Det är ytterst problematiska att riksbanksutredningen blir klar innan en annan vital utredning, som borde kommit först, nämligen statens roll på betalningsmarknaden (2018/19:RB3). När denna viktiga utredning dröjer, det går här att tala om snigelns fart, så gynnar detta storbankerna och de kan åtnjuta en fortsatt obestridd maktställning.

Affärsbankerna sitter i dag på i stort sett hela betalningssystemet, Riksbankens ställning är klart underminerad och dess arsenal med verktyg för att styra penningpolitiken har sedan kreditavregleringen 1985, kontinuerligt försvagats. När kontanterna försvunnit —som är de enda pengarna utgivna av Riksbanken och i dag finns mindre än 2 procent kontanter — så har även dess makt att utöva kontrollera betalningsväsendet/penningsystem upphört. Centralbankerna har blivit kungar utan land, som professor Joseph Huber anförde, på Positiva Pengars konferens The Future of Money. När affärsbankerna i dag skapar pengar i samband med lån, besitter de en otrolig makt.

Med en sådan maktfördelning, behövde Riksbankskommittén fatta beslut om ny lagstiftning, en svår sits utan tvekan. Skulle kommittén visa alla sina kort för affärsbankerna eller bluffa och ställa hårt mot hårt för att värna nationens säkerhet? De folkvalda i denna parlamentariska utredning valde att vara mer än tillmötesgående mot bankregimen och lova affärsbankerna likviditetsstöd (både till enskilda banker och hela banksektorn) och all uppbackning som kan behövas vid en kris.

Låt oss prova ett tankeexperiment; att utredningen av betalningsmarknaden blivit avklarad först och på så vis funnit att det är högst nödvändigt att staten utfärdar en e-krona (statliga pengar) och därmed behåller sin roll som garant av den svenska kronan. Dessutom kanske utredningen ville gå så långt att ge staten befogenheter att styra över penningmängden igen. Ett litet ingrepp som inte vore en minut för sent. Betalningssystemet skulle då inte stå och falla med bankerna och inte heller skulle kreditexpansion vara enda vägen till att styra penningmängden. 

I stället har Sverige fått en uppdaterad Riksbankslag utifrån felaktiga premisser, dessa bygger på att vi har en bankregim, när vi torde leva i ett land med ett demokratiskt penningsystem. Inte nog med det, Riksbankskommittén räds inte för att peka finger åt staten genom att skriva in ett förbud mot ”monetär finansiering”, vad ordföranden för kommittén under pressträffen kallade för helikopterpengar. Det innebär att Riksbanken inte får dela ut pengar till staten, via statsbudgeten och i förlängningen inte till folket. Detta är minst lika flagrant.

I denna stund är det på tiden att svenskarna sätter sig in i hur penningsystemet fungerar, för om det privatiseras förlorar vi inte bara makten över pengarna utan vår suveränitet. 

Carolina Sundell
Ekonomijournalist och samhällsdebattör