En hållbar produkt tillverkas och konsumeras lokalt. En hållbar affärsmodell? Vad är det?

Ett, två, tre, test. Testar att skriva; All hållbarhetsanalys som görs idag på bolag inom finansbranschen är rent ut sagt kass. Testar igen; Hållbara fonder som säljs på den svenska marknaden är inte hållbara. Testar en gång till; Finansbranschen investerar i bolag som har hållbara värderingar –men inte hållbara affärsmodeller.

Det fastnar snabbt, lite som en rosa elefant, även om jag försöker hitta ursäkter för mig själv flera gånger om. Det är något som inte stämmer. Hållbarhetsanalysen är fortfarande relativt ny företeelse och har under de senaste två-tre åren fått globalt genomslag.

I dag har alla ”sedan länge” integrerat hållbarhet i sina investerings- och förvaltningsrutiner. Hållbara fonder och olika typer av finansiella instrument med ”grönt” och ”hållbart” sköljer marknaden och kunderna.

Det är enkelt, du köper en hållbar fond och genom den får du, någon avkastning, beroende på priset, förvaltaren och risker du tar, och du får dina pengar investerade i hållbara bolag. Enkelt. Sen kommer det här sega, jobbiga, episka, ’men’… 

Men hur hållbara är de företag som dina pengar investeras i och blir det verkligen någon skillnad?  Kort svar, inte så mycket. Varför? Häng med nu. I dag analyseras företag på hållbarhet utifrån deras värderingar och utifrån hur dessa genomsyrar företagens verksamhet. Så, om ett företag har en klimatpolicy för att minska CO2-utsläpp och den implementerar sin policy i sin egen verksamhet, det vill säga minskar sina egna utsläpp vid tillverkningen av produkter och tjänster så är företaget hemma, mer eller mindre.

Sen ska man ha en fin uppförandekod med lite info om leverantörer, lite om hur man jobbar med sina anställda, lite om samhällsengagemang och sen förord från vd och då är det klart. Förlåt, allt detta skall naturligtvis rapporteras efter GRI-standard ( Global Reporting Intiative) så att alla som läser ( typ bara studenter och hållbarhets-data algoritmer) kan jämföra och hitta rätt.

Visserligen har varje sektor sina specifika hållbarhetsaspekter att beakta (det som kallas materialitet) – men på det stora hela är det analys på företagens värderingar och om dessa är implementerade i verksamheten.

För en hållbarhetsanalytiker kan jobbet efter ett tag bli ganska långtråkig, rent av monotont.  Alla rapporter företag publicerar är prima vara och det finns inga risker, fina omslag, leende mänskor. Dessutom analyserar de alltid vad företaget gjort förra året. En analys från 2020 analyserar det som företaget gjort under 2019. Hållbart? Knappast. 

Och nu kommer vi till bomben, det vill säga företagens produkter och tjänster, deras samhällsnytta eller påverkan på miljö och människan är naturligtvis inte med. Det som inte heller är med är siffror i det finansiella bokslutet (Financial Statement) och vad hållbarhet de facto betyder för det finansiella resultatet för ett bolag.

När har man hört en kvartals-vd basunera, ”vi överger kvartalsrapporter eftersom de inte återspeglar vår hållbara affärsmodell.” 

Det vore orättvist att säga att det inte finns hållbarhetsanalytiker som försöker blicka framåt och hitta andra vinklar, men på det stora hela är det öken.

Låt mig ta ett exempel så kommer det hela blir supertydligt. H&M är vår svenska hållbarhetsstolthet. Enligt många, experter och förståsigpåare, är H&M ledande i att ta ansvar och verkligen visa att det går att kombinera snabb-mode, lågpris och hållbarhet.

H&M har det mesta man kan önska sig avseende värderingar och dras sig inte för att visa dessa. Hållbarhetsrapporterna har blivit många över åren och det ser liksom proffsigt ut.  Det handlar om ”processer” och ”ett steg i taget” och ”man kan inte göra allt på en gång” och framför allt inte ”själv”.

Tycka vad man vill, men H&M vet att deras värderingar och implementeringen av dessa genomförs i verksamheten och att leverantörerna bävar inför olika typer av revisioner som ska leda till att alla leverantörer ”på sikt” (oklart när) betalar levnadslöner till sina anställda trälar och att dessa kan få 30 minuters lunchrast, faktiskt få gå på muggen och få betalat för fem timmars överarbete varje dag.

Fint. De försöker ju och de är ju bäst på det i, för övrigt en helt rutten bransch. Och nu är det ’men’ igen.

Hur hållbar är H&M s affärsmodell? Tvåsiffriga kollektioner per år, billioner metriska tonvatten och andra ändliga resurser, och vi ska inte prata om transporterna. Snabb-mode kan aldrig vara hållbart.

Även om värderingar är helt rätt, likaså rapporteringen och låt oss säga 5 procent av kollektionen som gör anspråk på återvinningsbar.

”Det är en början” säger många. Jag undrar om kung Stefan med all sin framgångsrika affärsmässighet alltid vetat, precis som hela finansmarknaden att affärsmodellen är allt annat än hållbar, men att nu, när det är slut på bacon (brist på bacon i Sverige numera på grund av klimatförändringar) helt plötsligt blivit nyfrälsta och strategiskt satsar på hållbarhet. Nu handlar det om möjligheterna!

Det ligger ju liksom rätt i tiden nu och kunderna har blivit medvetna, om att det är skitsvårt att fatta och hitta information om hur det egentligen ligger till. Hållbarhetskostnaderna för H&M:s affärsmodell bärs inte av priset på H&M:s aktie, produkter eller storleken på aktieutdelningen. Den bärs inte alls precis som hos många andra bolag.

Dagens hållbarhetsanalys och sättet hur företag jobbar med hållbarhet är rätt så meningslös i relation till vad vi verkligen behöver; hållbara affärsmodeller som levererar produkter och tjänster med långsiktig samhällsnytta.  Framtiden handlar inte om att ha rätt hållbarhetsvärderingar eller toprankand hållbarhetsrapport – utan den handlar om produkter och tjänster som aktivt bidrar till omställningen.

Det finns hopp och vi måste se till att hålla den stadiga kursen våra kloka och ansvarstagande politiker och företagsledare utstakat för oss. Vi har Parisavtalet och vi har de unga och vi har, kanske tio eller tolv och ett halvt år och några dagar, på oss för att vända det hela. Klart vi kan! Och för varje företagsledning där ute är det dessa tre frågor något betydligt viktigare än alla hållbarhetsrapporter

• Hur ser mitt samhällskontrakt ut?
• Vad är samhällsnytta med min verksamhet (produkter och tjänster). Kommer Greta generationen köpa mina produkter och tjänster?
• Hur hållbar är min affärsmodell?

Sasja Beslik
Chef för hållbar finansutveckling på J. Safra Sarasin