Annons

Annons

Utan andlighet förtvinar livet

För den kristna delen av världens befolkning börjar påsken i moll och slutar i dur. Berättelsen om påsken är storartad och det är synd att så få förefaller ha uppmärksammat Bibelns stora, sköna berättelser. De är tidlösa och sedelärande.

Jesus går upp mot Jerusalem för att fira den judiska påsken, det vill säga uttåget ur Egypten. Han har talat om att hans dagar på jorden är räknade och att han skall tas till en plats dit lärjungarna inte ännu kan komma. Men han lovar att komma tillbaka och att himmelriket då skall öppna sig för de förtjänta. Lärjungarna kivas redan om vilka positioner de skall få i det kommande riket som inte är av denna värld. De har ännu inte förstått så mycket av vad Jesus försökt att säga.

Den sista måltiden är förberedd. Man bryter bröd, äter och dricker vin tillsammans. Innan måltiden tvättar Jesus lärjungarnas fötter. De protesterar men Jesus ödmjukar sig och vi förstår bättre varför den just valde påven, Francis, nyligen har besökt ett fängelse och där ödmjukat sig genom att tvätta fångarnas fötter. Vi förstår också hur den kyrkliga riten med nattvarden tillkommit. Brödet symboliserar Jesus kropp och vinet hans spillda blod.

Annons

Annons

Vi sviker alla ibland en vän eller närstående och det leder till ruelse och ånger. Om vi verkligen ångrar oss och har modet kan vi be om förlåtelse eller ursäkta oss. De flesta är beredda att ta en utsträckt hand och vi känner oss genast lättade.

Kring Jesus bord vid påsken fanns en lärjunge som planerade ett stort svek, ja ett oreparabelt dåd om planen skulle gå i lås. Jesus visste att Judas skulle förråda honom men lärjungarna förstod inte vad det var fråga om. Men allt detta var ett led i Guds stora plan att låta Jesus ta på sig våra synder och ingenting kunde ändra på detta. Judas gjorde sig ett ärende och försvann från sällskapet. Han skulle nu bli instrumentell i prästernas och de skriftlärdas konspiration mot honom.

Jesus och de kvarvarande lärjungarna gick efter måltiden mot Getsemane, ett lummigt område i Jerusalems utkanter. Här drog sig Jesus tillbaka för att betänka sitt förestående öde. Här visade Jesus på mänsklig rädsla inför det lidande som låg framför honom. Man får intryck av att han blev ångestriden och han svettades ymnigt. Jesus till och med frågade Gud om det måste ske, ”Gånge denne kalk ifrån mig” som det en gång hette i Bibeln är ett uttryck för detta. Det fanns ingen återvändo men Gud skickade en ängel för att trösta och ge Jesus kraft.

Så kom då prästerna tillsammans med romerska soldater och en mobb. Facklor lyste upp deras väg inne i Getsemane och deras vapen skramlade när de kom tågande. Först gick Judas som skulle avslöja vem Jesus var genom att ge honom en kyss. Lärjungarnas mod svek dem och de försvann in i Getsemanes skuggor.

Jesus fördes till den före detta översteprästen Kajafas boning där han förhördes, hånades och misshandlades. Petrus var den ende lärjungen som hade avvaktat i Getsemane och följt efter följet som fängslat Jesus. Han stod i mörkret utanför Kajafas hus och frös i nattkylan. Flera personer runt huset sade sig känna igen Petrus men han förnekade all kännedom om Jesus. När han hade förnekat Jesus tre gånger kom gryningen och tuppen gol.

Petrus erinrade sig då vad Jesus hade sagt när han sade sig vara beredd att dö för Jesus skull. Innan hanen hade galt skulle Petrus ha förnekat honom tre gånger. Petrus insåg sin egen svaghet och han skämdes och grät.

Prästerna och den korrumperande hopen lyckades pressa Pontius Pilatus att till sist döma Jesus till korset.

Så dog Jesus efter en lång och plågsam dag på korset.

Till lärjungarnas förvåning återkom Jesus till livet och han visade sig för dem vid flera tillfällen och gav dem instruktioner. De skulle ut i världen och predika Jesus lära för alla folk. Lärjungarna fick dock inte lämna Jerusalem innan de begåvats med helig ande.

Så togs Jesus upp i himlen för att återkomma först på den yttersta dagen.

En dag i templet kom en åskblixt och varje lärjunge fick en gnista på sig och denna gnista var helig ande som gav lärjungarna kraft att bota och att förstå alla språk så att de kunde missionera Jesus budskap i hela världen.

När Judas förstod att hans läromästare hade dömts till döden gick han till de korrupta prästerna och kastade de trettio silvermynt han hade fått för sin medverkan i konspirationen på golvet framför de något skamsna prästerna. Judas fann sedan för gott att avsluta sitt liv. Pengarna var så kallade blodspengar och kunde därför inte lämnas som kollekt i templet. De fick i stället bekosta en begravningsplats i Jerusalem, det så kallade Blodsfältet.

Tre hundra år senare var kristendomen den helt dominerande religionen i världen. Inte minst berodde detta på att det romerska riket under Konstantin den Store anammade kristendomen samt att Saul från Tarsus eller Paulus och Petrus hade varit så envetna och skickliga missionärer.

Enligt historien/legenden led såväl Petrus som Paulus martyrdöden i Rom och på platsen för Petrus grav byggdes det som numera är Peterskyrkan. De katolska påvarna ser sig som arvtagare till apostlarna och då främst Petrus. Detta länder naturligtvis en oerhörd prestige till ämbetet och till institutionen som överlevt i 2.000 år.

Jesus predikade kärlek och omtanke om de svagaste. Mot den bakgrunden är det märkligt att vi i Sverige inte vågar undervisa våra barn i den kristna läran och inte heller över hövan låter oss inspireras av det kristna budskapet vare sig i politiken eller i våra dagliga liv.

Pengar, aktier, affärer, räntor, budgetar, valutakurser, rekonstruktioner, ”bail outs”, ”bail ins”, nödlån, finanspolitisk åtstramning, utdelningar, bonusar, kapitaltäckning och finansiella regelverk i all ära. Men utan andlighet förtvinar livet.

Glad Påsk!

Olof G. Hedengren

...har verkat i över 30 år i finansbranschen på firmor som Aragon, Fischer Partners och ACH Securities. Hösten 2012 publicerades hans memoarer "Den ofrivillige bankiren".

Han är återkommande krönikör på Realtid.se.

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons