Finans Nyhet

”Vi har förlorat och bankerna har vunnit”

Publicerad

Det är ”business as usual” i banksektorn efter 2008, säger den holländske författaren under ABF:s seminarium.

Realtid.se

De globala bankerna har för mycket makt och har blivit för stora för att hanteras. Det krävs en förändring av hela systemet och det måste först komma från politiskt håll, säger bokaktuelle Joris Luyendijk, journalist och författare till finansboken ”Simma med hajar”, i ett seminarium arrangerat av ABF Stockholm under tisdagen.

– Vi kan inte förlita oss på insiders från bankerna eftersom för mycket står på spel för dem. Det vi behöver göra är använda oss av den demokratiska processen. Det är inget fel på att rösta på partier som kan göra skillnad. Vi behöver lagar som gäller för alla, men problemet är att politikerna i bästa fall verkar på en europeisk nivå, inte global, säger han under samtalet med nationalekonomen Kerstin Mikaelsson.

Den London-bosatte Luyendijk är en före detta utrikeskorrespondent i Mellanöstern som började bevaka finansvärlden efter krisen 2008. Hans bok bygger på hans blogg på The Guardian och baseras på över 200 intervjuer med bankanställda på olika nivåer och avdelningar, såsom traders, analytiker, compliance- och riskchefer och kommunikationsdirektörer.

Annons

I boken beskriver han banker som ett flygplan utan en pilot, en metafor han använder för att beskriva hur allvarligt läget är.

– Situationen är att vi har en världsekonomi som är djupt dysfunktionell och som närapå kraschade på sätt vi inte ens vill tänka på. Så ekonomin borde reformeras men det händer inget. Därför vet vi inte ens vad vi behöver reformera och sitter fast i ett system som kan krascha.

– Alla vet att banker är djupt dysfunktionella i sin nuvarande form men vi har inte de regeringar som behövs för att ta sig an bankerna. Dessutom verkar bankerna på en global nivå så närhelst ett land hotar att ta till åtgärder så hotar banken i sin tur med att lämna landet, säger han.

Annons

Som systemet beskrivs i hans bok och under seminariet består banker av så många avdelningar och divisioner att det är omöjligt att veta allt som kommer därifrån och de ”vet heller inte vad de håller på med”.

– Banker är som en arkipelag i en dimma. Det som hände under krisen 2008 är att bland alla de här öarna fanns det en ö som byggde ett kärnkraftverk men sa att det var säkert. Men sedan exploderade reaktorn och förstörde nästan hela ön och sedan hela världen. Så idéen att de gamla bankirerna vara inblandade är nonsens för 98 procent av dem var lika förvånade som vi. Vilket är nästan mer skrämmande.

När han gjorde intervjuerna växten en bild fram av storbankerna som väldigt decentraliserade och med en arbetsmiljö som uppmanar till kortsiktighet. Åtminstone i USA och Storbritannien är läget sådant att en anställd kan få sparken närsomhelst. Därför kan till exempel olika tradingstrategier och deras risker ofta vara okända för risk- och complianceavdelningen. När lojalitet saknas från båda hållen finns ingen anledning att lämna ut all information, åtminstone var läget så innan finanskrisen. Sedan bidrar strukturen också till en ”rädslans kultur, där alla anpassar sig”.

Annons

– Det finns ingen lojalitet där, bara likviditet. Men även om det finns någon form av jobbsäkerhet så har det systemet nu blivit så stort och otransparent, säger Luyendijk.

Luyendijks ursprungliga inställning när han inledde intervjuserien på Guardians blogg var att alla inom bankvärlden var omoraliska. Men responsen var ofta densamma från intervjuobjekten: ”jag är inte omoralisk, utan håller mig inom lagens ramar. Men inom de ramarna gör jag vad jag kan”.

Det verkar inte heller som att något har ändrats sedan 2008 heller.

– Mina insiders säger att det är ”business as usual” sett till mentaliteten och alla incitament är likadana. Det finns fler regleringar men inget annat har ändrats, säger Luyendijk.

Han menar även att finanscentrum för oss i Europa är i Storbritannien och att de lokala marknaderna som Sverige ses som just affärsmöjligheter, alltså står de stora investmentbankerna över de lokala i stor grad. Det fanns förhoppningar om att en utredning om banksektorn som brittiska Financial Conduct Authority inledde förra året skulle utmynna i lite hårdare tag, men den skrotades bara ett par månader efter och chefen Martin Whetley lämnade skutan.

Wheatley inledde sin tid på FCA med att deklarera att han skulle ”skjuta först och ställa frågor senare” och låg bakom flera beslut att bötfälla banker till miljardbelopp under 2014 och 2015, något som ska ha fått stark kritik från bankvärlden.

– Så vi har förlorat, bankerna har verkligen vunnit, säger Luyendijk.

En ny krasch är också oundviklig men det viktiga är hur vi kan bygga ett system som kan stå emot och överleva nästa kollaps. Att göra banker enklare är ett steg och Joris Luyendijk är för en så kallad bankdelning, att separera traditionell insättningsverksamhet från tradingen och därmed göra systemet mindre bräckligt.

Som systemet ser ut nu är sektorn så pass stor att politiker känner sig tvingade till att acceptera att banker inte kan överleva en kollaps så de får antingen hjälp, eller så introduceras större kapitalbuffertar och fler regleringar.

– Problemet är att fler regleringar gör att det behövs kvalificerat compliance-folk som ansvariga och det gör det svårare att starta nya banker. Folk i branschen har sagt till mig att ju fler regleringar som kommer destor bättre, för det gör det svårare för konkurrenter att komma in. Vi har tagit fel väg här.

– Det jag skulle vilja se är lagar som förbjuder en bank att kontroller mer än 10 procent av marknaden. Sedan kan man införa lagar som gör det omöjligt för banker att vara involverade i alla dessa olika verksamheter så att de blir enklare. Sedan inför man personligt ansvar. Om en toppchef vet att han kommer leva resten av sitt liv i fattigdom om banken går under så lär han ge sina revisorer, riskchefer och compliance-medarbetare betydligt större ansvar. Just nu kan de bara gå därifrån. Och det faller på lagstiftningen. Det handlar inte bara om det, men det är omöjligt att genomföra utan lagstiftning.

Annons