Motion på recept kan man tycka är ett sådant projekt, men till läkemedelsbolagens skräck och politikernas glädje har det visat sig vara en riktigt fin medicin.

Motion på recept startade som ett pilotprojekt på fyra platser i landet under 2001. Målsättningen var att försöka komma tillrätta med de sjukdomar som patienterna själva ådragit sig genom att inte lyckas få bakändan ur soffgruppen. Sådan försoffning kan i värsta fall leda till både hjärtinfarkt, slaganfall, diabetes och ond bråd död.

För att vara lite formell kallade man det hela ”Fysisk aktivitet på recept” eller FaR. Tanken var att patienter i riskzonen, som missat Friskis & Svettis och alla tv-program om hur nyttigt idrott är skulle få hjälp i form av motionsråd utskrivna på recept, precis som vilket läkemedel som helst.

Och det här var naturligtvis en smart tanke — doktorn är ju en person som fortfarande åtnjuter viss respekt i det svenska samhället och när man i studier ger hälften av patienterna sockerpiller för att jämföra med den riktiga medicinen, så brukar runt 40 procent bli friska på sockerpillret.

Det är ingen tvekan om att motion kan ha en mycket viktig effekt inte bara på traditionella livsstilssjukdomar (orsakad av fet mat, alkohol, och rökning), som till exempel hjärt-kärlsjukdomar, utan även på psykiska besvär som till exempel depression. Faktum är att rejäl motion kan få folk lika glada som starka antidepressiva preparat. Men det är klart, det är ju lättare att ploppa in ett piller i munnen än att ge sig ut i hällregnet och snöslasket.

Men nu har Lena Kalling, som disputerar på Karolinska Institutet den 5 september, visat i sin doktorsavhandling att motion på recept fungerar utmärkt.

Första delen av hennes avhandling publicerades i Scandinavian Journal och Medicine & Science in Sports, och den visade att att motionsrecept har en klar inverkan på benägenheten hos soffliggarna att öka pulsen och sträcka på benen. Dessutom ledde även denna fysisk aktivitet till ett förbättrat mentalt och fysiskt välbefinnande.

Slutsatserna baserades på enkätsvar från 481 patienter över hela landet. De vanligaste skälen till att de fått motion på recept var problem med övervikt och ont lite här och var, främst rygg- och nackproblem.

De flesta av patienterna var i 50-årsåldern, och de fick vid två olika tillfällen svara på frågor om hur de levde. Mer än var tredje svarade vid första frågetillfället att de nästan aldrig deltog i någon form av fysisk aktivitet. (Inget överraskande med detta, eftersom många 50-åringar verkar tro att motion bara är till för ungdomar.) Vid uppföljningen sex månader senare hade denna siffra minskat till 16 procent.

Flertalet påstod nu att de var fysiskt aktiva varje dag eller åtminstone ett par gånger i veckan. Den ökade fysiska aktiviteten hade haft god effekt på alla de där smärtorna här och var, liksom på välbefinnandet i stort.

I Kallings avhandling ingår båda den här studien och en andra studie med 101 överviktiga personer, där hälften fick personligt utformade träningstips och andra halvan en kort information om att fysisk aktivitet är bra för hälsan.

Enligt Lena Kalling så motionerade betydligt mer personer som fick recept än de i kontrollgruppen i båda studierna.

– Det är viktigt att träningsformen tas fram tillsammans med patienten så att den passar personens livsstil och fysiska kapacitet. På så sätt kan det bidra till att förbättra folkhälsan. Redan idag rekommenderas motion och ändrad livsstil vid flera sjukdomstillstånd och avhandlingen visar att det fungerar bra under svenska förhållanden. Dessutom var det 65 procents följsamhet vilket är minst lika bra som vid många läkemedelsbehandlingar, säger Kalling.

Realtid.se önskar Doktor Kalling lycka till på disputationen.