När John Strömgren började som fondförvaltare på Carnegie Fonder 1996 fanns det ett rum där förvaltarna träffades en gång i veckan för att diskutera börsen och fonderna. De satt runt ett bord, och mitt på bordet fanns en skål och i botten på skålen låg det några hundralappar.

Det som avhandlades var veckans stora marknadshändelser och flöden, värderingar och analyser, investeringar och funderingar. Och mitt i diskussionerna hände det – om än inte så ofta – att någon råkade försäga sig, vilket följdes av högljudda glåpord och gliringar som tvingade syndabocken att ta fram sin plånbok och lägga en hundring i skålen.

– Jo, ibland var det någon som sa ”jag är underviktad Ericsson”, eller ”jag är överviktad Astra”, eller ”den här veckan slog jag index”, och då var det bara att böta. Alla referenser till index var förbjudna. Vi skulle investera i aktier vi gillade och inte bry oss om index över huvud taget, säger John Strömgren i dag.

Det var nära till skratt, men syftet var allvarligt: Att lägga en grogrund för äkta aktiv förvaltning. Då som nu handlar aktiv fondförvaltning om att endast investera i sådana aktier som förvaltaren verkligen tror på, och det ska inte spela någon roll hur ett visst index är konstruerat eller hur det utvecklas.

En aktiv förvaltare ska därför helst inte ens känna till hur stora de olika byggstenarna är i ett index, eftersom hen då riskerar att förledas till orena tankar. Ju mindre störande brus, desto lättare att hålla fast vid sina principer. Men det är lättare sagt än gjort.

– Den stora utmaningen är att orka stå emot trycket och hålla sig till sin strategi. Man måste vara konsekvent. Och man måste förstå att för att slå index måste man också få gå sämre än index ibland, säger Simon Blecher, som förvaltar Carnegie Sverigefond och Carnegie Sverige Select.

"Vi investerar, vi spekulerar inte"

Viktor Henriksson, som förvaltar Carnegie Småbolagsfond, är inne på samma spår. Konsten är att hålla fast vid det man tror på, och utmaningen är att göra det även när ”alla” tycker annorlunda.

– Vi investerar, vi spekulerar inte. Det leder till en långsiktighet som jag tror att många andra inte har, vilket avspeglas i en låg omsättningshastighet i fonderna. Många av innehaven i min fond har varit med från starten för snart fyra år sedan. Jag blir inte förvånad om vissa av dem är kvar om ytterligare fyra år, säger Viktor Henriksson.

Hur står man då emot marknadens tryck, och håller fast vid en aktie man tror på långsiktigt men som inte är ”inne”? Ibland händer det också att kunder hör av sig och uttrycker sin förvåning över att förvaltarna inte har köpt en viss aktie.

– I slutet av 90-talet skulle alla ha Ericsson – alla utom vi. Det var under telekom- och it-yran och Ericsson motsvarade över 30 procent av Stockholmsbörsens index. Vissa av våra andelsägare tyckte därför att det var konstigt att vi inte hade någon Ericssonaktie alls i våra fonder, trots att svaret var enkelt: Aktien var alldeles för dyr, värderingen gick inte att försvara. Om Ericsson utgjorde 5 eller 50 procent av indexet var och är fullständigt ointressant, säger John Strömgren.

Historien om Ericsson är ett bra exempel på hur det kan gå för en värdeförvaltare: Fokuseringen på stabila bolag gör att fonderna inte alltid hänger med uppåt vid börshausse, men bidrar ofta till att fallet begränsas vid större nedgångar. Och, som många kommer ihåg, Ericsson rasade riktigt ordentligt när bubblan sprack efter millennieskiftet.

För att kunna hålla fast vid sin strategi även när det blåser gäller det alltså att vara väldigt påläst, och det är en fördel om alla i gruppen tänker likadant. I dag finns ingen skål där personalen får böta om de försäger sig, men Simon, John och Viktor lyfter fram hur viktigt det är att alla på Carnegie Fonder håller sig till samma förvaltningsfilosofi: fokuserad värdeförvaltning. Det som gäller är alltså fokuserade fonder med inriktning på det som kallas värdebolag.

Men konkret, hur gör man för att stå emot bruset?

– Ett sätt är att inte svara i telefon. Ofta är det bara mäklare som ringer med något mer eller mindre konstigt affärsförslag, så det är sällan lönt att lyfta luren. Jag vet vad jag vill ha, och ringer dem när det är dags, säger John Strömgren, som har arbetat i finansbranschen sedan 1984.

Simon och Viktor däremot svarar oftast när telefonen ringer, och träffar frekvent både analytiker och journalister för att få nya uppslag och bolla idéer. Gemensamt för alla tre är också att de träffar företag som de investerar i, och att de läser väldigt mycket – analyser, artiklar och, kanske framför allt, balansräkningar. Och hela tiden vid deras gemensamma bord diskuteras aktier, företag, marknadsrörelser och rykten.

