Finans Debatt

Arbetsmarknadsministerns alla faktafel om brotten

Paulina Neuding undrar hur det kommer sig att Nils Bildts påståenden i Fox News om läget i Sverige granskas hårdare än arbetsmarknadsministerns dito i BBC.
Publicerad

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har framfört flera faktafel om brottsligheten i Sverige, faktafel som delvis gått under radarn på svenska redaktioner. Man skulle kunna tro att hon undgår granskning eftersom hon far med osanning om rätt saker, skriver journalisten och juristen Paulina Neuding.

Den 22/2 framträdde arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) i BBC för att klargöra för brittiska tittare vad som egentligen är sant och falskt om brottslighet och migration i Sverige. Men Johanssons uttalanden i BBC, och efterföljande kommentarer i Aftonbladet (4/3), innehöll rena faktafel. Och dessa faktafel har delvis gått under radarn hos svenska medier – trots den senaste tidens uppmärksamhet kring falska påståenden om Sverige utomlands. 

Ylva Johansson påstod för det första att det finns en nedåtgående trend i den självrapporterade utsattheten för sexualbrott i Sverige:

”När vi gör undersökningar om någon kvinna har, om hon har utsatts för våldtäkt eller sexuella övergrepp ser vi att nivån går ner, och går ner, och går ner”, sade Johansson i BBC.

Annons

I själva verket är det tvärtom. Kvinnors rapporterade utsatthet för sexualbrott undersöks och sammanställs av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i den Nationella Trygghetsundersökningen (NTU). Senaste NTU publicerades i januari i år. Den visade att andelen kvinnor i Sverige som uppger att de utsatts för sexualbrott mer än fördubblades mellan 2012 och 2015, från 1,4 till 3 procent av den kvinnliga befolkningen. Brå:s generaldirektör Erik Wennerström talade om ”en fruktansvärd ökning”.

Ylva Johansson kommenterar i Aftonbladet:
  
”Jag baserar mina svar i intervjun på uppgifterna jag hade då – att anmälningarna på våldtäkter minskat 2015. Det var fel av mig att prata om en utveckling baserat på ett år. De preliminära siffrorna för 2016 visar tyvärr på en ökning igen. Det är självklart viktigt att det blir korrekt.”

Om detta fick hon inte några följdfrågor. Men Johansson talade i BBC uppenbarligen om självrapporterad utsatthet för brott, som alltså inte minskade 2015. Hon gav också sken av att det rörde sig om en nedåtgående trend – ”nivån går ner, och går ner, och går ner” – och talade alltså inte, som hon nu påstår, om siffrorna ett enskilt år.
 
Även i sin ursäkt fortsätter Ylva Johansson alltså att fara med osanning. Och ska vi verkligen tro att en minister i den feministiska regeringen inte känner till den ökning av självrapporterade sexualbrott som BRÅ en dryg månad tidigare beskrivit som ”fruktansvärd”?

Annons

Det andra faktafelet under Ylva Johanssons intervju i BBC gäller brottsligheten i stort. Ylva Johansson påstod:

”Att ta emot så många flyktingar på kort tid orsakar självklart vissa problem. Vi har enorma bostadsproblem, lärarbrist och utmaningar i att lära ut svenska för personer som ska ut på arbetsmarknaden. Men vi ser inte en koppling mellan brott och invandring. Vi har varit en invandringsnation i 20 år, vi har tagit emot många invandrare i Sverige, och under samma tidsperiod har kriminaliteten gått ned.”

Men det finns en tydlig koppling mellan invandring och vissa brottstyper. Ett relaterat exempel är grupptrakasserier mot kvinnor och barn på badhus och andra offentliga platser. I en rapport förra våren konstaterade polisen: 

Annons

”De misstänkta i brott som utförts av en större grupp gärningsmän, på offentlig plats, var främst personer med utländskt medborgarskap. Vid brotten som anmälts i simhallar har de misstänkta gärningsmännen främst varit asylsökande pojkar. /…/ I 80 procent av anmälningarna från badhus var gärningsmännen av uppgiven eller fastställd utländsk härkomst. De flesta saknade svenskt personnummer och i anmälningarna framgick det att de tillhörde grupper av asylsökande pojkar. Majoriteten av anmälningar har skett i grupp och i ett flertal fall har tre eller flera gärningsmän agerat i samverkan.”

Det är alltså direkt felaktig att som Ylva Johansson kategoriskt påstå att det saknas ett samband mellan migration och brottslighet i Sverige.

Det finns en medieaspekt på detta: Journalister har inte förmått att peka ut och konfrontera Johansson med alla felaktigheter. Dessutom är själva nyhetsvärderingen anmärkningsvärd, givet den plats som frågor om fakta om Sverige haft i medierapporteringen de senaste veckorna. En kort stund toppade Ylva Johanssons ena lögn i BBC DN på nätet, innan artikeln hamnade långt ner på startsidan.

Av någon anledning tycks felaktiga påståenden framförda av en svensk minister om kvinnors utsatthet för våldtäkter inte ha samma dignitet som uttalanden om Sverige gjorda utomlands av en barnboksförfattare eller en Nils Bildt.

Man skulle kunna tro att Johansson undgår granskning eftersom hon far med osanning om rätt saker.

Paulina Neuding
journalist och jurist, före detta chefredaktör på tidskriften Neo

Annons