Annons

Annons

Ratos jagar Hägglunds-läckan

Investmentbolaget Ratos vd Arne Karlsson vill vidta rättsliga åtgärder mot den person som läckte ut information om Ratos försäljning av sitt företag Hägglunds Drives nyligen.

Karlsson är mycket upprörd över läckan som i förväg berättade i media om att Hägglundsaffären var på gång.

– Om vi visste vem som läckt, skulle vi ha inlett en juridisk process om detta.

Karlsson inser samtidigt risken för att läckor kan uppstå.

Annons

Annons

– En sådan här företagsförsäljning är en bred process där ett antal tänkbara köpare deltar, liksom ett antal investmentbanker som finansiella rådgivare med sina egna jurister.

– Det är hundratals personer inblandade. Många tycker att det är spännande att skvallra, av någon obegriplig anledning.

Karlsson förstår att journalister gärna skriver om sådana ämnen.

– Jag vet hur det fungerar. Jag jobbade själv som sportjournalist en tid i min ungdom, och finansierade min utbildning med det.

Karlsson skrev även "sommarbörskrönikor" på Dagens Nyheter när tidningens ordinarie ekonomijournalister Sven-Ivan Sundquist och Per Afrell var på semester.

– Jag förstår journalisten och har inget emot det.

– Men det var någon som pratade i Dagens Industri eller om det var nyhetsbyrån Direkt om att det allmänt pågick något.

Enligt Karlsson visste inte ens personen hur det låg till utan pratade på som om affären var bestämd.

– Men det var först i juli som vi bestämde oss för att sälja Hägglunds.

Alla som fick information om affären i samband med utförsäljningsprocessen, fick skriva på ett sekretessavtal om att inte berätta om det för någon.

Hur mycket skulle ni kräva i skadestånd om ni visste vem det var?

– Det beror på hur bra bevis vi har.

– Först skulle vi förvissa oss om att läckan blivit avskedad från sin arbetsgivare. Om så inte skett skulle vi gå vidare med juridiska åtgärder.

Kan ni inte anlita en detektivbyrå?

– Jo, men det är nog fullständigt omöjligt att hitta vem det är.

När Ratos köpte ut Lindab från börsen för sju år sedan, var det också någon som läckte.

– Då var det en smart kollega till mig som lyckades spåra läckan.

– Alla hade inte komplett information, så vi visste att det bara var 5-10 personer som hade den informationen som kom ut.

Den gången tog Ratos saken till polis och gjorde en anmälan.

– Men det ledde ingen vart. Vi hade för svaga bevis.

Kan det ha varit någon anställd på Ratos?

– Nej, det vet jag helt bestämt att det inte är, säger Karlsson.

Det var någon som hade fått tag på prospektet i en tidig fas av processen.

Karlsson är känd för att vara mycket noggrann och att ha full koll på allt. När Realtid.se ringer honom som överenskommet klockan 13 på onsdagen för en intervju, låter han därför helt bestört över att han måste skjuta på intervjun en kvart.

– Ja, jag ber verkligen om ursäkt. Jag måste vara med i ett oplanerat telefonmöte, och så ska jag skjutsa min dotter till fotbollen. Kan du ringa mig om 15 minuter, berättar en andfådd Karlsson i luren från sitt hem där han tillbringar semestern.

– Ingen fara. Du kan ringa när du har tid, svarar Realtid.se i hopp om att han inte ska behöva stressa.

– Jaha, men då ringer jag om 15 minuter, svarar Karlsson snällt och rappt.

Sagt och gjort. Klockan 13.17 ringer telefonen, och Ratos-vd:n låter lite lugnare.

– Nu går det bättre, säger han.

Realtid.se försöker inleda lite informellt med Karlssons semestervanor, men han går direkt på defensiven.

– När jag började på Ratos för tio år sedan, sa jag att jag inte ville vara kvar som vd om det blev för privat.

– Och det är för komplicerat för att jag ska förklara hur det är upplagt med min semester. Men i praktiken kan man säga att jag är borta i juli.

Egentligen är han borta mer, men jobbar en hel del ändå.

– Det är härligare att jobba på altanen när det är 30 grader ute, än att sitta på kontoret.

Karlsson har goda skäl att unna sig lite välförtjänt semester. Han har nyligen avslutat sitt livs affär för Ratos räkning.

För ett par veckor sedan kom beskedet att Ratos sålt det helägda verkstadsföretaget Hägglunds Drives till ett tyskt företag för över 4 miljarder kronor.

Ratos avkastning på investeringen i Hägglunds har enligt ett pressmeddelande varit 56 procent per år.

