I en debattartikel här på Realtid skriver Sofia Bildstein-Hagberg, Svenskt Näringsliv, Helena Fond, Företagarna, samt Erik Sjölander, Småföretagarnas Riksförbund, att det vore en välkommen förenklingsåtgärd att en höjning av gränserna för när ett aktiebolag måste anlita en revisor utreds vidare. I artikeln hänvisar författarna bland annat till en rapport från Handelns Forskningsinstitut, som hävdar att det saknas vetenskapligt stöd för att avsaknad av revisionsplikt har lett till ökad brottslighet eller till lägre företagstillväxt. Rapporten är en kritisk analys av Riksrevisionens och Ekobrottsmyndighetens rapporter om effekterna av den slopade revisionsplikten, där myndigheterna för fram vikten av granskning även i mindre företag.

Vi delar myndigheternas bedömning. För oss finns det en självklar koppling mellan ekobrott och avsaknad av revision. När revisionsplikten för aktiebolag infördes i mitten av 1980-talet var det just för att bekämpa ekonomisk brottslighet. Revisorn gavs då även en mer aktiv roll i arbetet mot skattebrott. Eftersom kampen mot ekonomisk brottslighet är minst lika angelägen nu som då vore det olyckligt med höjda gränsvärden för revisionsplikt. 

Den preventiva effekt som revisionen har när det gäller ekonomisk brottslighet är stark. En revisor är skyldig att anmäla misstanke om brott, till exempel penningtvätt, och bidrar därigenom till att brott upptäcks. Men även det faktum att man vet att man blir kontrollerad gör det mindre attraktivt att fuska.  

Det handlar om förtroende i näringsliv och samhälle. Revisionen är en kvalitetsgranskning och innebär en trygghet, dels för företagen själva, dels för andra aktörer. Vetskapen att ett företag har reviderats innebär till exempel en trygghet för andra företag i samband med affärer i och med att de kan lita på företagets rapportering. Det menar vi innebär samhällsnytta och ökar konkurrenskraften för svenska företag. 

Våra medlemmar har en unik insyn och kunskap om svenska företag och vi vet att de allra flesta företag inte ägnar sig åt ekonomisk brottlighet utan vill göra rätt. Däremot finns en risk att företag väljer bort revision utan att vara helt på det klara med vad det är som väljs bort och vad det får för effekter, vilket kan bidra till att rasera den höga tillförlitlighet som finns inom det svenska näringslivet. Vi vet att revisorn upptäcker många fel, både oavsiktliga och medvetna, och rättar dessa innan revisionen avslutas. I de flesta fall innebär det alltså ingen brottsanmälan. Men det höjer kvaliteten på redovisningen och kan bland annat påverka skatteintäkter och offentlig statistik.

Vi delar skribenternas åsikt om att även utvärdera andra metoder där en riskbaserad ansats kan vara en framkomlig väg. Riksrevisionens utredning visade att vissa branscher valde bort revisor mer än andra, bland annat kontantintensiva branscher som hårvård, skönhetsvård, restauranger och taxiverksamhet. Kontanthantering innebär en förhöjd risk ur ett penningtvättshänseende och vissa branscher, exempelvis assistansföretag, är mer utsatta för fusk än genomsnittet. Kanske borde sådana företag omfattas av krav på revision fullt ut?

Tillsammans med politiker, företag och andra aktörer vill vi arbeta för ökad regelefterlevnad och ett fortsatt högt förtroende för svenska företag, stora som små. Revision är ett effektivt sätt, men det finns naturligtvis flera vägar framåt. Vi ser fram emot en konstruktiv dialog med inriktining på ett hållbart näringsliv och samhälle!

Therese Andersson
Auktoriserad revisor och affärsområdeschef på FAR – branschorganisationen för revisorer, redovisningskonsulter, skatterådgivare och lönekonsulter