Annons

Annons

Sitewide generic

Jonny Westling:
John Bark:

Tre steg till högre lön

Ibland undrar jag hur det står till med logiken högst upp i näringslivet. Alla verkar rörande överens om att vi behöver fler kvinnor i ledningsgrupperna. Problemet sägs vara att det är så galet svårt att få kvinnor att vilja ta de där riktigt stora jobben.

 

Camilla Wagner
Camilla Wagner

Camilla Wagner

Camilla Wagner är journalist, debattör och författare.

Jag känner med dessa utmattade rekryterare och styrelser som får lägga ner så mycket kraft och energi på att övertyga kvinnor om att ta stora, spännande uppdrag med mycket inflytande och höga löner, utan att lyckas.

Parallellt pågår det andra debatter. Ta till exempel den om vd-löner och bonusar. Hur ofta har vi fått förklarat för oss att våra företagsledare behöver väldigt höga löner för att vilja vara chef här i Sverige?

Lönen är alltså ett verktyg att attrahera dem man vill ha. Det är lätt att se den marknadsekonomiska aspekten i det. Man får det man betalar för. Sedan kan man förvisso diskutera om det verkligen finns något samband mellan vd-lönen och företagets framgång. Ibland verkar snarare motsatsen gälla, men det är en annan krönika.

Annons

Annons

Det är här det blir ett glapp i logiken.
 

Kvinnliga chefer tjänar betydligt mycket mindre än sina manliga kolleger. Löneskillnaden mellan män och kvinnor är som allra högst bland de fem procent av befolkningen som tjänar mest, enligt JA-delegationen. De män som tjänar allra mest i landet tjänar dubbelt så mycket som de kvinnor som tjänar mest.

Ni ser säkert vart jag vill komma.

Om företagen nu har så svårt att få kvinnor att ta de stora chefsjobben, så har de ju redan ett fungerande recept för detta. Locka med högre lön. Det borde rimligen vara lättare än att locka med lägre lön.

Den vanligaste förklaringen till att lönerna skiljer sig mellan män och kvinnor i privata företag, är att kvinnor är sämre på att förhandla sina löner. Om vi bortser ifrån att detta borde vara skäl nog till att bara anställa kvinnor, eftersom det då skulle minska lönekostnaderna, så finns det ett STORT problem med det argumentet.

Att kvinnor kommer ut ur en löneförhandling med mindre pengar än män är förvisso sant, men beror det verkligen på förhandlingsförmågan? Det finns inga som helst dokumenterade skillnader i framgång mellan män och kvinnor i andra förhandlingssituationer. Det är bara just när det gäller den egna lönen som det tar emot. För mig är det svårt att tro att detta är en genetisk defekt kopplad till x-kromosomen.

Kanske bör vi istället lägga ansvaret på den förhandlande chefen och på företaget?
 

När vi nu närmar oss löneförhandlingstider vill jag dela med mig av en egen framgångsrik erfarenhet.Vid ett lönesamtal för många år sedan avslutade min chef samtalet med att fråga om jag var nöjd. Instinktivt kände jag att det var en fälla. Ska man någonsin vara nöjd med sin lön?

Jag reste mig upp och sa: ”Ja, givet den information jag har nu så är jag nöjd. Men det är ditt ansvar att säkerställa att jag ligger rätt i förhållande till mina kolleger med liknande uppgifter. Jag kommer att bli extremt sur om jag får veta att mina kolleger ligger högre än vad jag gör.”

Det var exakt tre steg fram till dörren och när jag var framme hade min lön höjts med ytterligare ett par tusen kronor.

Camilla Wagner är journalist, debattör och författare. Hon har tidigare varit redaktör för VA Ledarskap på Veckans Affärer, med framför allt jämställdhet och ledarskap som bevakningsområden. I dag driver hon konsultbyrån Management by Kerstin och affärsnätverket Klara K.

Annons

Annons

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna