Att Flam och Vestman i sin forskning kom fram till att aktiva fonder nettoavkastade mer än indexfonder, och i en period mer än index, var spektakulärt. En anomali i ett internationellt perspektiv. De valde dock att dra slutsatsen att man inte skulle fästa alltför stor vikt vid det. Istället valde Flam och Vestman att fokusera på att aktivt förvaltade fonder nettoavkastat mindre än index (SIXRX) och drog slutsatsen att en sparare bör investera i en indexfond med låga eller inga avgifter. Teoretiskt är det en högst rimlig slutsats.

Men den teoretiska indexfond som följer SIXRX utan tracking error till låg eller ingen avgift som rekommenderades av Flam och Vestman existerade inte i verkligheten. Sparare vände sig istället till de billiga indexfonder som fanns med konsekvensen att de under de senaste åren underpresterat SIXRX.

Just därför är det välkommet att Harry Flam och Roine Vestman nu skriver att de borde ha lagt till fler urvalskriterier än låg fondavgift i sin rapport. Jag hoppas att sparexperterna i media och hos banker för detta budskap vidare och inte fortsätter att endast rekommendera ”en billig indexfond”. Fondval är på gott och ont mer komplext än så, oavsett om man vill spara i en indexfond eller en aktivt förvaltad fond. 

Slutligen skriver forskarna att jag ”tycks mena att det finns persistens i avkastningen” men att det ”praktiskt taget” inte finns någon persistens. Deras forskning visar att det finns viss persistens i avkastningen hos aktiva fonder, framförallt när det gäller underpresterande fonder. Vilket till exempel AP7 visar i sin rapport ”Bör fondsparare utgå från tidigare års avkastning när de väljer fonder?”. Men här tror jag det enda råd som behövs till sparare är det som står i all fondmarknadsföring: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. 

Viktor Ström
Kommunikationsansvarig Lannebo