JuridikDebatt

Lika fall behandlas olika enligt nya regler om förhöjd företagsbot

Företagsbot, Advokatfirman NordicFöretagsbot, Advokatfirman Nordic
Olle Kullinger, advokat och delägare Advokatfirman Nordia , Erik Sundqvist, advokat och biträdande jurist Advokatfirman Nordia och Joachim Bernström, hovrättsassessor och biträdande jurist Advokatfirman Nordia.
Publicerad
Uppdaterad

De nya reglerna om förhöjd företagsbot har nu varit i kraft i drygt två år. Det saknas alltjämt rättspraxis som visar hur reglerna kommer att tillämpas. Det skriver Olle Kullinger, advokat och delägare, Erik Sundqvist, advokat och biträdande jurist och Joachim Bernström, hovrättsassessor och biträdande jurist – samtliga från Advokatfirman Nordia.

Realtid.se

Den 1 januari 2020 trädde de nya reglerna om förhöjd företagsbot i kraft. Förändringarna var ingripande och innebar att företagsbotens övre beloppsgräns för ”större” företag höjdes från 10 miljoner kronor till 500 miljoner kronor för brott som begåtts i bolagets verksamhet. De brott som typiskt sett aktualiserar företagsbot inkluderar givande av muta, miljöbrott, arbetsmiljöbrott, skattebrott och bokföringsbrott.

De nya reglerna infördes efter att den svenska företagsbotsregleringen fått utstå kritik internationellt. Kritiken bestod framför allt i att den tidigare gällande övre beloppsgränsen om 10 miljoner kronor var för låg och att företagsbotsinstitutet – särskilt i fråga om större företag – inte levde upp till kravet på att företag ska kunna åläggas effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för brott som begås i verksamheten. 

Det är i grunden positivt att företagsboten nu har höjts till en i internationell jämförelse rimlig nivå. Det måste vara kännbart för storföretag när brott begås i deras verksamhet. Det finns flera exempel från de senaste åren där svenska multinationella företag har ålagts att betala sanktionsavgifter i miljardklassen till myndigheter i USA och andra länder. Det är viktigt att även Sverige tar en mer framskjuten position i arbetet mot korruption och internationell brottslighet.

Annons

Samtidigt måste straffsystemets grundläggande principer upprätthållas. Det svenska straffsystemet vilar på bland annat principen om ekvivalens, vilken innebär att ”lika fall ska behandlas lika”. Två brott som är lika allvarliga ska därmed föranleda lika kännbara sanktioner. 

Ekvivalensprincipen är vägledande även vid bestämningen av företagsbotens storlek. Företagsbotens storlek bör alltså utgå från graden av klander som företagets agerandeförtjänar. Detta innebär dock inte att företagsboten för två likvärdiga brott alltid måste bestämmas till ett och samma belopp. Exempelvis kan en företagsbot som är mycket kännbar för ett litet företag med svag finansiell ställning framstå som helt obetydlig för ett större företag med stark finansiell ställning. 

Ambitionen med de nya reglerna om förhöjd företagsbot har varit att åstadkomma en ordning där effekten av en företagsbot i större utsträckning ska bli lika kännbar för ett svagare som för ett starkare företag. Vår farhåga är dock att reglernas utformning i många fall kommer medföra att denna ambition inte får genomslag i praktiken. 

Annons

De nya reglerna beaktar inte koncernförhållanden

De nya reglerna innebär att om företaget utgör ett ”större” företag kan företagsbotenbestämmas till ett belopp upp till 50 gånger högre än vad som annars skulle vara fallet. Eftersom det högsta beloppet för ”mindre” företag är tio miljoner kronor är således den maximala företagsboten för större företag 500 miljoner kronor.

Ett företag bedöms vara större om bolaget är noterat eller om det överskrider minst två av tre gränsvärden. Dessa gränsvärden avser, något förenklat, i) minst 40 miljoner kronor ibalansomslutning, ii) minst 80 miljoner kronor i nettoomsättning och iii) minst 50 anställda.

Någon hänsyn tas däremot inte till om företaget i fråga ingår i en koncern. Detta är problematiskt eftersom det medför att det sätt på vilket koncernen har strukturerats kan komma att styra företagsbotens storlek. 

Annons

Erfarenhetsmässigt förläggs inte all verksamhet i företag av dessa slag i ett bolag. I stället struktureras verksamheten så att olika verksamhetsgrenar förläggs i för ändamålet upprättade dotterbolag. Ett enskilt bolag kan då inneha begränsade tillgångar samtidigt som moderbolaget och koncernen i övrigt har en god finansiell ställning. Rimligheten i att exkludera koncernförhållandena från bedömningen av företagsbotens storlek kan då ifrågasättas, särskilt eftersom brott som har begåtts i ett dotterbolag i många fall medför ekonomiska fördelar även för moderbolaget.

Genom att företagsbotsregleringen inte beaktar koncernförhållanden kan alltså den formella struktureringen av verksamheten ges en omotiverat stor betydelse för företagsbotens storlek. I ett fall kan en verksamhet med flera rörelsegrenar bedrivas inom en och samma juridiska person. I ett annat fall kan en till art och omfattning snarlik verksamhet vara uppdelad på flera bolag inom en koncernstruktur. Effekten kan bli att verksamheten i det första fallet, men inte i det andra, blir att bedöma enligt reglerna för ”större företag” och att företagsboten därmed blir väsentligt större. Detta innebär också att företagsbotens storlek i många fall kommer att bygga på ett stort mått av slumpmässighet.

Endast förhållandena vid tidpunkten för domen beaktas

Vid bedömningen av om ett företag ska anses som ett större företag – och därmed kunna åläggas en förhöjd företagsbot – ska förhållandena vid tidpunkten för domen beaktas. Det innebär att förhållandena vid tiden för brottet kan ha varit sådana att företaget inte ansågs som större då men att motsatt situation gäller vid tidpunkten för domen, vilket kan få en dramatisk inverkan på företagsbotens storlek. Även detta kan sättas i fråga utifrån straffsystemets grundläggande principer. 

Att låta förhållandena vid tidpunkten för domen ligga till grund för bedömningen innebär också att företag som är eller riskerar att bli föremål för en talan om företagsbot därmed kan omstrukturera sin verksamhet för att exempelvis åstadkomma en lägre nettoomsättning ochsåledes inte falla in under definitionen av ett större företag. Även detta är problematiskt. 

Om det väl har konstaterats att företaget faller under definitionen av ett större företag ska företagsbotens storlek fastställas med utgångspunkt i företagets finansiella ställning. Ju bättre den finansiella ställningen är desto högre blir företagsboten.

Liksom vid bedömningen av om ett företag är att bedöma som större är det förhållandena vid tidpunkten för domen som är avgörande. Bedömningen av företagets finansiella ställning ska ske framför allt utifrån företagets egna kapital såsom det redovisats i den senaste årsredovisningen. Även denna lösning kan leda till väsentligen olika resultat utan att det finns rimliga skäl för detta, vilket kan åskådliggöras genom följande exempel.

Företag A är ett tillverkningsföretag som konsoliderar sina vinster över åren och har ett stort eget kapital. Företagsboten bestäms således högt.

Företag B är ett tjänsteproducerande företag som årligen delar ut i princip hela sin vinst innebärande att det egna kapitalet är förhållandevis litet. Företagsboten bestäms således lågt.

Företag C är ett dotterbolag i en mycket stor noterad koncern. Varje år delas vinsterna ut till moderbolaget. Det egna kapitalet i dotterbolaget är lågt och företagsboten bestäms lågt.

Även om verksamheterna i Företag A, B och C är snarlika till sin omfattning och trots att de brott som begåtts i företagens verksamhet är lika allvarliga kan storleken på företagsboten skilja sig väsentligt. Exemplen illustrerar hur tillverkningsföretag – med högre konsolideringsbehov än tjänsteföretag och större eget kapital – kommer att sanktioneras hårdare. Exemplen illustrerar också hur företag som ingår i koncerner kan föra upp vinster till moderbolaget och att exponeringen för företagsböter därmed reduceras.

Sammanfattningsvis

Det är givetvis ingen lätt uppgift att, med den precision som krävs i straffrättslig lagtext, åstadkomma en reglering som ger utrymme för en nyanserad bedömning av de ofta komplicerade omständigheter som är relevanta för bedömningen av företagsbotens storlek. I lagstiftningsarbetet framhöll också regeringen att reglerna måste vara lätta att tillämpa och att det i många fall skulle bli alltför resurskrävande att även beakta koncernförhållanden.

Vi har förståelse för regeringens synpunkter. Samtidigt måste straffsystemets grundläggande principer upprätthållas. Genom att förenkla reglerna underlättas visserligen åklagarens utredningsarbete och domstolarnas prövning i det enskilda fallet. Samtidigt kommer resultatet bli att företag åläggs ingripande straffrättsliga sanktioner som i många fall baseras på ovidkommande omständigheter och ibland på ren slump. Reglernas förenklade utformning riskerar därför att medföra att reformens syfte inte får fullt genomslag i praktiken.

Olle Kullinger, advokat och delägare Advokatfirman Nordia 

Erik Sundqvist, advokat och biträdande jurist Advokatfirman Nordia

Joachim Bernström, hovrättsassessor och biträdande jurist Advokatfirman Nordia

Annons