Finans Debatt

”Rättssäkerhetsbrister i skattemål på grund av obalans”

Publicerad

”I egenskap av advokat specialiserad på skatterätt har jag sett flera exempel på rättssäkerhetsbrister i skattemål.” Det skriver advokat Ola Liljemark Ragnar som efterlyser reformer av skatteprocessen.

Ett illustrerande exempel är de omfattande och långdragna processerna mot min klient Tomas Fischer. För att undvika att liknande fel drabbar andra behövs reformer av skatteprocessen.

Tomas Fischer flyttade från Sverige till ön St. Barthélemy i Frankrike under år 1994. Skatteverket gjorde 1996 en bosättningsutredning där utflyttningen godkändes. På ön visade det sig att beskattningsrätten inte utövades på grund av en administrativ praxis. För att klargöra vilka regler som skulle gälla skedde en folkomröstning som ledde till att territoriet blev ett självständigt förvaltningsområde med egen lagstiftning från och med år 2008.

Skatteverket brukar inleda utredningar med att ställa frågor där den enskilde får redogöra för olika omständigheter. Någon sådan möjlighet fick inte Tomas Fischer. Istället fick han i november 2009 ett meddelande om att inkomma med deklarationer och uppgifter om tillgångar i utlandet. Han svarade att han sedan 1994 är bosatt på St. Barthélemy och behövde tid för att förklara omständigheter och att han därför ville ha en längre svarsfrist. Någon förlängd svarstid medgavs inte. Istället skickade Skatteverket ut ett förslag till beslut med en svarstid på två veckor.

Annons

Skatteverket hänvisade till kontoutdrag och att den franska skattemyndigheten uppgett att han inte var känd. Skatteverket ansåg att det framgick av kontoutdragen att Tomas Fischer huvudsakligen vistats i Sverige och drog följande slutsats: ”Skatteverket anser att du skenbosatt dig på ön St Bartholomé i Frankrike.” Långt senare backade Skatteverket från påståendet om skenbosättning. Domstolarna fastställde senare att han inte hade varit bosatt i Sverige.

Trots att beslut redan fattats fortsatte Skatteverket med utredningen. I november 2011 hade enligt Skatteverket 76 handläggare hanterat ärendena. Vid ett av skattenämndens sammanträden hade Skatteverket 12 olika föredraganden. Samtidigt ville Skatteverket inte att Tomas Fischer fortlöpande skulle få ta del av utredningsmaterialet utan ansåg att det ankom på den enskilde att kontakta Skatteverket om handlingar önskades. 

Skatteverket hade i mars 2010 inhämtat information från Ekebyholmsskolan om Tomas Fischers minderåriga barns skolgång. Av uppgifterna framgick bland annat att sonen under ett år hade haft hemundervisning på St. Barthélemyi 144 dagar av årets 178 skoldagar. Sonens mamma hade drabbats av stroke och fanns under långa tider på sjukhus. I praktiken var därför Tomas Fischer ensam vårdnadshavare. I Skatteverkets beslut framgår inte uppgifterna om hemundervisningen i Frankrike eller hur de bedömts. De för Skatteverket besvärande uppgifter vid bedömningen om var bosättning och umgänge med barnet skedde ville Skatteverket uppenbarligen inte redovisa för domstolen. När beslutet fattades hade sonen även emigrerat till Tomas Fischer i Frankrike. 

Annons

Efter genomgång av underlag från flygbolag ifrågasatte Tomas Fischer hur Skatteverket fastställt hans identitet, eftersom bland annat följande framgick av underlagen. Flygbolaget KLM uppgav att svenska personnummer inte registreras alls och att T. Fischer är ett ganska vanligt namn och att de fått upp över 8 000 träffar på namnet T. Fischer. Även i underlagen från Polish Airlines framgick att Tomas Fischers identitet inte fastställts, bolaget hade i sin sammanställning redovisat bland andra namnen MR Tomasz Fischer, MR Thomas Fischer, DR Thomas Fischer, DR Tamas Fischer, MR Fischer och MR Thomas Von Fischer Benzon. 

Utredningen blev så omfattande och utdragen att Skatteverket i juli 2010 skickade ut ett nytt förslag till beslut avseende inkomståret 2003. Därefter skickades i juni 2011 ut ännu ett förslag till beslut avseende samma inkomstår. Detta trots att utredningen borde varit avslutad 19 månader tidigare genom det beslut som hade fattats i december 2009.

Under skriftväxlingen redovisade Tomas Fischer för omständigheter och skickade in omfattande underlag för att bevisa att han varit bosatt i Frankrike. Bland underlagen fanns bland annat en dom från Appellationsdomstolen i Frankrike som översattes där det framgick att det fanns en skattskyldighet för de bosatta på St. Barthélemy, men att beskattningsrätten inte utövades. Skatteverket bemötte inte vad som framgick i domen.

Annons

I förvaltningsrätten begärdes att domstolen skulle be Skatteverket redogöra för hur hans identitet fastställts i samband med flygresorna. Tomas Fischer vet inte om det skedde. 

Förvaltningsrätten kom fram till att Tomas Fischer skulle anses skattskyldig i Sverige på grund av hans vistelser här. På grund av bland annat vittnesuppgifter ansågs han även skattskyldig i Frankrike. Vid tillämpningen av skatteavtalet ansåg domstolen att beskattningsrätten tillföll Sverige. Tomas Fischer skulle därmed betala skatt i Sverige. 

