Det skriver Icahn i en insändare i Wall Street Journal.

Resonemanget kretsar kring den amerikanska konkurslagstiftningen. Reglerna innebär sedan tidigare att konkursmässiga företag kan få ”amnesti” i 1,5 år då företagsledningen ges ensamrätt att föreslå en lösning för exempelvis långivare som företaget inte kan betala.

Icahn vill ta bort denna ”exklusivitetsregel” och i stället ge alla intressegrupper såsom långivarna själva eller aktieägare rätt att komma med lösningar för att lösa företagets krissituation.

Då skulle företagets tillgångar kunna säljas mycket lättare, och värdet på dem därmed öka under konkursperioden då de annars kan vara frysta under en lång period.

Det skulle i sin tur öka värdet på de amerikanska bankernas tillgångar, vilket stärker bankerna och minskar deras behov av statligt stöd.

Icahn ger en känga åt riskkapitalbolagen som under de goda åren köpte mängder av företag finansierat med jättelån, och enligt honom nu missbrukar konkurslagstiftningen genom att dra företagens konkursprocesser i långbänk till men för finansmarknaderna och samhället. Som helägare i köpta företag utser riskkapitalbolagen företagsledningarna som har makten under företagets amnestiperiod.

Genom att ta bort exklusivitetsregeln och de stigande tillgångsvärden det skulle medföra, skulle enligt Icahn privata investerares intresse för problemtillgångar öka. Därmed skulle det kapitalet tillföras det ekonomiska maskineriet som smörjmedel, fast det privata kapitalet i dagsläget till stor del står outnyttjat vid sidan om.

I stället har det hittills varit mest statligt kapital som pumpas in i maskineriet, vilket dock enligt Icahn inte har gjort mycket nytta. Han pekar på att ekonomin ännu inte verkar ha fått fart trots det.

Klicka här för att läsa Icahns insändare i WSJ.

Klicka här för att se annonsen om hans lyxbåt som är till salu.

Företagsledare har darrat när Icahn gått in som storägare i börsnoterade bolag som TWA, Phillips Petroleum eller Yahoo där han gjort stora aktieaffärer genom åren, och haft synpunkter på hur bolagen ska skötas.

Nu vill Icahn dra sitt strå till stacken för att lösa den amerikanska finanskrisen, och förklarar i sin insändare finanskrisen med att bankerna har fastnat med stora lånestockar och andra tillgångar i sina balansräkningar.

När marknaden för dessa lån avstannade, kunde bankerna inte sälja dessa lånefordringar vidare och tvingades göra mångmiljard-nedskrivningar av värdet på dessa tillgångar i sin bokföring.

Det fick enligt Icahn i sin tur den amerikanska regeringen att befara det värsta, och beslutade sig för att pumpa in kapital i mångmiljardklassen till bankerna.

Men effekterna av detta politiska initiativ är tveksamt i det långa perspektivet anser Icahn i WSJ.

– Även om det fortfarande är ett tidigt stadium av räddningsaktionerna, så har den amerikanska ekonomin visat få tecken på förbättringar, och bankernas förluster fortsätter, oroar sig Icahn.

Han kritiserar nu skarpt att det är de amerikanska skattebetalarna som får stå för notan, när det nu finns 10.000-tals miljarder kronor i form av privat kapital som bara står vid sidan om på världens finansiella marknader.

– Privata investeringar är ett långt bättre sätt att få liv i bankerna (än statligt kapital). Ändå är det inte mycket privat kapital som kommer in (och investeras i bankerna).

Vad är då skälet till detta? Enligt Icahn är en förklaring att de stora tillgångar som bankerna inte kan sälja, har ett konstlat lågt värde. Och orsaken till detta är i sin tur den felaktiga amerikanska konkurslagstiftningen, resonerar han.

– Med några få förändringar skulle banksystemet kunna uppnå en återhämtning uppbackad av privata investeringar, inte statliga medel.

Problemet är att nu med det dåliga börsklimatet, gör konkursrisken att investerare är oroliga för att köpa obligationer utgivna av överskuldsatta företag. Sådana obligationer har utgivits för 1.000-tals miljarder kronor av både banker och andra för att finansiera företagsköp.

Dessa förhållanden kan enligt Icahn förbättras om man skulle ta bort en regel i den amerikanska konkurslagstiftningen som kallas exklusivitetsregeln.

