Två schweizare har myntat begreppet, som en motpol till utbrändhet.

– De båda fenomenen är ofta två sidor av samma problem, nämligen undermålig arbetsledning. Någon som lider av boreout kan också må väldigt dåligt. Men få vågar erkänna för omgivningen att de har för lite att göra, säger en av dem till Realtid.

– Det handlar inte bara om att tycka att jobbet är tråkigt. Människor som lider av boreout har före lite att göra och har dessutom utvecklat strategier för att dölja att det är så. Därför är det framförallt personer som jobbar på kontor som drabbas. En busschaufför kan ha tråkigt under sina turer. Men man kan inte låtsas köra en buss, utan att göra det. Sitter man däremot framför en dator är det lätt att simulera upptagenhet, säger Philippe Rothlin.

Han är numera installerad som konsult i Barcelona, men kommer från Schweiz. Tillsammans med kollegan och landsmannen Peter Werder har han studerat fenomenet ”uttråkade löntagare”. De har nu gett ut en uppmärksammad bok om sin diagnos av boreout. * De uppskattar att omkring tio procent av dagens löntagare lider av det här tillståndet, men att det ändå är ett dolt samhällsproblem.

– Idag ska man helst skylta med sin upptagenhet. Om någon frågar ”Hur har du det på jobbet?” svarar de flesta att de är stressade och har för mycket att göra. Hur ofta säger någon att de mår dåligt, därför att de är undersysselsatta? Genom att sätta ett namn på fenomenet hoppas vi kunna bryta ett tabu, säger Philippe Rothlin.

Personer som lider av boreout klarar av sina arbetsuppgifter relativt snabbt och ägnar sedan mycket tid åt att till exempel surfa på Internet, lösa sudoku eller skriva privata e-brev. De kan också se till att dra ut onödigt på luncher och kaffepauser. För att ge sken av att jobba slår de emellanåt ivrigt på tangentbordet, antecknar något ”viktigt” på ett block eller breder ut pärmar och mappar på skrivbordet. De kan också ha en väl synlig portfölj, som de fyller med papper innan de går hem på eftermiddagen, för att låtsas att de fortsätter jobba hemma.

– Det finns nödvändiga pauser under arbetstid. Att man slösar bort en halvtimma här och där på att prata med kollegor eller åt privat korrespondent kan vara bra för kreativiteten. Boreout handlar om ett långvarigt och betydligt mer omfattande problem, som verkligen får personer att må dåligt. Det ska inte heller förväxlas med lathet. Lata personer existerar förstås, men de som lider av boreout var inte slöa från början. De har haft ambitioner, men arbetssituationen har förvandlat dem, säger Philippe Rothlin.

Han säger att det finns individuella skillnader i hur man reagerar på denna form av undersysselsättning. Men det kan i vissa fall leda till en form av depression, som gör att man i allmänhet inte heller orkar göra mycket på sin fritid. Overksamheten på jobbet leder till trötthet och avsaknad av energi och engagemang.

– Alla drabbas förstås inte på samma sätt. Vissa lyckas stänga av när de kommer hem och kan ändå gå upp i en hobby, säger Philippe Rothlin.

Men även om det finns skillnader är orsaken ofta densamma, menar de schweiziska konsulterna, nämligen en dålig arbetsledning.

– Det går inte att jämföra boreout och burnout. Men de båda fenomenen är ofta två olika sidor av samma problem. I en och samma arbetsgrupp kan det finnas personer som är utbrända på grund av en för stor börda och andra som inte har tillräckligt att göra. Många chefer är dåliga på att vara arbetsledare. Deras jobb är egentligen att sätta andra personer i jobb, men de har svårt för att delegera och att lita på sina underordnade. Företagen borde ägna mycket mer energi åt sina styrformer. En chef måste se till att ha en bra dialog med de anställda, för att kunna märka när någon har tråkigt, säger Philippe Rothlin.

Konsulten hävdar att fenomenet inte bara ställer till med skada för ett stort antal personer. Det kostar företagen oerhörda pengar att betala anställda som är undersysselsatta och som utför arbetsuppgifter, som de är överkvalificerade för. Men han menar att om man känner igen sig i beskrivningen måste man själv försöka göra något åt situationen, även om det kan vara svårt. Efter en längr e lågpresterande period kan man drabbas av dåligt självförtroende. Att bara gå och be om fler arbetsuppgifter är därför inte en enkel sak. Man kan också oroa sig för att företaget upptäcker att man egentligen är övertalig.

– För att försöka bryta mönstret måste man börja med att analysera varför man har tråkigt. Beror det på att man har för lite att göra eller för att man är överkvalificerad för sina arbetsuppgifter eller att man helt enkelt jobbar inom fel område. När man har funnit svaret får man fundera på en lösning. Den kan bestå i att gå i fortbildning, att försöka bli omplacerad eller att se sig om efter ett arbete på ett annat företag, säger Philippe Rothlin.

Han berättar att de har fått många reaktioner på sin bok från personer som känner igen sig. Efter sommaren har de båda konsulterna inbjudits av en rad företag, för att hålla seminarium om deras nya begrepp boreout och som nu börjar sprida sig.

– Att tala om ett problem kan vara en början på att finna en lösning, menar Philippe Rothlin.

* Boken ”Diagnose boreout” har getts ut på tyska av bokförlaget Redline-Wirtschaft-Verlag