Annons

Annons

Sitewide generic

Roland Poirier Martinsson:

Trump har 100 dagar på sig

Trump är ivrig med att fylla sitt kabinett med kandidater men för att lyckas med sin politik gör han klokast i att samarbete med Fed-chefen, menar Anders Elgemyr.

Anders Elgemyr

Anders Elgemyr

Vd för Jarl Securities. Bakgrund som analytiker och ekonomijournalist.

Valet av Donald Trump till ny president har skapat en euforisk våg på de globala börserna. Det är en utveckling som är tvärtemot de stora investmentbankernas prognoser och tvärtemot vad media trodde. Donald Trumps första hundra dagar kommer dock att bli avgörande. Men via Twitter (av alla medier) har han redan börjat påverka både inrikes- och utrikespolitiken, vilket skapat en ny form av nervositet på börserna.

Att en person som valts, men ännu inte tillträtt som president, redan påverkar utrikespolitiken är nog unikt. Följande Twitter från Trump skapade diplomatiska reaktioner från Kina när han klagade på landets devalvering av den egna valutan:

Annons

Annons

En annan tweet från Trump skapade kursfall i läkemedelsaktier när han, precis som Hillary Clinton tidigare, klagade på de höga läkemedelspriserna.

Trump skapar nu avtryck i mätningarna av osäkerheten i den globala ekonomiska politiken, mätt enligt EPU-index.

 

http://ei.marketwatch.com//Multimedia/2016/12/08/Photos/NS/MW-FB620_EPU_20161208144502_NS.png?uuid=cf5ff34a-bd7e-11e6-8a75-001cc448aede

Denna osäkerhet speglas dock inte på världens börser som fortsätter att stiga.

Jag vill påminna våra läsare om krönikan från den 13 september där det beskrevs hur börsen ger ett bättre prognosvärde än opinionsinstituten. Att USA-börserna gick ner inför presidentvalet var en tydlig signal om att börsen tog höjd för att Trump skulle vinna.

http://www.realtid.se/kronika/trump-vinner-om-borsen-faller

Men varför fortsatte inte denna rörelse efter valet? Svenska storbanker som SEB förutspådde ju börsfall på 8–10 procent om Trump vann valet. Det finns flera skäl till detta:

USA:s investmentbanker stod närmare Hillary Clinton än Donald Trump som i mycket är en outsider och skapar stor osäkerhet i alla frågor.

Men bara det faktum att presidentvalet kunde läggas till handlingarna gjorde att volatiliteten i marknaden sänktes. Därmed sjönk VIX-index (som populärt kallas riskindex/skräck-index i Sverige). Oavsett valutgång kunde man därför räkna med att börsen skulle gå upp. För detta talade även säsongen som normalt är stark vid denna tid på året samt att både Trump och Clinton förordat stora investeringar i infrastruktur vilket innebär nya finanspolitiska stimulanser.

Barack Obama hade en svår start som president när han tillträdde då han hade uppenbart svårt att få ihop sitt team. Men han lyckades få ett ekonomiskt stödpaket genom senaten redan under de första 100 dagarna och hans popularitet var relativt hög under denna period, enligt Gallups mätningar. Sett i ett historiskt perspektiv kan man konstatera att ekonomin i USA inte är stark, men är ok idag. Men det beror mindre på en framgångsrik president utan den främsta anledningen är massiva stöd från centralbanken Fed, bortom presidentens kontroll.

Egentligen är stödet för Obama lågt (utom förmodligen i Sverige). Enligt Gallup har han idag ett stöd kring 54 procent, vilket placerar honom på ungefär samma nivå som Richard Nixon och Ronald Reagan.
 

Ovan: President Obamas popularitetsindex baserat på hur man tycker att han sköter sitt jobb. Trenden stiger allt med att han lämnar sitt ämbete.

Donald Trump ligger i samma härad som president Obama idag så Trumps kickoff kommer att bli vägledande. Donald Trumps frenesi att komma igång med sitt ämbete förefaller dock vara väldigt hög – mycket större än president Obama visade upp.

Trump har redan börjat fylla sitt kabinett med kandidater på flera viktiga poster såsom stabschef, finans och försvarsminister etc. Kandidatlistan börjar allt mer ta form av manliga miljardärer och militärer, vilket å ena sidan är ytterst skrämmande. Men å andra sidan innebär det att Trump i alla fall blir omgiven av många med skinn på näsan. Trumps nära relation till Ryssland och storbolagen syns även i hans val av ny inrikesminister, Rex Tillerson, som idag är vd för världens största oljebolag Exxon. Han är dessutom en av få amerikaner som fått motta hedersmedalj direkt från Putins hand.

Utifrån Trumps val av kandidater kan man inte se ett spår av att han representerar den breda massan i USA – tvärtom är närmast alla plockade från eliten i USA.

Ur ett svenskt perspektiv är det ändå glädjande att han valt en riktig tuffing som försvarsminister i form av James Mattis. Han fick sitt smeknamn ”Mad Dog” efter sina insatser i Afghanistan och Irak. Det positiva med honom är inte enbart att han verkar vara en riktigt duktig militär utan att han förmodligen har karaktär att stå emot om Donald Trump får plötsliga infall till anfall av andra länder.

Om Trump vill släppa fram Putin i Baltikum och Östersjön kan Sveriges främsta allierade bli James Mattis som instinktivt lär läsa den strategiska kartan snabbt och därför motarbeta att USA drar ner sitt engagemang i Nato eller lämna Sverige ensamt vid en kris i Östersjön.

Ur börsens perspektiv är valet av finansminister Steven Mnuchin och strategisk rådgivare Steve Bannon viktigare.   

Steve Bannon har ju uttalat att:

Like [Andrew] Jackson’s populism, we’re going to build an entirely new political movement. It’s everything related to jobs. The conservatives are going to go crazy. I’m the guy pushing a trillion-dollar infrastructure plan. With negative interest rates throughout the world, it’s the greatest opportunity to rebuild everything. Shipyards, ironworks, get them all jacked up. . . . It will be as exciting as the 1930s, greater than the Reagan revolution — conservatives, plus populists, in an economic nationalist movement.

http://www.hollywoodreporter.com/news/steve-bannon-trump-tower-interview-trumps-strategist-plots-new-political-movement-948747

Bannon flaggar därför för en ny sorts politik som republikaner ser som socialism men socialister uppfattar som högervriden populism!

Det är därför inte konstigt att marknaden inte vet hur de ska tolka Trumpismen. Vad kommer den att stå för, vad kommer den att innehålla?

 http://www.bloombergquint.com/markets/2016/12/07/trump-win-set-off-2-trillion-shock-rotation-to-stocks-from-debt

På marknaderna har kapitalet strömmat från obligationer till aktier, vilket framgår av bilden ovan från Bloomberg. Typiskt sett brukar obligationsmarknaderna vara bättre på att analysera makrotrenderna än aktiemarknaden, varför det är värt att gräva ner sig i de resonemang som finns där.     

De mest entusiastiska anhängarna av Trump jämför honom gärna med Roosevelt och särskilt Ronald Reagan. Som B-skådespelare från Hollywood var det få som trodde på Reagan varken som kandidat eller som president, trots att han hade varit guvernör i Kalifornien. Hans benhårda attityd att storsatsa på försvaret knäckte till sist Sovjetunionen ekonomiskt. Men Reagan skapade tillväxt i USA genom att kraftigt sänka skatterna samtidigt som en stram penningpolitik (under dåvarande Fed-chefen Volkers ledning) fick inflationen att falla.

Vi vet ännu väldigt litet om vilka åtgärder som Trump kommer att vidta. Det enda dokument som finns är från två av hans rådgivare där dessa går igenom skillnaderna mellan Trumps ekonomiska politik jämfört med Hillary Clintons. De tio sidorna är inte mer än en pamflett men ger i alla fall viss vägledning:

http://peternavarro.com/sitebuildercontent/sitebuilderfiles/infrastructurereport.pdf

Båda kandidaterna ville ju satsa på infrastruktur. Clinton förordade ökade skatter som källa för att finansiera detta.