Hur ser du på Hägglunds-affären?

– Det är både plus och minus, både kul och tråkigt.

– Även om jag inte varit direkt involverad i Hägglunds verksamhet, köptes Hägglunds av Atle när jag var vd där, och har sedan ägts av Ratos sedan jag anställdes där.

– Hägglunds är ett fantastiskt företag, med fortsatt stor potential.

– Jag har haft kolleger som varit direkt ansvariga för Hägglunds, men jag har besökt företaget 1-2 gånger per år under alla år för att följa upp och höra hur de pratar och tänker så att jag ger rätt bild till analytiker och journalister.

– Det är en fröjd att komma till Hägglunds i lilla orten Mellansel mitt i skogen utanför Örnsköldsvik och se hur leveranserna går iväg i lådor till länder som Kina.

– Hägglunds Drives är ett sådant företag man förälskar sig i.

Därför känns det vemodigt för Karlsson att nu skiljas från Hägglunds.

Samtidigt finns det enligt honom en positiv aspekt med affären för Ratos i form av förändring och förnyelse.

– Att förälska sig i bolag är den stora risken för "konglomerat" med många företag inom alla möjliga branscher. Därför är det nyttigt att ha en "exit-strategi".

Det betyder exempelvis att man fastställer datum eller andra kriterier för när man ska sälja ett företag som man ägt och varit med och utveckla.

– Som princip kan Ratos behålla ett företag i 20 år så länge det ger tillräckligt bra avkastning.

– Men om man ser på de klassiska konglomeraten som ABB, Hansen Trust, Tyco och GE, så är sådana blandkoncerner framgångsrika i början, men sedan växer de köpta företagen in i organisationen. Det är den så kallade "konglomerat-förbannelsen".

– Det är inte som "private equity-bolag" som måste sälja företagen efter en viss period och hitta något nytt.

– Det är den positiva aspekten för Ratos med Hägglunds-affären.

Private equity-bolag eller "riskkapitalbolag" som Ratos är förenklat bolag som köper andra bolag, vidareutvecklar de köpta bolagen och säljer dem dyrare inom en viss period.

– Och Hägglunds Drives blir ett bra köp för tyska köparen Bosch Rexroth.

– De har samordningsfördelar med Hägglunds som gör att de kan betala ett högre pris för bolaget än vad det är värt för oss. Det finns både direkta och indirekta "synergier".

Hägglunds köper pumpar från Bosch men även andra företag.

– Jag tvivlar på att Hägglunds kommer att fortsätta köpa pumpar från Boschs konkurrenter. Det blir en direkt synergi för Bosch att Hägglunds köper alla pumpar från Bosch istället.

– Annars är det inte direkt någon överlappning av Bosch och Hägglunds eftersom Hägglunds har unika produkter. Men de kan till exempel spara pengar genom att samordna inköp.

Sammantaget var det pris så högt som Bosch ville betala för Hägglunds, att det för Ratos på den värderingsnivån inte skulle bli en tillräckligt hög avkastning om Hägglund behölls. Då blev beslutet att sälja Hägglunds till Bosch.

Ratos krav är att varje investering i ett företag ska ge en årsavkastning på minst 20 procent.

Hur mycket pengar har Ratos nu efter affären, att köpa andra företag för?

Ratos kommer med resultatrapport för andra kvartalet 22 augusti. Enligt resultatrapporten för första kvartalet, har Ratos skulder på 10 miljarder kronor.

– Nej, den siffran är inte relevant i det här sammanhanget, säger Karlsson och förklarar att de 10 miljarderna hänför sig till skulder som finns i de företag som Ratos investerat i.

Ratos har så stor ägarandel i många av dessa företag, att man i bokföringen tar med dessa skulder i Ratos siffror fast de egentligen inte hör dit.

Den relevanta siffran är att moderbolaget Ratos har 1,6 miljarder kronor i kassan före Hägglundsaffären.

Och med de 4,3 miljarder kronorna som kommer in i september eller november som betalning för Hägglunds, blir det cirka 6 miljarder som Ratos kommer att ha i kassan.

Hägglundsaffären måste godkännas av konkurrensmyndigheterna i 6-7 länder innan affären är helt klar.

– Men vi ser inte det som något problem, säger Karlsson.

Generellt har Ratos enligt honom en "konservativ finansiell strategi" vilket betyder att Ratos inte vill ha stora skulder i moderbolaget.

– Det idealiska är att vi är fullinvesterade och har inga kontanter på bankkontot, säger Karlsson.

– Men om vi får välja så har vi hellre kontanter än skulder.

Samtidigt har Ratos ingått avtal med bankerna som ger en rätt att låna upp till 3,2 miljarder kronor vid behov.

– Det är inget vi har utnyttjat i dagsläget, men vi kan använda möjligheten om vi vill.

– Med den lånefaciliteten har vi tillräckliga resurser för att i två år betala utdelning till Ratos aktieägare och driften av moderbolaget, utan att behöva sälja något av de företag vi investerat i.

Lånemöjligheten kan exempelvis användas om Ratos på kort tid upptäcker flera intressanta företag att investera i, för en stor sammanlagd köpeskilling.

Det har hänt tidigare då Ratos år 2001 köpte Atle, Lindab och Dynal Biotech inom några månader, tills Ratos fick in pengar genom att sälja sin gamla aktieportfölj.

Så Ratos "krigskassa" kommer alltså bestå av 6 miljarder kronor kontant plus den säkrade möjligheten att låna 3,2 miljarder kronor därutöver.

Eftersom moderbolaget Ratos inte självt har några löpande kassainflöden för att betala räntor och amorteringar, brukar Ratos dock ta ökade lån i de bolag som köps.

– Historiskt har vi lånat till 40-50 procent av det pris vi betalat för företagsköp vi har gjort, i vissa fall mer aggressivt. Det är lån som läggs i det bolaget vi köper.

– Så om vi har 6 miljarder kronor i kassan och lånar till hälften av företagsköpen, så har vi ett utrymme att köpa företag för 12 miljarder kronor.

– Om vi exempelvis skulle köpa ABB så betalar vi med våra 6 miljarder kronor kontant och sedan lån på lika mycket som vi lägger i ett separat förvaltningsbolag.

Hur pass långt har ni kommit med att hitta nya företag att köpa?

– Det är en ständig process. Vi har de senaste åren granskat 200 potentiella företag per år som vi kan tänka oss att köpa.

– Under första halvåret blev det 130 företag vi gick igenom, så takten ökade.

– Och av de bolag vi granskar, fortsätter en del företag att vara aktuella kandidater. Vi fortsätter prata med dem, undersöker dem vidare och hittar nya infallsvinklar.

– En del lägger vi ned, medan för andra säger vi att vi ska höras senare i november eller februari eller när det nu kan vara.

– Så det pågår mycket hela tiden.

– Men vi är kräsna. Alla företagsköp måste klara vårt avkastningskrav.

– Det går i vågor. Plötsligt kan det bli fem företagsköp inom några månader, och sedan en period när det är tommare.

Ratos köper främst företag som inte är börsnoterade, och prislappen på sådana medelstora företag ligger till Karlssons stora förvåning på ungefär samma nivå som innan kreditkrisen och börsfallet inleddes.

Det enda som påverkats är prislappen för jättestora, onoterade företag, så kallade "mega-affärer".

– Hade du frågat mig i januari, skulle jag ha sagt att vi kommer att göra två företagsköp under första halvåret.

Men hittills har det inte blivit ett enda.

– Det finns folk som vill betala 2-5 gånger så mycket som vi, när vi bjuder på företag i "auktioner" även om vi helst köper företag när bara vi är tänkbar köpare.

– Priserna ligger jättehögt. Många företagsköpare lånar mer pengar än vad man skulle kunna tro även före finanskrisen, medan vi är mer konservativa i vår skuldsättning.

– Därför är det tufft att köpa företag nu för oss. Det är för dyrt.

Ratos har valt att inte köpa företag inom vissa utvalda branscher.

– Vi köper inga företag i försvarsindustrin, inga miljöförstörande verksamheter, och inga porrbolag. Annars är vi kreativa opportunister, säger Karlsson.

Det innebär i praktiken att Ratos kan köpa företag i vilken bransch som helst, bara avkastningen på investeringen bedöms bli tillräckligt god.

– Priserna för företagsköp kommer kanske att gå ner lite efter sommaren om det blir lite oroligare.

Ett alternativ för Ratos skulle kunna vara att köpa företag som är "turn around-case", alltså företag som är i kris men som kan bli bra med lite åtgärder.

– Det finns företag som kan ha drabbats hårt inom branscher som bil, underleverantörer, finans och bygg. Vi tittar på turnaround-case, säger Karlsson.

Andra alternativ för Ratos är att se på "tillväxt-case" och "makrotrender" där företag med anledning av den nationalekonomiska utvecklingen i världen gynnas av råvarubehov och Kinas tillväxt.

– Det kan finnas turn around-case, familjeföretag som står inför generationsskiften, tillväxt-case, räknar Karlsson upp.

Ratos aktar sig för att köpa företag med svaga marknadspositioner.

En annan "kriteriemall" som Karlsson tar upp är var ett företag befinner sig i "värdekedjan".

– Som det är idag tjänar många företag pengar var de än är i värdekedjan. Det kan vara råvaruföretag, transportföretag, eller produktförädlande företag. Alla går med vinst.

– Det vi tror kommer att hända är att det kommer att bli större och större skillnad på lönsamheten i företag, beroende på vilken roll de har i värdekedjan.

– Vi ställer oss frågan vem det är i värdekedjan som sitter på de värdefulla delarna.

Karlsson förutspår att det kan bli kämpigt för företag i vissa utsatta delar av värdekedjan, om en sämre konjunktur blir mer märkbar.

Ratos vill enligt honom utifrån detta exempelvis hitta turn around-case i marknadsledande företag som behöver göra strukturrationaliseringar.

Sedan finns det exempel såsom Ratos företag Inwido, som har gjort 28 företagsköp och nu är ett helt annat företag än när Ratos köpte Inwido från början.

– Egentligen är vårt enda kriterium för de företagsköp vi gör, att det utifrån priset och en bedömning av företaget, ska ge en förväntad avkastning på minst 20 procent per år.

Krävs det inte stor branschexpertis för att kunna veta vilket företag man ska köpa?

– Vi är generalister. Vi analyserar, ser på strukturer, finansering och strategiutveckling. Vi är bollplank och managementkonsulter.

– Hittar vi bra lösningar för lagerhantering i ett av våra bolag, kan vi tipsa våra andra bolag om det.

– Sedan kan vi anlita utomstående experter med specialistkunskaper.

Det gjorde Ratos för företagsköpet EuroMaint som håller på med underhåll av tåg.

– Där tog vi in Ole Kjörrefjord som styrelseordförande. Han har jobbat i många år som expertkonsult för tågbranschen på amerikanska konsultföretaget McKinsey.

– Vi anlitar den bästa kompetensen.

Karlsson beskriver Ratos roll som svenska fotbollslandslagets ledare Lars Lagerbäck.

– Han tar fram hur laget ska se ut, och leder det. Men han skulle aldrig drömma om att ge sig ut på plan och försöka ersätta Zlatan.

I dagsläget har Ratos investeringar i ett 20-tal företag.

Karlsson ger ett något diffust intryck, på frågan om hur mycket pengar Ratos har betalat för dessa investeringar.

Till själva beloppet som Ratos investerar i ett företag, kommer de resultat som företagen genererar.

Och i delägda bolag som Lindab där Ratos äger 22 procent, tar Ratos 22 procent av Lindabs resultat varje år som förändring av "värdet" på investeringen.

– Vårt bokförda värde på varje investering, stiger eller faller därför med resultatet från verksamheten i det företag vi investerar i.

Det relevanta för Ratos är inte om avkastningskravet 20 procent uppnåtts sedan det tillfälle då en investering gjordes, utan vilket värde som ska sättas idag på investeringen för att 20 procents avkastning ska kunna uppnås framöver.

För en såld investering som Hägglunds Drives, har Ratos kommit fram till att avkastningen blev i snitt 56 procent per år.

Ratos var först bara var delägare, och köpte sedan i ett första steg ut några utländska investerares ägarandelar, och köpte i ett andra steg ut riskkapitalbolaget 3i:s ägarandel. Därefter blev Hägglunds Drives helägt av Ratos.

– Så vi gjorde investeringen i tre omgångar, och sedan har vi även fått utdelningar från företaget på vägen.

Men utdelningar kan man bortse ifrån som aktieinvesterare, när man ska utvärdera en aktieinvestering?

– Nej! säger Karlsson med bestämd ton.

Han nämner Ratos egen aktie som exempel.

– Investerade man 1.000 kronor i Ratos-aktien år 1954, skulle aktieinnehavet vara värt 1 miljon kronor idag om man inte tar med utdelningarna på Ratos-aktien.

– Men tar man med utdelningarna och antar att man köpt ytterligare Ratos-aktier för de pengarna, skulle aktieinnehavet i Ratos vara värt 7,6 miljoner kronor idag.

– Det enda relevanta för att utvärdera en investering, är därför att se på totalavkastningen inklusive utdelningen.

De konkreta siffror Ratos därför har för varje investering är först det ursprungliga köpeskillingen, sedan alla utdelningar som företaget givit sedan investeringen.

– Och man måste även ta hänsyn till när i tiden alla belopp hänför sig till.

Karlsson berättar sedan om Hägglunds Drives, som Ratos efter en tid beslutade att omfinansiera med nya lån.

