusive blanksteg. Det går bra att skicka in färdiga texter eller idéer på ämnen du skulle vilja skriva om. Läs gärna vår guide om hur du skriver en debattartike

Annons