– Efter godkännande från domstol, ger denna regel orättvist företagsledningen ensamrätt i minst 1,5 år på att föreslå en omstruktureringsplan för det drabbade företaget.

Generellt brukar sådana planer innehålla omförhandlingar av skulder, försäljningar av tillgångar, och uppsägningar av förlustkontrakt.

– Under denna period svävar finansiella fordringsägare som banker och obligationsinvesterare i osäkerhet om vad som kommer att hända med deras investeringar.

Icahn menar att exklusivitetsregeln huvudsakligen gynnar aktieägare och företagsledningen, men inte långivare.

– Men varför ska samma företagsledning som försatte företaget i problem, ha rätten att låsa in företagets tillgångar i en utdragen tidsperiod?

Fördelen med att inte ha någon exklusivitetsregel, skulle enligt Icahn vara att olika grupper av aktieägare och långivare skulle direkt kunna föreslå olika lösningar för en omstrukturering av företaget såsom en utförsäljning av tillgångar under överinseende av en konkursdomstol.

– Den största effekten av detta skulle bli att tillgångar i företag som fått konkursskydd, skulle prissättas som om de kan säljas. Tillgångarna skulle få en ”uppköpspremie”, i stället för att vara inlåsta i åratal hos en konkursdomstol.

Förändringen skulle enligt Icahn leda till att priserna på många problemlånetillgångar skulle stiga, vilket i sin tur skulle stärka upp balansräkningarna för banker och andra företag som äger dessa lånetillgångar – utan statligt kapital.

– Det skulle även eliminera behovet av dyra konkursadvokater, omstruktureringsfirmor, och andra rådgivare som kan kosta hundratals miljoner kronor i avgifter – ofta på bekostnad av långivare och företagets kassa.

Icahn ser ett motiv för exklusivitetsregeln för småföretag vars ägare spenderat sina liv där och ska få en chans att kunna behålla företaget.

– Men det är orättvist att enorma riskkapitalbolag kan använda samma regel för att frysa tiotals miljarder kronor i skulder som banker har lånat ut för att finansiera företag som en gång var sunda, skriver han i WSJ.

– Om aktieägare satsade pengar i ett företag och förlorade, så borde långivare kunna få komma in snabbt och rädda företaget och långivarnas investering.

– På lång sikt skulle det här vara bra för företagen, kreditmarknaden, anställda, och de kommuner där företagen finns.

Enligt Icahn är det få som gynnas av exklusivitetsregeln utöver desperata aktieägare och företagsledare som klänger sig fast vid rodret på företag som kraschade på deras skift.

– Att ta bort exklusiviteten skulle inte nödvändigtvis leda till fler företagsavvecklingar, men det skulle ta bort företagsledningens monopol på att utforma omstruktureringsförslag.

Icahn pekar även på att det skulle ”flerdubbla företagsledningens insatser” för att inte hamna i kapitel 11-skydd, vilket skulle vara något bra.

– Kapitel 11 är ofta en ”krycka” för bristande företagsledningar. Att ändra reglerna skulle sätta en press på dem att hålla sina företag sunda.

Icahn säger sig för sin del länge ha argumenterat för aktieägarnas rättigheter, och bildade i fjol United Shareholders of America för att verka för stärkta sådana rättigheter.

– I det här fallet argumenterar jag för ökade rättigheter för långivare. Men tänkesättet är detsamma för båda grupperna. I båda fallen gör det att marknadskrafterna får möjlighet att fungera bättre, både genom prissättningen av värdepapper och att ta bort företagsledningarnas monopol på företagets affärer, skriver han i WSJ.

– Vi måste tillåta marknadskrafterna att göra sitt jobb, vilket inkluderar att förespråka tillgångarnas rättmätiga ägare – inte bara företagsledningarna – att kontrollera sitt öde så långt det är praktiskt möjligt.

– Idén är att effektivt sett maximera värdet på tillgångar genom förändringar i företagets verksamhet, omstrukturering, eller försäljning till tredje parter.

– I dagsläget är problemtillgångar fast i träskmarker och kommer att vara så i åratal om inte konkurslagarna ändras.

– Det kapitalistiska systemet är den mest effektiva välfärdsproducerande maskinen som finns. Vi måste sträva för att ta bort barriärer som omintetgör dess effektivitet, slår Icahn fast i sin insändare i den amerikanska affärstidningen.