– Det blev så gynnsamt för oss att återbetala de gamla lånen, att det i praktiken var som om vi köpte Hägglunds Drives på nytt.

I samband med den omfinansieringen, framkom att Ratos kunde ta ut 1 miljard kronor i "extrautdelning" från Hägglunds. Det kan jämföras med att Ratos ursprungliga investering i Hägglunds Drives var 600 miljoner kronor.

– Då fick vi ett negativt värde på investeringen i vår bokföring, eftersom vi tagit ut mer pengar än vi investerat.

Aktieanalytikerna som analyserar Ratos, värderar de bolag som Ratos äger, och jämför med investeringarnas bokförda värden. Sedan lägger de till mellanskillnaden till Ratos bokförda egna kapital.

Då får de fram vad de tycker är Ratos-aktiens "substansvärde", det vill säga vad de tycker att Ratos är värt.

– Analytikerna är inte intresserade av hur stor investering Ratos har gjort i varje bolag från början.

Vilka företag inom Ratos är det som står för en störst del av värdet?

– Det beror lite på vilken analytiker man frågar, säger Karlsson men räknar upp fem företag efter att Hägglunds Drives har sålts.

Det är Bisnode, Diab, Inwido, Lindab och GS-Hydro.

Av alla Ratos cirka 20 bolag, går det att nämna en stjärna och en surdeg?

– Nej! säger Karlsson bestämt.

– Det skulle inte vara ansvarsfullt att peka ut bolag på det sättet.

Han indikerar att bolagsledningarna skulle fästa för mycket fokus vid det.

– Men det man kan säga är att vi i våra resultatrapporter från Ratos pratar om bolag som gått bra eller dåligt under perioden.

De bolagen varierar, men Karlsson framhåller Lindab som ett gott exempel.

– Vi köpte Lindab precis före 11 september-tragedin, så det var väl inte så lyckad timing.

– Men det blev ändå en bra investering så småningom.

– Det var en surdeg som blivit ett engagerat team.

– Ganska många av våra bolag går bra, så det är svårt att nämna någon enskild.

Enligt Ratos har det inte funnits några surdegar de senaste kvartalen.

– I samband med it-bubblan hade vi lite problem i konsultföretaget Giga. Det var en surdeg som inte gick att åtgärda.

– Men vi hade bara 3-4 procent av våra investeringar i it-branschen, så det blev ingen katastrof.

– Från it-branschen hade vi annars Telelogic som gick bra, och Martinsson som var ok.

Annars har Ratos rörbolaget GS-Hydro tidigare gått med förlust.

– Men de har bra fart nu, säger Karlsson.

Under det senaste halvåret, nämner han två företag som inte gått bra.

Det är norska braskaminföretaget Jötul och Medifiq Healthcare som är en underleverantör av plast till den medicintekniska industrin.

Jötuls problem beror delvis på konjunkturen och delvis på de milda vintrarna.

– Bolaget gynnas av det ökande intresset för heminredning, sänkta värmekostnader och att gamla braskaminer byts ut. De "makrofaktorerna" gynnar Jötul, säger Karlsson.

– Men bolaget är ungefär lika väderberoende som glassindustrin. Det behövs en längre kall period eller orkan i USA för att det ska gå bra.

När USA i vintras hade en längre köldknäpp, märktes det direkt på braskaminförsäljningen.

– Och kylan måste hålla i sig i några veckor. Det får inte bara vara i tre dagar.

Medifiq har köpt konkurrenten Medisize från Schweiz.

– Medisize är lönsamt och Medifiq är på väg att göra en "turn around". Så det ser bra ut, säger Karlsson.

Har ni några bolag på gång som ni planerar att sälja?

– Det svarar vi inte heller på. Vi har egentligen ingen plan på det sättet.

Karlsson berättar att han gör en utvärdering en gång om året av alla Ratos bolag var för sig.

– Vi sitter ner i några timmar och ser om vi kan nå avkastningskravet 20 procent.

– Om vi inte klarar det, frågar vi oss: Vad kan vi göra?

– Om det inte går att göra något, så säljer vi företaget.

– Och ibland ringer det intresserade köpare och frågar om vi vill sälja ett företag.

– Det viktiga för oss är att vi når vårt avkastningskrav 20 procent, säger Karlsson. Det är inte så att vi planerar att sälja Diab år 2009 eller 2010. Vi vet inte hur det ser ut år 2009. Det omprövas hela tiden.

Så enligt Karlsson kan Ratos besluta sig för att sälja företag efter den årliga utvärderingen.

– Så var det med Hägglunds Drives efter årets utvärdering. Vi kom fram till samma beslut för 2-3 år sedan, men den gången läckte det inte som det gjorde nu.

För 2-3 år sedan fick Ratos inget tillräckligt bra pris för Hägglunds för att sälja företaget.

– Vi kom fram till att det var bra för oss att behålla företaget. Vi gjorde en omfinansiering och tog en extrautdelning på 1 miljard kronor.

– Om man betraktar det som att vi köpte Hägglunds igen i samband med det, så har vi haft 100 procents avkastning på den investeringen sedan dess, säger Karlsson.

– Nu kom vi återigen fram till att Hägglund skulle kunna säljas, och vi stod på nytt inför frågan om vi skulle behålla eller sälja företaget.

Enligt Karlsson har Ratos fördelar jämfört med "vanliga" riskkapitalbolag som startar särskilda fonder med kapital från utomstående investerare, för att göra företagsköp och sälja dem vidare senare till högre pris.

Sådana fonder har normalt en begränsad tidsperiod. Därefter måste fonden "stängas".

Därför kan de fonderna enligt Karlsson ha en lista på planerade företagsförsäljningar för att hinna med det innan ständningen.

Vanliga riskkapitalfonder ber i normalfallet inte heller investerarna om mer kapital om det skulle behövas för tilläggsinvesteringar, utan har sin tidplan som måste följas och kan därför bli tvungna att sälja företag fast det inte skulle vara gynnsammast just då.

Ratos är inte bundet av några sådana regler.

– Ratos kommer att finnas i 142 år till, och vi har kvar vårt avkastningskrav på 20 procent per år, säger Karlsson.

Ratos regel att företagsköp som görs ska ge en avkastning på minst 20 procent per år, är högt även om inflationen har stigit något på sistone.

Betyder det även att Ratos-aktien kommer att öka med minst 20 procent per år?

– Ja och nej, säger Karlsson.

– Det vi vet är att Ratosaktien har gett en årlig totalavkastning på i snitt 25-30 procent per år sedan år 1999.

Var det då du blev vd för Ratos?

– Ja, men vi använder det året som avstamp för att det var då vi ändrade Ratos strategi till att bli ett private equity-bolag.

Mäter man utfallet under åren 1999-2007, blev Ratos-aktiens totalavkastning 991 procent eller 30 procent i snitt per år enligt Karlsson.

– Det har varit variationer mellan åren, men nio år i rad har totalavkastningen legat på plus varje enskilt år.

Som jämförelse har totalavkastningen på Stockholmsbörsen som helhet varit totalt 128 procent under perioden, mätt som SIX Return Index enligt Karlsson.

– Det blir 9-10 procent per år, beräknar han efter några snabba knapptryckningar på sin miniräknare.

Att Ratos-aktien ska stiga minst 20 procent per år, är dock inte givet bara för att Ratos har ett avkastningskrav på 20 procent per år för sina företagsköp.

– Om aktiemarknaden har ett avkastningskrav på 10 procent per år, så kommer ju det att påverka värderingen av Ratos-aktien, säger Karlsson.

Han nämner isländska banken Kaupthing som exempel, vars aktieanalytiker bedömer att Ratos-aktiens värde är 161 kronor.

Om Ratos företagsköp avkastar 10 procent per år i linje med aktiemarknadens krav, så borde aktiekursen i så fall ligga kring 161 kronor.

Men om Ratos klarar av att avkasta 20 procent per år, och aktiemarknaden "bara" kräver 10 procent, så borde aktiekursen ligga kring 320 kronor.

Så om Ratos-aktien ska klara av att ge en totalavkastning på minst 20 procent per år, så beror det på vad Ratos företagsköp ger för avkastning, vad aktiemarknaden kräver för avkastning, och vad Ratos-aktien ligger på för nivå från början.

– Det beror på vad börsen värderar oss till, säger Karlsson.

Det behöver inte alltså bli så att aktien ger en totalavkastning på minst 20 procent per år, om aktien är högt värderad från början.

Måste avkastningen på Ratos företagsköp överträffa aktiemarknadens förväntningar, för att Ratos-aktien ska kunna ge en totalavkastning på minst 20 procent per år?

– Så har det varit historiskt, ja.

– Sedan har vi gett en totalavkastning på plus minus noll i år, eller det är kanske plus 2 procent.

Ratos aktiekurs är svagt nedåt hittills i år, medan utdelningen har gett en direktavkastning på 5 procent. Totalt blir därför totalavkastningen ett par procent plus.

– Historiskt har två tredjedelar av analytikerna haft säljrekommendation för Ratos-aktien de senaste 10 åren.

