I förra veckan publicerade tankesmedjan Fores en ny bok om grön skatteväxling. I boken har professorer, tidigare ministrar, miljödebattörer och näringslivsföreträdare – däribland jag – skrivit tolv fristående kapitel. Även om grön skatteväxling och hur den bäst utformas är komplicerat så är konceptet som sådant enkelt. Det innebär att införandet av en miljöskatt eller höjning av en befintlig, kompenseras genom att en annan skatt sänks. Och då en skatt som det ur andra perspektiv finns goda skäl till att sänka. Ett vanligt exempel är skatten på arbetsinkomster.

I det kapitel jag har skrivit går jag igenom vad den nationalekonomiska forskningen har att säga om miljöskatter som verktyg för att komma till rätta med olika miljöproblem på ett så samhällsekonomiskt effektivt sätt som möjligt. Men också vilken roll just grön skatteväxling kan spela. Jag sammanfattar nedan några av mina slutsatser och rekommendationer:

Grön skatteväxling ger ingen dubbelvinst

Det tycks finnas en föreställning bland många förespråkare av grön skatteväxling att den alltid har en dubbelvinst i form två välfärdshöjande effekter – den som uppstår när miljöproblemet minskar och den av den sänkta skatten. Nationalekonomisk forskning visar dock att det inte finns något starkt stöd för detta. Lite förenklat kan det beskrivas på följande sätt: 

Antag att skatten höjs på diesel och att inkomstskatten sänks som kompensation. Den höjda skatten på diesel ger en positiv välfärdseffekt då kväveutsläppen minskar. Den positiva välfärdseffekten av den sänkta inkomstskatten förtas dock av att priset på diesel går upp. Det vill säga det uppstår ingen dubbelvinst. 

Trots att det inte uppstår någon dubbelvinst, så kan grön skatteväxling ändå ha stora förtjänster. Det är förmodligen politiskt lättare att införa eller höja många gånger impopulära miljöskatter om detta samtidigt kompenseras genom en sänkning av en annan skatt. Det gäller särskilt då miljöskatter också kan ha negativa fördelningseffekter som är möjliga att beakta med grön skatteväxling. 

Svensk miljöpolitik kan inte kompensera för andra länders brister men vara en god förebild

Sveriges samlade utsläpp av växthusgaser utgör endast 1 promille av de totala globala utsläppen. Därför spelar det ingen roll vad Sverige gör så länge inte många andra länder och framförallt de största utsläppsländerna – som Kina och USA – också tar sitt ansvar. Sverige kan däremot med en väl utformad miljöpolitik agera förebild för andra länder och hoppas få med sig andra länder den vägen. Det gäller bland annat utformningen av grön skatteväxling. Även om vi inom ramen för Sveriges gränser släpper ut en mycket liten del av hela världens samlade koldioxidutsläpp, så ligger utsläppen av koldioxid per invånare i Sverige internationellt sett mycket högt när man beaktar även vår konsumtion av importerade varor. Det talar i sig för att vi som rikt land bör vara ett miljöpolitiskt föredöme (även om det finns spelteoretisk forskning som visar att länder tenderar att åka snålskjuts på miljöpolitiskt ambitiösa länder). 

Den svenska koldioxidskatten är en god förebild

Enligt den nationalekonomiska forskningen ligger koldioxidskatten i Sverige i paritet med vad som vore optimalt om den infördes i alla länder bedömt utifrån Parisavtalets mål att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grad till slutet av detta århundrade. Med tanke på att de svenska utsläppen av växthusgaser inte utgör mer än ca 1 promille av de samlade globala utsläppen finns det därför inga starka skäl att höja nivån på koldioxidskatten i Sverige för att kompensera för andra länders brister. Men omvänt så finns det heller inga starka skäl att sänka skatten om vi vill agera internationell förebild. 

Viktigt att väga in internationell konkurrens i utformningen av svenska miljöskatter

En smart utformad miljöpolitik innebär också att vi inte tar i så mycket att produktion och utsläpp bara flyttas från Sverige till andra länder och att arbetslösheten ökar till följd av sådana åtgärder. Det senare skulle knappast kopieras av andra länder och därmed inte bidra till att Sverige ses som en förebild. Det skulle inte heller lösa några miljöproblem. Det är därför viktigt att de miljöskatter som införs eller höjs inom ramen för en utvidgad grön skatteväxling läggs på i konsumtionsledet på både inhemskt producerade varor och konkurrerande importerade varor. Annars riskerar vi bara att prisa ut svensk produktion av varor som istället bidrar till ökade utsläpp någon annanstans i världen. Med det sagt finns det samtidigt skäl att se över om alla de undantag eller nedsättningar som finns idag inom miljöskatterna verkligen är fullt ut motiverade av internationella konkurrensskäl eller andra skäl.  

Säkerställ att miljöskatter verkligen har avsedd effekt 

Vid införande av nya miljöskatter eller höjningar av befintliga miljöskatter är det viktigt att påvisa att de faktiskt har en reell effekt på miljön och dessutom också är effektiva styrmedel. Flera nationalekonomiska forskare, statliga Konjunkturinstitutet, Klimatpolitiska rådet och Riksrevisionen har utifrån just ett sådant effektivitetsperspektiv ifrågasatt utformningen av flera svenska miljöskatter. Det gäller bland annat skatten på flygresor, skatten på vitvaror och hemelektronik samt även den nya plastpåseskatten. Det ska inte tolkas som att det inte kan finnas goda skäl att ha miljöskatter inom dessa områden utan att de specifika utformningar dessa miljöskatter fått inte bedöms vara särskilt träffsäkra.   

Säkerställ stabila skatteintäkter till statskassan och goda planeringsförutsättningar för hushåll och företag

Det är viktigt att skattesystemet är så stabilt som möjligt över tiden. Detta för att säkerställa goda planeringsförutsättningar för hushåll och företag. Men också för att säkerställa stabila intäkter till statskassan för att finansiera de offentliga utgifterna. Om syftet med att införa eller höja en miljöskatt är att på sikt helt få bort ett visst utsläpp – till exempel koldioxid – så kommer skattebasen och därmed skatteintäkten helt att försvinna om och när målet uppnås. Med det syftet går det inte att skatteväxla permanent. I dessa fall är det bättre att använda de temporärt ökade skatteintäkterna, som kommer att minska över tid, till temporära punktåtgärder som syftar till att snabba på omställningen mot ett mer hållbart samhälle. 

Robert Boije
Chefsekonom på SBAB och doktor i nationalekonomi

Fotnot: Robert Boijes bidrag till Fores bok med referenser till forskningen finns att läsa och ladda ner här: https://fores.se/gron-skattevaxling-publikation/  De slutsatser och rekommendationer som framförs både i boken och i debattartikeln står författaren själv för. SBAB som bolag har inte tagit ställning till dem.