Det är torsdag förmiddag och lite gråmulet i Kullavik, villaförorten vid havet ett par mil söder om Göteborg.

Namnet Kullavik ersatte Kullen 1911 för att Posten skulle kunna hålla isär sommarorten från skånska Kullen, och den som hittade på det bodde på Konvaljvägen strax intill där tåget stannade förr i tiden.

Och det är just på Konvaljvägen, en slingrig backe med ett tiotal villor, som Christen Ager-Hanssens stora svarta sekelskiftesvilla ligger. Läget: trots närhet till skolor och affärer i kombination med avskildhet, kan det, då det är långt från hamn och havsutsikt, knappast beskrivas som ett av Kullaviks topplägen.

Längs vägen står bilar av genomgående högt prisläge parkerade: Porsche Cayenne, en ny Volvo XC70, Audi Q5.

Innanför dörren står en man från den värderingsfirma kronofogdemyndigheten anlitat och delar ut blåa tossor – de har kostat 50 öre paret säger han apropå att de går sönder i ett när jag ovigt försöker dra dem över mina skor – till spekulanter.

Huset har han värderat till 7 miljoner kronor, och min rundtur börjar.

Det är påfallande stökigt, inga ansträngningar tycks ha gjorts för att öka intresset hos de kringstrosande spekulanterna. Vid mitt besök är de runt 20 stycken, varav några är unga par med födda eller ofödda småbarn. En tandborste ligger framme i badrummet – det tycks bo folk i huset.

Jag knäpper ett par bilder i ett par av rummen, fina enkelbesängade sovrum med stora spröjsade treglasfönster. En man från kronofogdemyndigheten kommer fram och kräver på Ivan Boring-dialekt att jag ska radera mina foton. Han tittar på när jag gör det.

– Här bour folk, klargör han, men tillägger att det däremot går bra att ta på vattenläckor och sånt (en sådan finns tydligen någonstans).

Hemmet känns trivsamt: sekelskifte men ändå modernt. I allrummet på entrévåningen finns en stor platt-tv, i det som det verkar hyfsat nyrenoverade badrummet med fransk dörr ut till trädgården en bastu (fylld med tvättade kläder) och i ett stort loftrum Svensk Uppslagsbok, runt 25 band, liksom diverse förströelseelektronik.

Möblemanget andas ung framgångsrik familj, med en B&O-tv på piedestal i vardagsrummet och ett ganska rikt och varierat utbud i bokhyllorna. Här står ett par myranstolar i svart skinn, här en schäslong från Room eller så.

På övervåningen finns två stora och ett lite mindre sovrum, det sistnämnda med loftsäng och nästan dubbel takhöjd tack vare tornhuv, samt ett stort badrum och ett litet wc. Den tidigare invånaren har tydligen varit snickare, och huset är ombyggt 1997.

Det visar sig att det verkligen är så bebott som tandborsten och annat indikerar: i köket på nedervåningen sitter Christen Ager-Hanssen själv i en väggfast nischbänk och lutar sig lite kaxigt med utfällda armar mot väggen. En man som, eftersom han under hela mitt besök sitter i samma soffa, ger intryck av att vara Ager-Hanssens medhjälpare men tiger och ser trots en karismatiskt rosa skjorta mer besvärad ut.

Christen Ager-Hanssen själv är klädd i vit t-tröja med liten norsk flagga, slitna jeans och strumplösa fötter instuckna i ett par seglarskor där de nedgångna hälarna avslöjar att bäraren saknar tid eller tålamod för att hantera skosnören.

Han verkar vara på gott humör och berättar hur han ska ”stämma skiten” ur en eventuell köpare som säger upp det hyreskontrakt hans fru har med nuvarande ägare, Ager Capital AB.

Han berättar glatt hur ett bolag äger huset och ett annat har panten, och förmedlar intrycket av att ett eventuellt köp kommer föra med sig en massa krångel.