– Men vi har ändå utklassat börsen de senaste 9-9,5 åren. Nu kanske aktiemarknaden har lägre förväntningar än det vi har åstadkommit.

Så du kan inte lova minst 20 procents totalavkastning för Ratos-aktien framöver?

– Nej, men vi har fortfarande ett avkastningskrav på minst 20 procent för våra företagsköp, säger Karlsson.

– Och när vi i maj presenterade vår resultatrapport för första kvartalet, så såg allt bra ut.

Enligt Karlsson måste man ta hänsyn till utvecklingen i omvärlden.

– Vi kände av lite negativa konjunktureffekter efter it-kraschen. Det var kanske år 2003. Då tjänade Ratos 1 miljard kronor före skatt. Det var lägsta nivån sedan år 1999.

– I år har vi tjänat 4,4 miljarder kronor på Hägglunds-affären, och har gått plus i övrigt. Det blir en rekordvinst inklusive engångsvinsten från Hägglunds.

Frågan är hur Ratos kommer att påverkas om en lågkonjunktur biter till.

– Vår världsbild är inte att det kommer att bli ett värstafalls-scenario, men om det blir det så kommer vi att kämpa.

– Vi har förberett ett "crash-program" med åtgärder för våra företag. Man måste veta vad man ska göra i ett sådant läge.

Enligt Karlsson har Ratos i det förberedda programmet preciserat åtgärder som hur många anställda som ska sparkas, vilka fabriker som ska läggas ned, och vilka verksamheter som kan flyttas till lågkostnadsländer.

– Men som det ser ut, så tror vi inte att vi ska behöva sjösätta crash-programmet.

Karlsson medger att han haft fel om finanskrisens allvar.

– Jag förstod inte hur djupt utbredd krisen skulle bli. Den blev djupare än jag anade.

– Och visst kan det bli en avmattning, men vi tror inte på något "harmageddon".

Karlsson ser att branscher som bygg och bil kan drabbas.

– Utvecklingen kan komma att plana ut, men sedan bli bättre igen.

– Det som vi ser är att tillväxten i världen därefter kommer att växa i en måttlig takt. Det blir en tillväxt under trenden under lång tid.

Kan det vara så att hela finanskrisen är ett psykologiskt fenomen?

– Det är mycket psykologi som inverkar.

– Om man verkligen skärskådar tidningsrubrikerna, så ser man i artiklarna att företagen tycker att det går bra.

– De ser ingen försämring men tror att det kan komma i höst. Det är en typisk kommentar man hör.

Samtidigt konstaterar Karlsson att prognoserna för byggandet viktas ned kraftigt i Sverige för i 2008.

– Vi har verksamheter som berörs av bostadsbyggandet, säger han och nämner badrumstillverkaren Hafa som i och för sig är en av Ratos mindre investeringar.

Aktieanalytikern Christian Hellman på isländska banken Kaupthing, har tidigare sagt till Realtid.se att många av de bolag Ratos äger är tunga industriföretag som är konjunkturkänsliga. Det sa han i och för sig innan försäljningen av Hägglunds Drives blev klar.

– Vi har inte så många konjunkturkänsliga bolag även om en del betraktas som det, säger Karlsson.

Ratos äger exempelvis bolag inom bygg- och verkstadsbranscherna.

– Men ta ett bolag som Hägglunds Drives. De säljer till gruvindustrin och tung processindustri, och sockerbranschen som boomar.

– Kina är en stor marknad för Hägglunds som omsätter 1 miljard kronor om året där. De säljer till Indien och Brasilien, och gynnas av makrotrenderna. Verksamheten växer så det knakar.

Det som håller tillbaka utvecklingen för Hägglunds Drives är enligt Karlsson att underleverantörerna inte hänger med. Under första kvartalet fick Hägglunds ställa tillverkning på grund av det.

– Så om det blir en djup lågkonjunktur kommer vi också att påverkas av det.

– Men som läget ser ut nu så är vår känsla att en sådan prognos är felaktig.

– Analytikerna tycker att Ratos är välskött och har bra innehav. Sedan kanske de tycker att Ratos-aktien är högt värderad. Men ändå har den stigit med 991 procent på 10 år.

När Karlsson tillträdde som vd för 10 år sedan värderades Ratos-aktien till halva sitt substansvärde eller "egentliga" värde.

– Folk skrattade åt oss när vi sa att vi är ett private equity-företag och borde värderas över substansvärdet. Men nu värderas Ratos-aktien över substansvärdet.

Karlsson nämner även Affärsvärldens och Veckans Affärers börstabeller, där det står att börsen i snitt värderas till 400 procent av sitt substansvärde.

