Våren 2006 avlöste krismötena varandra på Aktietorget. Bolaget NRS Technologies hade ertappats med uppblåsta prognoser, ordrar som inte fanns och en teknisk lösning för sandutvinning som inte visade sig hålla måttet.

Bolaget sa sig ha en utvinningsprocess som skulle göra det lönsamt att dammsuga vattenfyllda grustag i England på jakt efter sand som annars inte kunde utvinnas. I det längsta hölls illusionen vid liv men snart tvingades bolaget erkänna bristerna. Aktien avnoterades några månader senare och ett par tusen aktieägare stod där med lång näsa.

Tio år senare upprepar sig historien till stora delar. Denna gång gäller det bolaget Delta Minerals som handelsstoppades i förra veckan sedan det framkommit att bolagets informationsgivning inte helt överensstämt med verkligheten.

Bolaget beskriver sig som ett miljöprojekt där affärsidén är att utvinna sand och andra fyndigheter ur floder på Filippinerna för att sedan sälja den vidare till den asiatiska marknaden. Sanden ligger där den ligger och bolaget säger sig ha utrustningen och licenserna för att hämta upp den till låg kostnad. Enkelt och lättbegripligt. Det är bara att gå ut och skjuta björnen.

Men nu har bolaget tvingats erkänna brister i informationsgivningen, än värre är att man inte heller verkar kunna förklara hur en fungerande verksamhet faktiskt ska kunna byggas upp.

Här är några citat från bolagets bekännelsepressmeddelande där man ger en annan bild av vad som faktiskt utvunnits (ingenting) och vilka intäkter man faktiskt sett i närtid (i praktiken noll):

"Bolaget har vid tidigare tillfällen lämnat upplysningar att bolaget tar upp sand ur Cagayan-floden. Bolagets avsikt med informationen har varit att förmedla att bolaget på sikt kommer vidta åtgärder med att ta upp sand ur floden".

"Bolaget har dock inte än faktiskt tagit upp sand ur floden (varken genom muddringverk tillhörande annan eller genom bolagets egen försorg)."

"Den information som givits har således varit felaktig. Verksamheten har inte uppnått det som angivits i informationen som givits under hösten 2015, våren 2016".

Delta har också tvingats erkänna att den första faktiska (och enda) försäljningen, där köparen betalade ett mindre förskott hösten 2015, ännu inte genomförts. Materialet "ligger redo för upphämtning och leverans när så önskas ske" snart ett år senare.

Vissa av formuleringarna blir närmast komiska om man inte tänker på att aktieägare har köpt in sig i bolaget grundat på den felaktiga informationsgivningen. Den senaste nyemissionen genomfördes så sent som i våras och gav bolaget omkring 20 miljoner kronor. Under året har intresset från småsparare också ökat kraftigt.

Nu står de alltså där med en handelsstoppad aktie och en gigantisk informationslucka. Just nu är det mycket svårt att veta vad som faktiskt händer i bolaget. Är kraschen nära eller stävar de gigantiska fraktfartygen mot Filippinerna för att hämta sanden som bolaget sagt är redo för försäljning?

Aktietorget har inte gett speciellt mycket kött på benen annat än att bolaget inte har lyckats övertyga marknadsplatsen i de svar som man gett olika i omgångar de senaste veckorna:

"Bolaget inkom den 21 september 2016 med ytterligare svar på AktieTorgets frågor. AktieTorget anser dock alltjämt att Bolagets svar är ofullständiga och bristfälliga. Den huvudsakliga bristen är att Bolaget vid ett flertal tillfällen lämnat felaktig information utan att kunna ge tillfredställande förklaringar till varför så skett."

Så vitt Realtid.se förstår saken är det en grupp mindre aktieägare som slagit larm om missförhållanden i verksamheten. En av de mest slående upptäckterna är att Delta Minerals påstådda muddringsfartyg verkar ligga med slagsida i Cagayanfloden. Fartkosten syns tydligt på Googles satellitbilder.

På Google Earth syns muddringsverket
ligga med slagsida i Cagayanfloden.

Bara så sent som i juni skröt Deltas Cornelio Casido (landschef, styrelseledamot och storägare) i en videopresentation att fartyget var ett av regionens största med en kapacitet på 700 kubikmeter utvunnen sand per timma. Delta har också försett Bloomberg med bilder på fartyget inför ett tv-inslag som bolaget använt i sin egen marknadsföring.

