I dag publicerade Amnesty International och Fair Action sin granskning av 46 hållbarhetsredovisningar med fokus på mänskliga rättigheter. 48 procent av granskade företagen gör ingen uppföljning om deras policy för mänskliga rättigheter efterlevs i sin egen verksamhet eller sina leverantörsled. 

Granskningen omfattar svenska företag med verksamhet i länder eller branscher där det finns dokumenterade problem med till exempel barnarbete, användning av farliga kemikalier eller löner som är så låga att de inte går att försörja sig på.

Nästan hälften av bolagen beskriver inte om deras policy för mänskliga rättigheter faktiskt har lett till förbättringar för dem som jobbar i produktionen eller för lokalbefolkningen som påverkas av verksamheten. I mer än var tredje hållbarhetsrapport saknas helt eller delvis information om vilka väsentliga risker som företagen identifierat i förhållande till mänskliga rättigheter.

Jag läser alla namn på listan över de företag som skrivit under FN:s deklaration om respekt för mänskliga rättigheter, FN Global Compact.

Herregud, det är ju lång lista och alla är liksom med. Man skriver på, sen lägger man det på sin hemsida, i sin årsredovisning och kanske har man en föreläsning på fredag eftermiddag för de som vill och kan. Styrelsen informeras och godkänner att vd skriver på och sen är man hemma.

Varje år rapporterar svenska och globala bolag hur de aktivt och innerlig de arbetar med att upprätthålla, stödja och främja respekt för mänskliga rättigheter i sin verksamhet oavsett var i världen den är. Fint och bra. Viktigt? Nja. För det får man inte några riktigt stora investerare på kroken och som företag får man ju inte ta politisk ställning i en så känslig fråga. Fast man kan ju liksom stödja andemeningen. Marknaderna är ”apolitiska”.  Ja, ni fattar. Man är med men ändå inte.

Letar i ett par timmar efter artiklar om svenska och internationella företags uttalande om stöd för demokratiska grundprinciper, pressfrihet, ja ni vet det där men mänskliga rättigheter. Ovanligt tomt. Fortsätter leta efter något om hur företag tar ställning mot populismens och hatets framfart i Europa under de senaste tio åren, i Ungern i Polen, Italien i Danmark i Sverige i Frankrike, grannen Norge. Nada, inget.

Går vidare och letar på mångfald och hittar att alla tycker att frågan är ”otroligt central” men när man letar efter ’tar ställning’ hamnar jag i texter om Pride.

Tänker ok, det kan väl knappast vara så att företag, de globala stora mäktiga företag som oftast har större balansräkning än de länder de verkar i, verkligen helt och hållet struntar i vad som händer i dessa länder eller människor i dessa länder när det gäller mänskliga rättigheter.

De är stora och mäktiga och har kontakter på alla politiska nivåer. Det ju liksom så det funkar. Eller? Företag kan inte ansvar för nationella politiska och oftast komplexa frågor. För sin verksamhet ja, och för sina anställda och kanske en del av leverantörer om det vill sig. I övrigt öken.

Så om man har verksamhet i Turkiet eller Kina för den delen, är man med på mänskliga rättigheter i sin egen verksamhet. ”Genom vår närvaro och våra värderingar bidrar vi att på sikt påverka situationen på plats.” ”Bättre att vara med än stå utanför” – läser jag i flera årsredovisningar. Ok, så svenska företag har inga problem med att populismen med dess hatiska budskap slagit rot i Sverige och internationellt?

Svenska företag har inte heller några problem med att demokratiska grundprinciper sätts ur spel på de marknader där de verkar? Är väl fungerande demokratiska samhällen dåliga för business?

Svenska företag har inga problem med att flyktingar slås sönder och inte ges rättslig möjlighet att söka asyl från krig och förödelser. Det ingår inte i deras uppdrag, att ta ställning för värdena som är direkt kopplade till deras verksamhet. Därför att företag är legala konstruktioner som drivs av algoritmer och inte mänskor och av kött och blod. Isolerade öar i en brinnande värld. Farligt. 

Det är inte politiska ställningstagande vi pratar om, de är personliga och kommer att förbli så. Men företagens globala maktposition leder onekligen till slutsatsen att svenska och internationella företag måste höja sina röster och ta ställning för de grundläggande demokratiska värdena vi så dyrt har betalat och fortfarande betalar för.

Populismen, hat och urholkningen av demokratins infrastruktur kan inte löpa oemotsagd på verkstadsgolv eller i styrelserum. 

Till alla vd:ar och styrelseordföranden i Svea Rike – människor dör varje dag i kampen för grundläggande demokratiska rättigheter. Det är inte politiken utan det demokratiska systemet vi pratar om.

Ni har makt och möjlighet att höja era röster för att skydda dessa rättigheter. Inte för att ni ska göra ”rätt sak” utan för att ni har ett val många andra inte har.

Letar vidare, lite febrilt efter ” Vd:ar för 100 största bolag i Sverige bakom uppror om skydd för  demokratins grundläggande värderingar”. Ingen träff, men det är inte för sent än.

Sasja Beslik
Chef för hållbar finansutveckling, J. Safra Sarasin.