Annons

Annons

riksdagshuset_PT.jpg

Ekonomen och socialliberalen Peter Tovman efterlyser en borgerlig politik som är mer förankrad i folks vardagsliv och får ett bredare stöd av väljarna.

Dags för borgerligheten att tänka om

Alliansens oförmåga att formulera en bred politisk plattform sätter krokben för en borgerlig näringspolitisk reformagenda i riksdagen. Nu måste de borgerliga partierna formulera trovärdiga lösningar som möter samhällsproblem och stora väljargruppers vardag och framtidsvisioner, skriver ekonomen och socialliberalen Peter Tovman.

Fördelningen av riksdagsmandaten vid de tre senaste svenska valen ger följande bild av resultatet:

Av tabellen framgår att de båda traditionella blocken tydligt minskat 2018 jämfört med valet 2010, att SD fortsätter växa och att det borgerliga blocket, eller Alliansen, minskat mer procentuellt än vad det rödgröna vänsterblocket gjort under samma period.

Annons

Annons

Så långt är allt bekant.

Men siffrorna visar också att de borgerliga partierna med trovärdighet och i en pragmatisk anda behöver utveckla och lyfta fram en politik som möter och speglar flertalets, det vill säga majoritetens, vardagsfrågor, problem, oro, rädsla, visioner och framtidstro.

Det är något som jag menar inte sker i tillräckligt hög grad och som minskningen av antalet mandat i riksdagen över tid tydligt visar. 

Låt mig ge några exempel från årets valrörelse på olika budskap från de borgerliga partierna som bidragit till att minska istället för att öka stödet för dem.

Moderaterna lyfter återigen fram skattesänkningar, vilket så klart är ett nygammalt moderatkoncept. Men prat om kommande skattesänkningar kan oroa väljare som är beroende av offentlig sjukvård och samhällsservice.

Frågan handlar enkelt uttryck om vad som är viktigast för det stora flertalet väljare. Vad bryr sig de om några hundralappar eller ett par tusenlappar mer eller mindre i lönekuvertet, om inte sjukvården samtidigt fungerar?

Fråga de som står i landets operationsköer, eller har släktingar som gör det, vad de tycker är viktigast.

Liberalerna pratar å sin sida om mer pengar till EU. Frågan är om inte det kan reta upp pensionärer som knappt har så det räcker till mat för dagen? Som kontrast till det ser vi EU-parlamentariker som det inte verkar gå någon ekonomisk nöd på. Hur framgångsrikt blir det då att gå till val på ett budskap med innebörden om att vi ska betala mer till EU?

Fråga de som bor på äldreboenden vad de anser om detta, boenden där det på fler än ett håll inte finns tillräckligt med personal.

I stället bör budskapen från de borgerliga partierna förmedla framtidstro, hopp, en insikt att vi alla får det bättre och tryggare och att tillväxten i Sverige ökar. Och det är något som gället oavsett ålder, inkomstnivå, bakgrund och utbildning.

Men de borgerliga partiernas valbudskap var enligt min mening mer eller mindre kliniskt rensade från sådan bred framtidstro och optimism som borde kunna omfatta flertalet väljare.

Istället riktades budskapen till vad som bäst kan beskrivas som olika särintressen och specifika målgrupper. Men genom att göra så minskas andelen potentiella väljare totalt. De borgerliga partierna måste i stället i ökad utsträckning förstå, lyssna av och vara en del av väljarnas vardag.

Det handlar om att fokusera på majoriteten av valmanskåren, att finna gemensamma nämnare helt enkelt. 

I korthet så är S och SD är de två partier som enligt min mening lyckas förmedla en ton som tagit sin utgångspunkt i stora delar av väljarkårens vardag. Sverigedemokraterna har dessutom lyckats bredda sin politik till fler frågor än den tidigare allenarådande, och blivit ett allmänpolitiskt parti.

När Stefan Löfven sitter och dricker kaffe på ett äldreboende, eller beställer en varmkorv i en valfilm för S, kan det slå an en ton i folkdjupet. Det upplevs sannolikhet som något som skapar trygghet och en identifikation hos många betraktare.

Som jag ser det har Socialdemokraternas och SD:s företrädare i många fall rötterna brett förankrade i folkdjupet. Då har man också kvar förståelsen och känslan för vad som rör sig i folksjälen, och just förståelsen för det är förutsättningen för att nå fram bland breda lager i valmanskåren och som en följd av det nå höga valresultat.

Därför är S fortfarande ett stort parti och därför når SD framgångar på bland annat borgerlighetens, eller Alliansens, bekostnad.

För att få genomslag för en borgerlig näringspolitik behövs en politik som attraherar fler målgrupper än i nuläget. För att nå dit måste de borgerliga partierna lyssna på folksjälen, det vill säga förstå flertalet väljares vardag, hur de tänker och lever sina vardagliga liv.

Sedan är det dags att utifrån detta formulera en politik som i positiva ordalag förmår skapa hopp och framtidstro.

Budskap om att minska bidrag, att det ska löna sig att arbeta, kömiljarder, värnskatter och brytpunkter och så vidare är inte det som attraherar flertalet väljare. Istället borde en borgerlig politik och tillhörande budskap visa hur cancerköerna snabbt ska minskas, tågtrafiken fås att fungera, bostadspolitiken ge unga någonstans att bo, äldre ska känna trygghet och den svenska tillväxten öka.

Det handlar i korthet om att skapa framtidstro och framtidshopp. Förstå folksjälen utanför storstäderna. Tona ner det ideologiska. Att inte tänka utifrån opinionsundersökningar och målgruppsanalyser, utan istället utgå från enskilda människors vardag.

Peter Tovman
socialliberal och ekonomie lic.

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons