FinansDebatt

Är inte Wallenberg, Bonnier, och Lundberg familjer? Är inte de organiserade?

Sasja Beslik Sasja Beslik
Sasja Beslik.
Publicerad

Magdalena Andersson missar kanske en av de viktigaste uppgifterna och det är att ge varje individ i Sverige som inte är 100 procent svensk möjlighet att välja att bli det om hen vill det. Om vi aldrig tillåts bli eller accepteras som en del av den svenska helheten blir drömmen om integration enbart en långvarig mardröm. Det skriver Sasja Beslik.

Realtid.se

Läser om snöstormen på Arlanda. Invandrarnas fel. Stigande inflationen, det med är invandrarnas fel. Skolkoncerner som maxar vinster på bekostnad av elever, invandrare igen. Klimatkrisen, absolut invandrarnas fel, kan inte vara något annat. Protester mot vindsnurror ute i havsbandet. Invandrarna, vad annars? Stigande mat- och bensinpriser, krigsretoriken, ja, till och med de låga pensionerna… Jo, invandrarna igen. Tåg som blir inställda, bussar som aldrig kommer, tydligt som dagen; invandrarna. Ericsson som betalar mutor i Irak, just det, invandrarna igen. Fallande bostadspriser? Invandrarna. De dåliga resultaten i hockey i OS i Peking, om du bara visste! Men det vet du redan. 

Det heter numera också ”utlänningar” om man ska citera vår statsminister Magdalena Andersson. Oavsett var du vänder dig, från skolan, via vården och omsorgen, in till näringslivet, försvaret och utrikespolitiken är invandrare, utlänningar jourhavande skyldiga. Som grupp, inte som individer. Alla andra i Sverige är individer. Invandrare är gäng, organiserade nätverk, maffialiknande familjer, klaner, etc. 

Är inte Wallenberg, Bonnier, och Lundberg familjer? Är inte de organiserade? Håller inte de makten över sina ”områden”? Just ja! De är ju 100 procent svenskar. 

Annons

När man läser tidningar, ser på tv, lyssnar på politiska debatter och de politiker som i allt större utsträckning tar till hårdare ord i Sverige idag är det lätt att bli illamående om man inte är 100 procent svensk. 

Ja, just det är kanske det viktigaste att riva av innan vi går vidare i den här krönikan så att vi förstår förutsättningar så att säga. Att vara 100 procent svensk innebär att båda ens föräldrar är födda svenskar – inte nödvändigtvis bosatta i Sverige – men nödvändigt är att de är just svenskar. Har man inte det, ja, då är man inte svensk, kan inte bli det eller erbjudas någon form av tröst vid insikten att man inte är det. En förälder från ett annat land, utomnordisk förstås, eller också från ett icke-västligt land, då är man inte helt, ni vet ”helt ”svensk. Det är klart som korvspad och alla vet det nu förtiden. 

Människor som kommer till Sverige från USA är amerikaner, från Storbritannien, britter men de som kommer från Irak, Somalia, Syrien, Bosnien är invandrare, utlänningar, flyktingar. 

Annons

Visst, integrerad kan man vara och prata ”bra” svenska och vara en sån som betalar skatt, handlar på Ica, kollar på Mello, återvinner mjölkförpackningar, men 100 procent svensk, ja, det blir man inte om man inte, just det, har två svenska föräldrar. Så frågan är, hur blir man det? Vad vill svenska politiker att invandrare, flyktingar, utlänningar och alla andra som kommit till Sverige av olika anledningar ska göra för att bli just godkända svenskar? Finns det en att göra-lista att tillgå eller någon form av genetiskt dataprogram man kan installera? Svårt att ändra genetiken om man nu inte är fullt ut svensk, men man kan ju ändå försöka, eller hur? Vad är det vi ska integreras in i eller assimilera sig till, när vi vet, just det, att svenskar till 100 procent kan vi aldrig bli. Ja, det var väl det där med svenska värderingar då. Det är som att säga ”nej, du kommer aldrig bli som vi, men vi vill att du ska respektera det.” Fint. 

Och till vår kära statsminister. Svensk integrations-, så kallad politik, missar kanske en av de viktigaste uppgifterna och det är att ge varje individ i Sverige som inte är 100 procent svensk möjlighet att välja att bli det om hen vill det. Om vi aldrig tillåts bli eller accepteras som en del av den svenska helheten blir drömmen om integration en långvarig mardröm. 

Sasja Beslik
Hållbarhetschef,  PFA Pension

Annons

 

Annons