Fokus på balansräkningar är ett fundament i jakten på så kallade värdebolag. Företagen ska helst ha stora tillgångar och små skulder, och dela ut pengar till sina ägare.

Simon Blecher har en checklista för sitt drömbolag, som också John Strömgren och Viktor Henriksson skriver under på:

• Lågt P/E-tal: Att aktien är billig i förhållande till företagets vinst.
• Hög utdelning: Det ger löpande intäkter till fonden och signalerar att företaget går bra.
• Rabatt på eget kapital: Att värdet på nettotillgångarna understiger börsvärdet.
• Dolda tillgångar: Till exempel verksamheter som kan säljas eller knoppas av utan att kärnverksamheten påverkas.
• Stark balansräkning: Stor kassa och låg skuldsättning ger stabilitet.

Och när förvaltarna väl hittar ett bolag som uppfyller helst alla dessa kriterier är det ”köp och behåll” som gäller.

Carnegie Småbolagsfond startade den 31 januari 2012 och flera av innehaven som var med då är kvar i dag, till exempel Haldex, Nibe, Intrum Justitia, Betsson och Fabege. Aktierna har stigit kraftigt i värde sedan starten, men det finns förstås ett skäl till det: Företagens verksamhet har utvecklats fint, med ökad omsättning och stigande vinster. Därmed är företagens värdering i princip lika attraktiv i dag som den var då, trots att aktierna har rusat

Sandvik är en av Simon Blechers favoriter

Att behålla en aktie som har gått bra är en sak. Svårare kan det alltså vara med aktier som inte hänger med i en bredare börsuppgång, till exempel Sandvik. Sandvik är en av Simon Blechers favoriter, trots att aktien inte alls har hängt med sin värsta konkurrent Atlas Copco på börsen. Som långsiktig investerare ser han dock allt fler tecken på att företaget tar tag i sina utmaningar, inte minst genom att den nye storägaren Fredrik Lundberg har sett till så att Sandvik fått både en ny och mycket respekterad styrelseordförande i Johan Molin och en ny vd i Björn Rosengren.

– Det är förstås omöjligt att sia när Sandvik vänder, men nog innehåller den aktien det mesta en värdeinvesterare som gillar att gå emot strömmen kan önska sig: Den är bland börsens mest blankade, utdelningen är kring 4 procent, P/e-talet är lägre än börssnittet och delarna är troligtvis värda mer än helheten, säger Simon Blecher.

Precis som sina kollegor fokuserar John Strömgren och hans Carnegie Strategifond på värdebolag, men han har extra stort fokus på ett av värdebolagens karaktärsdrag: direktavkastningen. Strategifonden investerar dessutom inte bara i aktier med bra utdelning utan också i företagsobligationer med bra ränta.

– Min portfölj styrs av direktavkastningen. I våras sålde jag till exempel bankaktier till förmån för bankobligationer. Räntan var ungefär densamma som utdelningen, men risknivån är generellt sett lägre i obligationer än i aktier, säger John Strömgren.

Skålen för hundralappar finns inte kvar

– Värdeinriktad förvaltning har historiskt visat sig vara en mycket framgångsrik förvaltningsstil, och jag tror helhjärtat på vår inriktning, säger Viktor Henriksson och fortsätter:

– De senaste årens lågräntemiljö har gynnat vårt fokus på utdelningar, men ännu viktigare är att de flesta av våra innehav haft en väldigt god utveckling. Vi kommer naturligtvis fortsätta vår inriktning mot lågt värderade bolag med starka balansräkningar och god direktavkastning och jag tror att den inriktningen ger god chans till avkastning även framöver. När jag träffar mina bolag så här efter sommaren tycker jag att bolagsledningarna är vid gott mod och att verksamheterna kommit igång bra, så jag är ganska hoppfull.

Skålen för hundralappar finns inte kvar, men idén om att strunta i index är minst lika viktig i dag som för 20 år sedan. Vissa fonder och fondbolag kritiseras för att marknadsföra sig och ta betalt som aktiva förvaltare, när förvaltningen i själva verket är passiv, det vill säga följer index. Det är ett internationellt fenomen, och de fonder som seglar under falskt flagg kallas på engelska för closet index funds.

Men det finns också en annan aspekt av skillnaden på aktiv och passiv förvaltning, en skillnad som inte debatteras lika ofta, nämligen den om kapitalallokering.

– Än så länge finns det ett stort utbud av både aktiva och passiva fonder, men de passiva fonderna vinner terräng, ivrigt påhejade av massmedia och tillsynsmyndigheter, säger Carnegie Fonders vd Hans Hedström och tillägger:

– Som aktiva förvaltare ska vi förse företag med livskraftiga affärsidéer med riskkapital. Om vi lyckas med vårt uppsåt kommer företagen vi investerar i att växa och stiga i värde, vilket ger våra investerare en god avkastning. Den aktiva förvaltningen har därför en central roll i ekonomins möjlighet att växa.