Annons

Annons

Sitewide generic

Selektiv utrensning i Swedbanks toppskikt

Märkligt att det bara är Anders Sundström som rensas ut när ”banken ska få en nystart”, som flera ägare kallar det. Har inte de andra ledamöterna varit lika delaktiga i det som skett? skriver Realtid.ses krönikör Karolina Palutko Macéus.

Karolina Palutko Macéus

Karolina Palutko Macéus

Journalist och författare till boken "Det är jag som äger Carnegie".

Med gårdagens bolagsstämma tog mardrömmen knappast slut för vare sig för Swedbank, den avgående ordföranden Anders Sundström eller den numera sparkade vd:n Michael Wolf. De två tidigare toppcheferna beviljades alltså inte ansvarsfrihet, kanske inte helt överraskande men nog så dramatiskt för att vara i Sverige. På kort tid har de båda herrarna ironiskt nog hamnat i samma båt. Synd kanske att relationen dem emellan är så frostig.

Redan efter den första formaliadragningen och Anders Sundströms välkomsttal till aktieägarna började det gnissla i salen. Aktiespararna krävde att bolagsstämman skulle ajournera sig och försökte övertala de samlade aktieägarna om det goda med att tillsätta en särskild granskningsman. På så sätt skulle man kunna vända på alla stenar och gå igenom allt från de senaste turerna kring banktopparnas fastighetsaffärer (när har de för övrigt hunnit göra dessa, på sin arbetstid på banken?) till att faktiskt granska de omdiskuterade falskt aktivt förvaltade fonderna. Något som kostat fondspararna i Swedbank mångmiljarder, enligt intresseorganisationen.

Nu ajournerades inte stämman, inte heller kommer någon granskningsman syna bankens ifrågasatta affärer, men den gemytliga stämningen bland kaffekoppar, hälsojuicer och smörgåsar ifrån foajén kändes avlägsen vid det här laget.  Anders Sundström hade svårt att dölja vad han tyckte om Aktiespararnas ifrågasättande och satt ofta med armarna i kors. Vid något tillfälle blev en mindre aktieägare irriterad ”Hör du vad jag säger?”, röt han när Anders Sundström verkade allt för frånvarande och inte svarade tillräckligt snabbt och bra på dennes fråga.

Annons

Annons

Flera aktieägare var bekymrade över att Swedbanks varumärke solkats ned. Bland annat uttryckte företrädare för den största ägaren Sparbanksgruppen att man kommit fram till att banken behöver nytt ledarskap. Något som måste ha svidit för Anders Sundström att höra. Men han hade trots allt fått Sparbanksrörelsen att lämna några vänliga ord också.

När det sedan hettade till igen kom industrimannen Carl Bennet till undsättning. Han äger 100 000 aktier i banken och höll ett brandtal för sin partivän som han tyckte hade kunnat sitta kvar som bankens ordförande. Han lyfte fram den tidigare räddningen av Boliden som ett kvitto på Anders Sundströms osjälviska person och spaltade upp Swedbankaktiens formidabla utveckling under den samma.Under samma period som den svenska börsen stigit 74 procent har Swedbankaktien rusat 365 procent. Närmaste bank är SEB med en uppgång på 116 procent.  Allt det är inget annat än ett resultat av Sundströms förträfflighet, menade han.

Nu misslyckades han förvisso kapitalt med en annan investering. Men även Folksams investering i Northland Resources, som Sundström var arkitekten bakom, hade ett beaktansvärt motiv, enligt Carl Bennet. Nämligen att rädda ett utsatt företag i norra Sverige. Och även om Folksams koncernchef Jens Henriksson försökte skämta med Carl Bennet när han intog scenen var den stora sprickan dem emellan redan blottad. Carl Bennet hade svårt att inte visa sin avsky över det han såg som ett svek mot Sundström. Han bekräftade också för mig att han var besviken på Jens Henriksson, som suttit med i valberedningen och inte stått upp för ” sin ordförande”.  Helt otroligt, muttrade han när han lämnade bolagsstämman i förtid. Folksamchefens besked inför öppen ridå ”institution går alltid före person”, var inget han fäste särskild vikt vid. Det var tydligt.

Frågan om ansvarsfrihet blev stämmans crescendo. När det stod klart att varken Michael Wolf eller Anders Sundström beviljats ansvarsfrihet var det fler som gav upp den maratonlånga sittningen som redan pågått i flera timmar. Många mindre aktieägare lämnade salen medan Anders Sundström bara såg tröttare och tröttare ut. Han började läsa på fel punkt och rabblade det som han förväntades sägas snabbt som en robot. Förmodligen ville han bara därifrån.Sortin från banken blev ännu värre än han förmodligen hade tänkt sig häromdagen.

Att inte beviljas ansvarsfrihet (även om det framför allt kom från de utländska investerarna) är ingen fjäder i hatten, direkt. Och därmed sällar han sig till andra som t.ex. Skandias före detta ordförande Lars Ramqvist som fick lämna näringslivet med buller och bång. Hur det går för Anders Sundström återstår att se. Men lite märkligt är det trots allt att det bara är Anders Sundström som rensas ut när ”banken ska få en nystart”, som flera ägare kallar det. Har inte de andra ledamöterna varit lika delaktiga i det som skett?

Även om varje enskild ledamot har ett individuellt ansvar och det i banker dessutom gäller särskilt hårda regler så kan man ju fundera på om Sundström varit en one-man-show. Det verkar onekligen så. Övriga ledamöter som varit med i samma bank, i samma beslut fick inte bara förnyat förtroende utan också högre arvode. Kanske som plåster på såret? För vad i så fall kan man undra. Men om ägarna tror att denna styrelse ska ge banken en nystart och lugn och ro så har de fel. Än är det långt ifrån slut. De andra ledamöterna borde kanske ha ställt sina platser till förfogande.

 

Annons

Annons

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna