Bedrägerier åsamkade redan före coronakrisen det offentliga förluster i mångmiljardklassen. Med de stora stödinsatser som pandemin kräver finns en reell och akut risk att kriminella på alla nivåer kommer försöka tillskansa sig delar av dessa medel.

I samband med alla större kriser där ökade offentliga stödinsatser är en del av lösningarna aktiveras kriminella aktörer på alla nivåer. I allt från enskilda individer till internationellt verksamma kriminella organisationer. Eftersom kriser ofta kräver mycket snabba och akuta insatser kan tiden för att säkerställa att transaktionerna hamnar rätt bli begränsad. 

Enbart i Sverige beräknas företagsstöden uppgå till hundratals miljarder kronor och Riksbanken lånar via bankerna ut upp till 500 miljarder kronor till företagen för att säkerställa kreditförsörjningen. Vidare miljardtals kronor i stöd för enskilda individer. Av dessa finns det risk för fusk och bedrägerier inom en rad områden.

Redan före krisen uppskattades kostnaden av bedrägerier, fusk och felaktigheter uppgå till mellan 2 till 15 procent av den offentliga sektorns stöd. Om vi, lågt räknat, antar att 2 000 miljarder kronor av EU:s stödbudget utgörs av medel som är exponerade för bedrägerier går det enkelt att se att värdet av bedrägerierna kan ligga mellan 40 och 300 miljarder kronor inom EU.[1]

Svenska myndigheter som delar ut EU-bidrag dras redan tidigare med stora brister i sina system som lockar till bedrägerier. Dessa fusk och bedrägerier är också en port in till organiserad brottslighet och systembristerna göder därmed även annan kriminalitet. 

När bedrägerier ökar, ökar även bekämpningen av dessa. Regeringar runt om i världen följer och bevakar denna utveckling. Kampen sker mot kriminella som allt snabbare använder nya sofistikerade metoder och tekniker. Därför måste myndigheter, i samarbete med banker och andra samhällsbärande verksamheter, börja tillämpa dataanalys för att kunna möta och stoppa utvecklingen. 

Det finns en ökad förståelse för att regelsystem inte räcker för att stoppa bedrägerierna. De kan hjälpa till att upptäcka det efter händelsen – men det är osannolikt att de förhindrar bedrägerierna. Dataanalysbaserade system kan emellertid både förbättra upptäckten av bedrägerier och också börja förutsäga det. De är ofta baserade på artificiell intelligens, som lär sig från tidigare fall, och kan sedan upptäcka mönster som kan vara förknippade med bedrägerier.

Upptäckter av anomalier är bara en ingrediens i kampen mot bedrägeri och fungerar som en indikator snarare än en konkret lösning. Indikatorer tjänar till att varna i organisationen om att en fråga bör utredas, varefter åtgärder snabbt måste vidtas om bedrägerier upptäcks.

Bedrägeriförebyggande arbete har varit svårt. Detta är inte så förvånande utifrån att detekteringen förlitat sig på revision som äger rum retroaktivt på historiska transaktioner; år eller månader efter händelserna. Efter detta kan det ta ytterligare månader att börja utreda och betydligt längre tid att lagföra brott. 

Men det behöver inte vara så här – avancerad analys kan utnyttjas för att i realtid upptäcka avvikelser som ska skickas vidare för omedelbar utredning. Därifrån kan transaktioner stoppas parallellt med att utredning genomförs. Med artificiell intelligens och maskininlärning har det skapats helt nya förutsättningar för ett förebyggande arbete som är värt namnet. 

I grunden handlar det om de enskilda medborgarnas tilltro till samhället och dess institutioner. Och särskilt i nöden prövas denna relation särskilt. I en kris finns uppenbart så många aktörer som verkligen skulle behöva de tiotals miljarder som brottslingarna tillskansar sig. 

Vi uppmanar därför svenska myndigheter att börja använda mer avancerad dataanalys samordnat för att motverka både krisrelaterad brottslighet och välfärdsbrott – och att man i ökad utsträckning börjar samverka kring dessa analysmiljöer. 

Med denna, i sammanhanget begränsade investering, behöver myndigheter få kunskap om varför och hur avancerad dataanalys kan bidra till att avslöja bedrägerier. Och som del av denna, hur integritetsfrågan hanteras, samt inte minst hur det skapar värde för myndigheterna i termer av ökat förtroende från allmänheten och effektivare interna processer för att säkerställa brottsförebyggande kompetenser. Något som gör myndigheterna bättre rustade inför nästa kris. Det brinner i knutarna. 

Christopher Broxe
Expert på att motverka bedrägerier inom välfärdssystem, SAS Institute