– Man vet hur man ska föra kriget efter tio år i det, säger han och ler inför de församlade lyssnarna: några avsikter på att flytta tycks inte existera. Det känns orimligt att dra för stora växlar på att den första boken jag tidigare, vid mitt snokande i en av de flera bokhyllorna, fått syn på är Anna Maxteds ”Gå vidare”, som handlar om att börja på ett nytt liv.

Vänd till en av lyssnarna, en man som han verkar lite bekant med, men så att alla hör det, säger Ager-Hanssen att han tycker det är skrattretande att höra på de ”idioter” som går runt och funderar på vad de skulle kunna göra med huset, som i vissa delar är i behov av underhåll: de kommer ju ändå aldrig komma någon vart.

Jag frågar, med hänvisning till att den stora gräsmattan utanför köksfönstret är oklippt, om gräsklippare ingår i köpet.

– Nej, det ingår ingenting. Søker du anstilling med att klippe?

Frågan tycks dock inte allvarligt menad, att döma av nästa replik:

– Vi tycker om att det är som en sommaräng, det här är ett sommarhus.

– Du ser, säger han och tittar leende på sin bekant, med hänvisning till det tidigare resonemanget om spekulanter som funderar på hur de ska fixa till fastigheten.

Han ägnar en stund åt att prata ned värdet på huset: exempelvis, uppger han, springer det råttor och möss i väggarna, och en besiktningsman har sagt att det skulle kosta fem miljoner att få huset i gott skick. Han nämner inte att värderingsfirman har bedömt både in- och utvändigt underhåll som ”gott” respektive ”gott/normalt”.

– Många tycker inte om sån drit med råttor och möss som springer i väggarna, men det dritter vi i. Vi tycker om huset som ett sommarhus.

Ute i uthuset står i alla fall en rejäl motorgräsklippare. På väg dit, utanför ena husgaveln, ser jag en svart sopsäck med diverse böcker. En Porsche Cayenne-manual har trillat ur och ligger lös på trädgårdsgången.

Smaken för dyra leksaker antyds även av att det i uthuset finns en radiostyrd bil från Kyosho, och av att det på altanen ligger ett radiostyrt flygplan av samma fabrikat. På den väl tilltagna altanen finns en fin inbyggd grill, men tyvärr är den genomrostig och uppenbarligen inte använd på länge.

Det andas lite förfall på baksidans ganska rejäla sydvästvända och insynsskyddade trädgård, med fina murade trädgårdsbäddar som fått växa igen. En rostfri Ikeaskål ligger slängd uppochned på gräsmattan, och en trädgårdsstol står lite slumpmässigt placerad på gräsmattan, nära en stor träbehållare som verkar vara en gammal varmvattenberedare. Locket till en pumpanläggning är avlyft. Intill en altandörr sitter dock en rejäl övervakningskamera som gör att det känns något mindre Buddenbrookskt.

En kvinna jag pratar med säger att Ager-Hanssen tänker bjuda över alla eventuella bud på auktionen den 28 maj, något han enligt henne gjorde vid den senaste auktionen för någon månad sedan, om än via ett obskyrt brittiskt bolag. Enligt tidningsrapporter erlades handpenning på 700.000 kronor men inte mer, varför auktionen nu får tas om.

Christen Ager-Hansen låg bakom budet säger kvinnan och nämner att hon känner honom lite. När jag själv för ett par veckor sedan frågade honom avböjde han dock att kommentera huruvida så var fallet.

– Du får hitta på vad du vill, jag är van vid att journalister skriver en massa drit om mig, sa Ager-Hansen när jag ringde på på Konvaljvägen i april och han kom och öppnade tillsammans med sin stora lurviga svarta hund, som skällde glatt välkomnande och hoppade upp på mig.

Auktionen äger rum den 28 maj i Göteborg, och tillträde sker enligt kronofogden den 24 juni. Att fastigheten är värderad till 7 miljoner kronor innebär inte att utropspriset ligger där: något utropspris existerar nämligen inte. Däremot kommer auktionsförrättaren, kronofogdemyndigheten alltså, att ”pröva det högsta budet mot marknadsvärdet” enligt vad en tjänsteman på myndighetens fastighetsförsäljningsavdelning uppgav på torsdagen.