Bloggrevolution erövrar Iran

<pufftextlänk>Mediebilden av Iran är felaktig, tycker Jonathan Lundqvist, magisterstudent på JMK i Stockholm.</pufftextlänk> Han är just hemkommen från en åtta veckor lång Iran-vistelse där han har studerat bloggande. Det är mycket vanligt att ha en blogg i landet. "De får tala fritt inför 70 miljoner människor", säger Lundqvist.

Uppdaterad 2016-02-16
Publicerad 2006-06-15

Jonathan Lundqvist från JMK, Journalisthögskolan, i Stockholm är nyss hemkommen från Iran där han i åtta veckor har studerat bloggande.

– Iran går inte direkt i bräschen för yttrandefrihet, så jag åkte dit för att studera och prata med bloggare. Jag ville veta mer om deras ambition att delta i den offentliga sfären och vilka följder det kan ha för en demokratisk process, säger han till Realtid.se.

Han genomförde intervjuer med ett större antal bloggare, vissa skrev på engelska, andra på persiska.

– Det intressanta är att vi har olika attityder till vad som är politiskt. För oss i Sverige är politik sakfrågor eller den senaste budgeten. Men i Iran är det enormt politiskt om en tjej skriver om sitt privatliv.

Vilka är det som bloggar?

– Bloggarna tillhör en ganska priviligierad social grupp. De är oftast universitetsutbildade och förvånansvärt många av dem är kvinnor. En majoritet av studenterna på universitetet är också kvinnor.

Varför bloggar iranierna?

– De upplever det som enormt positivt att få utlopp för sina känslor och åsikter om världen. De får tala fritt inför 70 miljoner människor. Sedan finns det de som är regimkritiska, då märker man att de bloggar under falskt namn.

Med hjälp av ett stipendium från Sida kunde Jonathan Lundqvist få råd att åka ner till Iran för att samla material till sin magisteruppsats. Sida har ingen egen verksamhet i Iran, men delar ut bidrag till uppsatser som handlar om demokrati i U-länder.

Bloggande har en stor del i den iranska demokratin, mycket på grund av att det övriga samhället är rätt slutet.

– Ryktet säger att det andra man frågar varandra när man träffar någon ny person är om man har en blogg. Det första man frågar är ju vad man heter. I vissa sociala grupper är det faktiskt så. Det är så pass vanligt, säger Jonathan Lundqvist.

– Men det är aldrig säkert att blogga, tre bloggare sitter i iranska fängelser. Men framförallt är folk rädda för är att få blogginnehållet filtrerat. Det innebär att de tappar en stor del av sin läsarkrets, men de flesta vet hur man går runt filtren.

Vad är det som filtreras?

– Främst är det rent politiska sajter, senast var det BBC Persia. Men det intressant är att det finns en enorm dubbelhet. Alla vet ju att paraboler är förbjudna i Iran, ändå har alla paraboler. En av de jag pratade med hade 1.106 tv-kanaler. Bara för att det är förbjudet betyder det att man inte gör det.

Utländska tidningar går utan problem att köpa i Iran, men de censureras. Eftersom väldigt få iranier talar engelska är det främst bilder som med svarta tuschpennor ritas över. Det kan vara allt från karikatyrer till kyssande par. Ändå menar Jonathan Lundqvist att skillnaden mellan Iran och Sverige inte är så stor.

– Människor är människor. Vi tycker att Iran är en fullständigt annan värld där människor inte tänker och fungerar som vi. Men de flesta människor är extremt religiöst moderata och inte alls intoleranta. Det är mitt största intryck från resan, även om det låter banalt och naivt, säger han.

Precis som i Sverige förekommer graffiti också i Iran. I vissa fall fungerar den som marknadsföring. Jonathan Lundqvist har tagit kort på hur folk sprayat sina bloggadresser på offentliga platser för att nå ut till folk. Annat klotter är statligt sanktionerat.

– Ja, det är inte helt ovanligt. Det kan stå "Down with the USA" eller "Down with Israel". Man märker att en viss typ av klotter stannar kvar längre än annat.

Den heta diskussionen angående Irans påstådda kärnvapen har inte påverkat de bloggande iranierna särskilt mycket. Istället tror många att diskussionen är ett sätt för presidenten att skapa en yttre fiende.

Det är mer av inrikespolitiska skäl som frågan diskuteras. Presidenten skapar en yttre fiende för att distrahera sitt egna folk. Såg man en tiggare på gatan fick man av de iranska bloggarna ofta svaret att det enda som var viktigt var kärnkraften, och så himlade de med ögonen, säger Jonathan Lundqvist.

Fakta: Jonathan Lundqvist

Namn: Jonathan Lundqvist

Ålder: 27 år

Sysselsättning: Student

Bor: Stockholm

Aktuell som: Nyss hemkommen från Iran

Framtidsmål: "Skulle vilja jobba med mediestrukturfrågor i U-länder. Jag vill hjälpa till att täcka upp det vakuum som uppkommer när en diktatur faller och det inte finns några fria medier. Men det blir höstens utmaning." _____________________________________

Platsannonser

Logga in