Cornelio Casido under
en presentation från juni i år.

Men efter att aktieägargruppen ställt frågor gjorde Delta helt om, så här beskrivs situationen i halvårsrapporten som kom i slutet på augusti:

"Mudderverket är inte i bolagets ägo. Bolaget har haft möjligheten disponera mudderverket, men har valt att inte göra detta. Skulle behovet uppstå ser styrelsen inga problem att få disponera mudderverket."

Utöver detta finns en rad frågetecken kring bolagets samarbetsavtal om försäljning av sand och magnetit i stora volymer. Är det avtal som binder de påstådda köparna till något eller vad gäller egentligen? Är prissättningen tillräcklig för att Delta ska få lönsamhet i verksamheten?

Studerar man Deltas information till marknaden kan man se att det finns ett glapp mellan den bild som bolaget skapat av snabb framgång och de mer formella avsnitten där man mer talar om planer inför framtiden. Det hela liknar en uttänkt strategi att "dra på" i sammanfattningar och muntliga presentationer men ändå kunna hänvisa till brasklappar i det finstilta.

Den luttrade aktiespekulanten rycker i detta läget på axlarna och undrar varför man ska bry sig. Spekulativa bolag som lockar giriga spekulanter finns det en uppsjö av. Ibland går det kanske bra men oftast är det bara de som hinner ut i tid som vinner. Shit happens, eller hur?

I fallet Delta Minerals är det inte riktigt så enkelt. Faktum är att bolaget har en historia kantad av bedrövelser men också snabba klipp för några få.

Det började våren 2010 då Benchmark Oil köpte in sig i Ilocano Minerals & Construction Corporation (IMCC) som hade rätten att utvinna sand på Filippinerna. Säljarna var en mindre grupp personer som därigenom kom att få massor av nytryckta aktier i Benchmark.

Efter det verkar det inte ha hänt så mycket på Filippinerna. Men hemma i Sverige såldes Benchmark-aktier i stor skala (läs artikeln Hatten av för Osten-Sacken http://www.realtid.se/hatten-av-osten-sacken).

I slutet av 2013 var det dags för omstart. Benchmark (då med namnet Commodity Quest) knoppade av den filippinska verksamheten i bolaget Delta Minerals. Delta tog sedan in nya pengar i en första vända och noterades på Aktietorget våren 2014 samtidigt som Commodity Quest (numera Dome Energy) gick till First North.

Därefter är det alltså oklart hur framgångsrika Delta i själva verket har varit, annat än den framgång man haft som småspararlockbete.

Tittar man på ägarlistorna kan man se att flera av storägarna från 2014-2015 har sålt ut sina aktier i god tid. Återigen visar det sig vara lättare att tjäna pengar på snabba aktietransaktioner än att faktiskt utvinna råvaror ur marken och sälja dem på marknaden.

Av stort intresse är givetvis hur ledning och styrelse agerat med sina aktier inför handelsstoppet. Är det fler som lyckats sälja i tid?

Mot den här bakgrunden har Aktietorget ett stort ansvar att reda ut vad som faktiskt har hänt. Just nu anser inte marknadsplatsen att det finns skäl att öppna handeln igen då det kan "skada investerarnas intressen" allvarligt.

Även bolaget måste snabbt visa att man kan återskapa någon form av förtroende. Ett stort problem är givetvis att cheferna som ligger bakom informationsbristerna alla är kvar i bolaget. Sparkade vd:n Thomas Lundgren kvarstår i en konsultroll då han anses "nödvändig för bolagets fortsatta drift".

Går man till historien finns det få tillfällen då liknande prekära lägen vänts till solskenshistorier. Just nu verkar det alltså finnas betydligt fler förlorare än vinnare i Deltas ägarlistor.

Frågan är om aktiemarknaden i stort kommer dra några lärdomar? Så länge jag kan minnas verkar det kontinuerligt ha stått ett par tusen svenskar redo att kasta sina pengar på nästa fromma förhoppningsprojekt i mineral- och råvarusektorn. En sådan efterfrågan skapar givetvis affärsmöjligheter men då främst för "entreprenörer" som vill tjäna snabba pengar på börsen.