Annons

Annons

Hotet mot fondtorget

Just nu pågår en statlig utredning av premiepensionssystemet. Lannebos ordförande Göran Espelund varnar för att resultatet kan bli en inskränkt valfrihet för pensionsspararna och att det aktiva ägaransvaret i svenska bolag försvagas.

Så har politikerna än en gång bestämt sig för att se över det svenska pensionssystemet – men vad kommer det i praktiken innebära? Lannebos ordförande Göran Espelund ser med oro på vad reformivern kan ställa till med.

Först en kort bakgrund:

Det var under fjolåret som Pensionsmyndigheten tog fram en handlingsplan för att rensa upp på det fondtorg där pensionssparare väljer fonder för förvaltningen av sin premiepension. Syftet med de 29 punkterna i åtgärdsprogrammet som sedan beslutades av regering och riksdag var att stärka konsumentskyddet.

”Vi tyckte Pensionsmyndighetens åtgärder var bra, även om vi hade önskat en lite annan utformning. Exempelvis åkte två av våra fonder ut, Lannebo Europa Småbolag har funnits mindre än tre år, och Lannebo Kompletts tillgångar är under 500 miljoner. Sådana regler tycker vi borde gälla fondbolaget och inte den enskilda fonden”, säger Göran Espelund.

Men detta är inte de enda orosmolnen på himlen. En statlig utredning ser nämligen just nu över möjligheterna att avskaffa det nuvarande fondtorgets utbud och ersätta det med ett betydligt snävare utbud som väljs ut av staten genom upphandling. Resultatet av utredningen väntas redan senare i höst.

”Vi tycker att man borde invänta och se effekterna av förra årets åtgärder innan man går vidare med ytterligare reformer, som dessutom riskerar att minska valfriheten dramatiskt.”

Ett problem med en upphandlingsmodell är att det sannolikt premierar fonder med de lägsta avgifterna. I praktiken kommer det innebära att utbudet kommer väga över mot indexförvaltning eftersom den har den lägsta kostnaden.

”Vi tycker det är bra med låga avgifter men bättre med hög avkastning. Som aktiva ägare där vi jobbar nära bolagen är vi övertygade om att vår modell bidrar till att utveckla verksamheten och skapa värde för alla aktieägare. Det kommer det inte finnas samma plats för i en indexfokuserad upphandlingsmodell, vilket så klart innebär en förlust för både bolag och aktieägare.”

Detta riskerar också att föra med sig andra problem: Statistik visar nämligen att de stora internationella fondbolagen redan tillhör de största ägarna på Stockholmsbörsen. 

”Låga kostnader inom förvaltning handlar om skala, och där har de stora internationella fondbolagen lägst kostnader och störst volym. Men vem av dem hördes i debatten när det började blåsa runt exempelvis Swedbank? Vad händer då med ägaransvaret och svensk bolagsstyrning?”