Sverige har sedan 2005 en kod för bolagsstyrning. Den riktar sig i första hand till företagen på Stockholmsbörsen men används även som förebild av företag utanför börsen. En liknande kod finns i dag i ett hundratal länder. De revideras emellanåt och sedan 1 januari 2020 är den svenska koden uppdaterad. Det följer på en rad nya regelverk, som krav från EU på större öppenhet rörande ersättningar till ledande befattningshavare. Revideringen är i många stycken både ambitiös och välkommen. 

Det jag tar fasta på här är däremot några formuleringar i den reviderade koden som jag menar är av sådant allvarligt slag att det borde övervägas ett förnyat och fördjupat arbete kring kodens syfte. Det gör därtill koden oanvändbar som förebild för resten av näringslivet. Det rör referensen till vinstklausulen i aktiebolagslagen såväl som frånvaro av de anställdas roll.  

Som troligen enda kod i hela världen väljer Kollegiet att tydligt lyfta fram bolagets vinstintresse såväl som ett ägarperspektiv. I introduktionstexten till koden skriver Kollegiet: 

 ”… enligt aktiebolagslagen är, om inte annat anges i bolagsordningen, bolagets syfte att generera vinst till fördelning mellan aktieägarna. För att företagen ska ha frihet att bedriva sin verksamhet på bästa möjliga sätt för långsiktigt hållbart värdeskapande är det emellertid bolagens ansvar att tillse att förtroendet för verksamheten upprätthålls hos det omgivande samhället.” 

Den första meningen är bekant för de flesta. Det är den så kallade vinstklausulen i aktiebolagslagen (3 kap. 1§ ABL). Den andra meningen finns däremot inte i aktiebolagslagen. Det är Kollegiets egen. Kollegiet förklarar skrivningen med att man vill hantera diskussionen om i vems eller vilket intresse bolagets verksamhet ska bedrivas i: ett vinst- / aktieägarintresse eller med ett intressentperspektiv (ibland används även det engelska uttrycket stakeholderperspektiv.) Kollegiet vill med hänvisningen tydliggöra att man står bakom vinstintresset. 

Vinsttillägget i koden, såväl som kommentaren från Kollegiet är bekymmersam ur flera aspekter. Jag listar några: 

En genomgång av ett drygt tiotal koder, alla omskrivna 2017–2019, visar att samtliga skrivits om i riktning bort från ett aktieägarorienterat synsätt till mer av ett intressentperspektiv. Koderna kommer från Holland, Sydafrika, Frankrike, Storbritannien, Belgien, Norge, Vietnam, Danmark, Tyskland, Australien. Senast i raden märks USA där 181 amerikanska företagsledare medlemmar i the Business Roundtable öppet tagit avstånd från aktieägarintresset till förmån för ett intressentperspektiv. Sverige går alltså på tvärs mot en enhetlig internationell utveckling. 

Kollegiet går också på tvärs mot en växande forskning rörande företagets syfte.

Den andra nya meningen i kodens inledning och referens till aktiebolagets vinstmotiv ”… För att företagen ska ha frihet att bedriva sin verksamhet på bästa möjliga sätt för långsiktigt hållbart värdeskapande är det emellertid bolagens ansvar att tillse att förtroendet för verksamheten upprätthålls hos det omgivande samhället” är otydligt formulerad. Meningen kan tolkas som att det står styrelsen fritt att driva bolaget hur som helst (även kortsiktigt och ohållbart), men om styrelsen har för avsikt att driva bolaget på bästa möjliga sätt för långsiktigt hållbart värdeskapande så ligger det på bolaget (som rimligen ska tolkas som styrelsen) att se till att förtroendet upprätthålls hos det omgivande samhället. 

Det som är speciellt förvirrande är att frågan om hållbarhet kopplas till de första orden i meningen – ”för att företagen ska ha frihet att bedriva sin verksamhet”, vilket kan tolkas som att det står styrelsen fritt att göra sin egen tolkning av frågor om exempelvis hållbarhet. 

Ordvalet frihet, torde här syfta på näringsfrihet, och intrycket blir att koden gör ett ideologiskt marknadsliberalt ställningstagande. Någon liknande skrivning finns inte i någon annan kod.

Ändå är meningen bättre formulerad än den var i kodens ursprungliga förslag. Där stod att ”För att vara långsiktigt framgångsrikt behöver bolaget bedriva sin verksamhet i samklang med samhällets värderingar”, vars otydlighet uppmärksammades i fem av de 20 remisssvaren som kom in. Dels kunde det tolkas som att det återgavs i aktiebolagslagen, dels saknade meningen orden hållbarhet och värdeskapande. 

Läsaren av koden kunde med den ursprungliga formuleringen komma att likställa ”samhällets värderingar” med ”spelets regler”. Kollegiet lyssnade på kritiken I slutversionen valde alltså Kollegiet att ta till sig en del av de fem remissvarens kritik och tydliggöra att arbete med långsiktigt hållbart värdeskapande passar in i en aktieägarorienterad modell. 

Ändringen till trots förblir det oklart vad koden egentligen menar med begreppet hållbarhet. I koden står sedan tidigare att den inte berör ägarnas samspel med aktiemarknadens spelregler, som flera utländska koder tar upp, eller bolagets förhållande till andra intressenter, eftersom sådana frågor bedöms ligga utanför ramen för ett ägarorienterat synsätt på bolagsstyrning. Det är, menar jag, svårt att se hur en styrelse ska kunna arbeta med hållbarhet utan att inkludera ett intressentperspektiv. FN:s 17 globala mål såväl som Agenda 2030 och en rad hållbarhetregler och koder innehåller just ett intressentperspektiv. 

Eftersom en kod syftar till att vara en vägledning för best-practise (och gå längre än lagstiftning), och en stor andel av de svenska bolagen redan i dag aktivt arbetar med hållbarhet, är det svårt att förstå att ett rent ägarperspektiv – i kombination med hänvisning till vinstbegreppet i aktiebolagslagen – stöttar styrelserna i detta arbete. Ingen annan kod har en liknande formulering. 

I mitt eget remisssvar ifrågasatte jag om Kollegiets egen förklarande tolkning av vinstbegreppet i aktiebolagslagen (§3.1) såväl som kopplingen till aktieägarna är korrekt. I stället uppmärksammar jag att en bred och växande internationell forskningskrets i dag menar att ett snävt vinstfokus, i kombination med en aktieägarvärdesorientering, är en feltolkning av aktiebolagslagens andemening. 

Det råder enighet bland all expertis att samtliga affärsmässiga verksamheter måste leverera vinst. Annars är ju konkursen ett faktum. Men, vinstklausulen i aktiebolagslagen ska inte, menar jag, ges den centrala betydelse som Kollegiet gör sken av. 

Dagens snäva fokus på aktieägarintresset är ett resultat av omskrivningar och successiva förskjutningar i tolkningar, som lett till att bolagsordningens innehåll förlorat sitt syfte och vinstbegreppet med dess koppling till vinstmaxinering i stället helt tagit över. Därför behövs, menar jag, ett förtydligande av vinstsyftet i svensk aktiebolagslag, som utgår från uthållig eller långsiktig vinst. Kollegiet skulle kunna skriva in en sådan förklarande text i koden. Enklast är nog att ta bort hänvisningen till vinstklausulen helt. 

Det andra jag vill lyfta fram är de anställdas roll, som inte syns inte alls i den svenska koden. Det följer förstås logiskt på Kollegiets uttryck rörande vinsten, såväl som ägarperspektivet och avståndstagande mot ett stakeholderperspektiv. Men det blir, som jag påpekade i mitt remissvar, ändå märkligt utifrån flera aspekter. Huvudinvändningen är förstås att hållbarhet medför ett intressentperspektiv, och bland intressenter torde anställda inta en särställning, precis som aktieägarna. I genomgången av de koder som reviderats de senaste åren lyfts styrelsens ansvar gentemot att inkludera anställda i beslutsprocessen fram. I Sverige har anställda en lagstadgad rätt att delta i styrelsens arbete (MBL 1976). 

Det finns fler länder med sådana rättigheter – Frankrike, Tyskland, Holland och Österrike, liksom Norge och Danmark. I samtliga dessa koder lyfts ändå betydelsen av att styrelsen samverkar med de anställda. Sverige är därmed ensam om att helt bortse från de anställdas särställning. 

Med tanke på att Kollegiet återger vinstklausulen känns det som ett ställningstagande att inte återge arbetstagarrepresentanternas lagstadgade rätt att delta i bolagsstyrningen. Därtill kan det ställas frågan om inte valberedningen bör åläggas att ha ett samtal med en representant för de anställda, i regel en fackligt aktiv anställd. 

Jag menar i mitt remissvar också att det kan finnas anledning att lyfta anställdas roll i företagets värdeskapande process totalt sätt. När flertalet reviderade koder också lyfter fram styrelsens relation och samverkan med anställda torde det vara relevant att även Kollegiet lyfter frågan. 

Det är inte rimligt att dagens krav på styrelsearbete, såväl som samhällets förväntningar och utvecklingen av arbetsmarknaden i spåren av digitalisering, AI, gig-ekonomin och egenanställning, ska utgå från en lagstiftning från 1976. Kollegiets ensidiga fokus på aktieägarnas intresse, och förtigande av de anställdas roll i bolagsstyrningen, ligger helt enkelt i otakt med tiden. Saknar kollegiet utländska impulser? 

Att som nu likställa aktieägarstyrning med ett fokus på vinsten och vinstmaximering leder tankarna fel. Styrelser kan utses på en rad olika sätt, oberoende av bolagets syfte. 

Det går helt enkelt inte att ursäkta att Sverige år 2020 tagit fram en kod som utan vetenskaplig förankring i vare sig juridiken eller företagsekonomin går på tvärs mot omvärlden. 

Det svenska näringslivet såväl som allmänheten är förtjänta av att kunna förvänta sig mer av huvudmännen bakom koden. 

Sophie Nachemson-Ekwall
Doktor i bolagsstyrning, långsiktigt värdeskapande och inkluderande marknadsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm Institute for Resarch, SIR, Center for Research of Sustainable Markets CRSM. 

Fotnot: En längre version av texten publicerades först på Tidningen Balans – här kan du läsa hela analysen >>