Trump vill att det offentliga inte ska svara för utbyggnaderna utan att skatterna minskas kraftigt på denna typ av projekt så att de egna kapitalinsatserna ska bli lägre och därmed ökar avkastningen på eget kapital. Helt korrekt gör man bedömningen att det är enklare att låna till finansiering än att skrapa ihop eget kapital.

Men de gigantiska belopp vi talar om kommer att gräva hål i statskassan. Trumplägret verkar därför fundera på att ge ut 50 och 100-åriga obligationer ”nu när räntan är så låg”. Inför detta gigantiska utbud av nya obligationer är det rätt naturligt att obligationsägarna säljer av sina innehav. I värsta fall kan detta innebära att den 30 år långa trenden med ständigt lägre räntor nu är bruten.


  Infogad bild 1

Grafen visar 10-årsräntan i USA som fallit från nära 16 procent till 2 procent sedan början av 80-talet. Källa: Bloomberg

En väg framåt som har diskuterats men som inte synts särskilt utom i den initierade debatten är möjligheten att öka krediterna. En sådan väg framåt består i att centralbankerna skriver av 50 procent av sina fordringar mot staterna och att de därefter lånar upp mer pengar.

En annan väg är att låta bankerna, och inte Fed, låna pengar till staten. Det är en linje som förespråkas av professor Richard A. Werner, samma person som myntade begreppet Quantitative Easing (QE).

http://eprints.soton.ac.uk/341650/1/CBFSD%202-12%20Werner%20Euro%20Solution%2026%20Jul%202012%20%20revised.pdf

Även fast centralbankerna har tryckt ut pengar i systemet har dessa fastnat i banksektorn då bankerna varit ovilliga att ge ut nya krediter. Direkta stimulanser mot bankerna där dessa får låna av centralbankerna eller får olika typer av riskavlastning, skulle kunna ge ökade effekter. Det återstår att se vilken väg Trump väljer. Alla förslag diskuteras just nu brett i kretsen kring honom och det är nog först efter installationen som vi ens kan ge gissa vilka åtgärder som kan bli aktuella.

En mycket viktig faktor i om Trump kommer att bli framgångsrik är i relationen till Fed och dess chef Janet Yellen. I presidentvalskampanjen var Trump väldigt nedlåtande mot Fed och Yellen och sade flera gånger att han kommer att byta ut henne.

Det är sedan dess en vanlig feluppfattning bland analytiker och massmedia att Trump

1.Kommer att göra det.
2. Kan göra det.

Fed är en privat institution, bortom presidentens kontroll när ledamöterna väl är utsedda. Presidenten kan endast avsätta med hänvisning till ”cause” vilket innebär att Yellen ska ha gjort ett tjänstefel. Sådana går väl alltid att hitta men inte ens Nixon vågade sig på att byta ut sin centralbankschef som han ändå (på goda grunder) ansåg hade orsakat honom förlust i ett presidentval.

Tvärtom borde Trump se fördelarna med att samarbeta med Yellen. Hon är i mina ögon en extrem duva vilket innebär att hon vill stimulera ekonomin så mycket som möjligt genom att hålla räntan låg och förvärva statsobligationer.

Om Trump byter ut henne mot en hök eller inte samarbetar med henne kommer räntan att skjuta i höjden i USA. Därmed kommer det att fördyra alla investeringar och lamslå hela hans program med infrastrukturinvesteringar.

För att Trump ska lyckas måste han därför skapa en ohelig allians med Janet Yellen. Det är ett drama som håller för en egen TV-serie.

Anders Elgemyr är krönikör på Realtid.se. Han är vd för Jarl Securities och har en bakgrund som analytiker och ekonomijournalist.

Annons

Annons

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna