Under Almedalsveckan 2019 hade jag förmånen att medverka i  ett seminarium på temat skattereform. En av våra reflektioner handlade om att de stora skattereformernas tid är förbi och att vi snarare har delreformer att vänta framöver. Detta trots att många efterfrågar en större och sammanhållen reform och framförallt för att en sådan reform också anges i januariöverenskommelsen.

Sen kom hösten och vintern. Med mörker och kyla. Bildligt talat så drabbade detta även skattereformen. Det politiska spelet mellan januaripartierna och oppositionen har tilltagit och tidigare samarbetspartier verkar ha blivit arga meningsmotståndare. Den forna Alliansen tycks vara så död en allians någonsin kan vara. Istället har tidigare svurna fiender nu funnit varandra i något slags förbjuden kärlekshistoria. Ja, den svenska inrikespolitiken skulle säkert kunna tjäna som inspirationskälla till ett drama av klassiskt snitt. Men oavsett politisk åskådning så innebär det här ett riskmoment för utvecklingen av svensk politik, och inte minst då skattepolitken. Effekterna av detta politiska spel kan bli väldigt kännbara om det tillåts pågå alltför länge. 

Från flera håll har vi noterat signaler om att skattereformen kommer att försenas och att ett helhetsgrepp inte mäktas med på grund av olika politiska låsningar. En av januariöverenskommelsens viktigare punkter är därmed alltså i farozonen. Skattereformen är av yttersta vikt för att långsiktigt trygga välfärden och öka sysselsättningen. Att det finns stora frågetecken för reformen är i sig oroväckande, men kanske än allvarligare är det politiska spel som nu spelas och den sargade tilltro till politiska systemet samt frånvaro av förutsägbarhet som det spelet skapar. 

Långsiktigt hållbara och konkurrenskraftiga regler är av mycket stort värde när det kommer till att underlätta företagande och att locka investeringar till Sverige. Just att långsiktigheten och tilltron till att regelverket ser relativt lika ut över tid ska inte underskattas. Jag möter ständigt företagare och investerare som pratar om den osäkerhet som nu råder. 

En av dessa investerare har en tes om att “skattelagstiftningen ska byggas likt en autostrada, en lång rak motorväg”. Dessvärre liknar situationen just nu mer en italiensk serpentinväg, utan både mitträcke och vägren.

Så vilket är nästa välbehövliga steg? Utefter det nya politiska landskap som växer fram med nya samarbetsformer, finns förutsättningar för att även hitta samsyn när det gäller en långsiktigt hållbar skattereform  M, KD och V har kommit överens om både skattefrågor och satsningar på välfärden och S, MP, L och C har i januariöverenskommelsen enats på hela 73 punkter. De här överenskommelserna visar att det går att nå samsyn om viljan bara finns. Sveriges företagare förtjänar konkurrenskraftiga och förutsägbara skatteregler, så frågan till våra folkvalda blir därför – finns viljan?       

Anders Månsson
Partner, auktoriserad skatterådgivare PwC