I kammarrätten blev en av frågorna om Tomas Fischer hade haft en stadigvarande bostad i Sverige. Skatteverket menade att han skulle anses ha varit bosatt på fastigheten Näs Gård i Sverige, i en byggnad som Skatteverket medgav var uppförd på 1770-talet och hade oisolerade ytterväggar av liggtimmer och ålderdomliga fönster gjorda före 1900-talet som inte kunde tätas alltför mycket. Gården ägdes av hans barn och sköttes av Henrik von Hofsten. Skatteverket uppgav att Tomas Fischer hade ekonomiska resurser att värma upp bostaden även om den inte var isolerad för vinterbruk. 

Efter att ha hållit syn på gården kom domstolen fram till att någon bosättning inte funnits i Sverige. Frågan om bostaden hade varit inrättad för stadigvarande bruk besvarades inte eftersom Tomas Fischer ansågs ha vistats mycket i Sverige. Samma domstol konstaterade att Tomas Fischer hade en bostad i Frankrike men bedömde att han inte skulle anses skattskyldig i Frankrike. Bedömningen var oväntad eftersom bevisningen om skattskyldighet i Frankrike godtagits av underinstansen.
Efter domen fick Tomas Fischer ett intyg om skattskyldighet från myndigheterna på St. Barthélemy vilket åberopades i en ny process som påbörjats avseende efterföljande år 2009. 

Tomas Fischer begärde att vittnesförhör skulle hållas med den handläggare hos Skatteverket som utrett frågan om skattskyldighet i Frankrike. Förvaltningsrätten beslutade att inte medge begäran med motiveringen att handläggaren hos Skatteverket ansågs vara att jämställa med part. Handläggaren kunde därför inte höras som vittne. 

Vid förhandlingen i förvaltningsrätten uppgav Skatteverket att intyget skulle anses ha ett lågt bevisvärde eftersom det inte var utfärdat av en central myndighet. Skatteverkets uppgifter godtogs av domstolen. 

Efter Skatteverkets påstående kontaktade Tomas Fischer den ansvariga myndigheten i Frankrike för att få klarhet i om det fanns någon annan myndighets som skulle utfärdat intyget.  Den franska myndigheten svarade att hemvistintyg utfärdas av de lokala skattekontoren och att det inte finns någon central avdelning som validerar intyg. Vidare redovisades att intyget ska vara tillräckligt för att intyga Tomas Fischers hemvist. Uppgifterna åberopades i kammarrätten och det begärdes att målet skulle återförvisas till förvaltningsrätten eftersom Skatteverkets felaktiga uppgifter, som godtagits av förvaltningsrätten, bevisligen var felaktiga. Begäran avslogs utan någon förklaring.

Skatteprocessen ska vara förenlig med vår grundlag och Europakonventionen som innehåller uttryckliga krav på att rättegångar skall ”genomföras rättvist.” En part får inte befinna sig i ett underläge i förhållande till motparten i en process (enligt principen om processuell balans).  I flera avseende har Tomas Fischer befunnit sig i ett underläge i förhållande till Skatteverket. Det kan därför ifrågasättas om rättegångarna har genomförts rättvist i enlighet med vår grundlag och Europakonventionen. 

Det återstår att se om Högsta förvaltningsdomstolen kommer meddela resning på grund av ny bevisningen och råda bot på bristerna i Tomas Fischers fall. Oaktat detta bör åtgärder vidtas för att förbättra rättssäkerheten och förtroendet i skatteprocesser:
Domstolar bör på begäran från den enskilde förelägga Skatteverket att svara på omständigheter eller göra relevanta utredningar. Om Skatteverket inte svarar på för målet relevanta omständigheter eller avstår från att göra begärda utredningar hamnar den enskilde lätt i ett underläge. Till exempel när Skatteverket inte redogjorde för hur hans identitet fastställdes i samband med flygresor. 

För att garantera utredarens objektivitet bör uppgifter ur utredningen redovisas som är till den skatteskyldiges fördel. Annars är risken stor att uppgifter inte presenteras på ett objektivt sätt som när relevanta uppgifter utelämnas. Till exempel som när Skatteverket inte redovisade uppgifter om att sonen haft hemundervisning på St. Barthélemy under större delen av skolåret.

Det borde vara möjligt att hålla vittnesförhör med Skatteverkets handläggare. Vid en jämförbar situation i de allmänna domstolarna hörs vanligtvis poliser som gjort utredningar. En liknande möjlighet att höra den som gjort utredningen borde finnas i skattemål. I Tomas Fischers mål fick han inte höra den handläggare som skickat frågor till Frankrike. Trots att utredare ska vara objektiva ansåg alltså rätten att utredaren var att likställa med part.

Metoder för bevisvärdering i skattemål bör klargöras genom praxis. I Tomas Fischers fall är det oklart varför vittnesmål först godkändes i en instans och därefter underkändes.

Det borde finnas en rätt till ett av staten avlönat biträde i skattemål mot exempelvis enskilda och mindre företag där skatten uppgår till ett visst belopp. Det är orimligt att en enskild person förväntas kunna bemöta utredningar där i vart fall 76 handläggare varit delaktiga. 

Ola Liljemark Ragnar 
Advokat, Advokatbyrån Liljemark Ragnar

Så bidrar du till debatten

Vill du också skriva en debattartikel för publicering på Realtid? Skicka in ditt debattförslag som rör vårt bevakningsområde; kapitalmarknad, finansiering, strategiarbete och fondförvaltning till opinion@realtidmedia.se Texten ska vara 3 500 tecken lång, inklusive blanksteg. Det går bra att skicka in färdiga texter eller idéer på ämnen du skulle vilja skriva om. Läs gärna vår guide om hur du skriver en debattartikel.

Annons