– Vi värderas till 110 procent av vårt substansvärde. Det är alltså lägre än resten av börsen, trots att vi har gett en bättre avkastning än börsen de senaste 10 åren.

Så Ratos-aktien borde ligga fyra gånger högre?

– Nej, det kan också bli så att börsen faller mer än vi.

– Men det finns inget skäl att vi skulle värderas lägre, om man ser till vår avkastning. Det går inte ihop.

– Ett av våra mål är att ha en totalavkastning som överstiger snittet på Stockholmsbörsen, och de senaste 10 åren har vår totalavkastning varit nästan 1.000 procent.

Sedan förra våren har dock Ratos-aktien fallit från cirka 240 kronor till nuvarande nivåer kring 170 kronor.

– Ja, men vi har gett en utdelning på 9 kronor per aktie också, understryker Karlsson.

Vad är annars förklaringen till kursfallet?

– Jag vet inte. Börsen har ju fallit som helhet också.

– Ser man årsskiftet ligger i alla fall vår aktie på plus, medan börsen fallit med 20 procent.

– Jag bryr mig inte om att mäta aktiekursens toppar och bottnar. Det beror på så mycket jag inte kan påverka.

– Det jag kan göra är att arbeta med företagaffärer som Hägglunds Drives, anställa folk och utveckla bolag.

Din årslön var 25 miljoner kronor enligt Ratos årsredovisning för år 2007. Stämmer det att du är börsens bäst betalda vd?

– Ser man till min grundlön på 5,5 miljoner kronor eller så, hade jag definitivt inte bäst lön, säger Karlsson.

Han får själv slå upp i årsredovisningen om siffran 25 miljoner stämmer.

– Jo, det stämmer. Inklusive pensionskostnad. Det var faktiskt 25 miljoner, konstaterar Karlsson efter en stunds grubbleri och verkar inte ha varit medveten om det själv.

Han understryker att en stor del av ersättningen utöver grundlönen är rörlig bonus som beror på Ratos avkastning.

– Jag får en del av den kollektiva bonusen till Ratos anställda.

För i fjol utgick den högsta bonusen Karlsson kan få.

– Så blir det bara om vi klarar av att få en avkastning på 32 procent under ett år.

– Avkastningen måste minst vara 8 procent för att vi ska få någon bonus över huvud taget.

– Man måste ha ett sådant här ersättningssystem för att få behålla kvalificerade medarbetare.

Karlsson säger själv att han lätt skulle kunna få bättre lön på andra håll.

– Jag skulle kunna få fem eller sju eller nio gånger så hög lön hos riskkapitalbolag.

Tror du det?

– Jag vet det. Jag har erbjudits jobb där och möjlighet att starta en egen fond.

Karlsson förklarar även att en del av ersättningen för ett år inte betalas ut samma år, utan år två om man fortfarande är anställd då, och en del år tre om man fortfarande är anställd då.

– För år 2008 lär det också bli en hög ersättning med tanke på Hägglunds-affären, bedömer han.

– Å andra sidan väntar ett tufft år 2009, och klarar vi inte 8 procents avkastning så försvinner den största delen av de 25 miljonerna. Då blir det bara 5 miljoner.

Vad gör du med alla dina pengar?

– Det är en privat fråga.

Börs-vd:ar med höga löner

1) Leif Johansson, Volvo (26 miljoner kronor),

Hans Stråberg, Electrolux (26 mkr),

Carl-Henric Svanberg, Ericsson, (26 mkr)

2) Arne Karlsson, Ratos (25 mkr)

3) David Brennan, Astrazeneca (24 mkr),

Leif Östling, Scania (24 mkr)

4) Johan Malmquist, Getinge (23 mkr)

5) Annika Falkengren, SEB (18 mkr)

(Årslön för år 2007, inklusive bonusar och pensionsavsättning, enligt årsredovisningar.)

Ratos största företag:

1) Bisnode: Digital affärsinformation, med tjänster inom marknads-, kredit- och produktinformation.

2) Diab: Kärnmaterial till kompositkonstruktioner för vinstkraftverk, båtar, flygplan, tåg, bussar och rymdraketer.

3) Inwido: Fönster och dörrar.

4) Lindab: Plåt- och stålprodukter för byggindustrin.

5) GS-Hydro: Rörsystem.

Hela Ratos är värt 27 miljarder kronor på Stockholmsbörsen.

Ratos största ägare är familjen Söderberg med en direkt ägarandel på 19 procent av bolaget, och ytterligare 17 procent via stiftelser, enligt Ratos årsredovisning för år 2007.

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons