Annons

Annons

per_agerman534.jpg

Per Agerman

Så här kan det inte fortsätta

HQ-domen är smärtsam läsning för Ekobrottsmyndigheten. På punkt efter punkt slår tingsrätten ner på brister i bevisningen och feltolkningar av regelverket från åklagarens sida. I ambitionen att förenkla målet har man uppenbarligen gjort missbedömningen att det också skulle krävas förenklad bevisning.

Per Agerman
Per Agerman

Per Agerman

Journalist och återkommande krönikör på Realtid.se.

Efter att ha läst hela HQ-domen kan jag bara rekommendera alla samhällsintresserade att läsa den från början till slut. På knappa 150 sidor löpande text sammanfattar domstolen, ledd av chefsrådman Karin Kussak och referenten Carl Rosenmüller, på ett föredömligt greppbart sätt parternas inställning, rättens överväganden och synpunkter samt ger svaret på frågan om man anser att brott är begånget.

Den korta sammanfattningen är att den helt friande domen är en katastrof för Ekobrottsmyndigheten och en tydlig seger för försvaret. Hålen i förundersökningen är så stora att man kan undra vad EBM ägnat sig åt under de nästan fem år som utredningen pågick. Analysen av vad som krävs för en fällande dom har milt sagt varit bristfällig.

Som läsare bjuds man dock på en viss förståelse för Ekobrottsmyndighetens åsikt att något var fel med HQ:s trading. På sidorna 26-66 i domen summeras EBM:s inställning i målet på ett kristallklart sätt och det är svårt att säga att det inte fanns fog för att inleda en förundersökning när det begav sig.

Annons

Annons

Men fanns det fog att väcka åtal, mot vem och vilka bevis hade måst läggas fram för att vinna målet? Här får läsaren en minst sagt mörk bild av Ekobrottsmyndighetens förmåga till egen analys och självkritik.

HQ-åklagaren Martin Tidéns val att fokusera på redovisningsregelverkens skrivningar om observerbara och icke observerbara marknadsdata var ett sätt att förenkla och konkretisera ett komplext mål men det innebar inte att beviskraven med automatik förenklades. Åtalet var uppbyggt kring påståendet att HQ använde en redovisningsmetod som inte var tillåten och därmed publicerade resultatrapporter som var kraftigt förskönade.

Problemet är att åklagaren inte lyckats övertyga rätten om att så var fallet. Han är inte ens nära visar det sig.

Tingsrätten går istället i det närmaste ordagrant på försvarets linje att HQ visst höll sig till regelverket och att eventuella mindre avvikelser i praktiken inte hade någon större betydelse. Gång på gång slår rätten ner på att åklagarsidan inte förmått belägga sina påståenden och den rambeskrivning av omfattande fel och brister som man utgått från.

En liknelse är att EBM har levt i en tro att det finns en skog men inte brytt sig om att kontrollera att träden verkligen stått på plats.

Men vi tar det åtalspunkt för åtalspunkt. Den första gäller grovt bokföringsbrott.

Bokföringsdelen
Här kokar målet ner till om den månadsvisa resultatföringen av tradingens affärer är att anse som en affärshändelse eller ej. Här kommer tingsrätten snabbt fram till att åklagarens gärningsbeskrivning inte har täckning i lag:

"Värderingen bygger inte på någon ömsesidig rättshandling och ytterligare bevis eller reciprok kontroll hos en eventuell motpart är inte nödvändig för att förstå vad som har hänt i HQ Banks löpande bokföring i det nu aktuella avseendet. Det sagda innebär att det helt enkelt brister i omvärldsrekvisitet och att värderingarna enligt tingsrättens bedömning därmed inte utgör affärshändelser i bokföringslagens mening."

Och vidare:

"Eftersom åklagarens gärningsbeskrivning vilar på att värderingarna har varit affärshändelser, medan tingsrätten kommer till en motsatt slutsats, kan åtalet redan på denna grund inte vinna bifall."

Man går dock vidare och finner ytterligare två skäl till varför åtalet ska ogillas.

Det första gäller försvarets invändning att åklagaren gör fel när han i gärningsbeskrivningen påstår att IAS 39 har bäring på den löpande bokföringen. Tingsrätten ser samma fel:

"Frågan om i vilken utsträckning IAS 39 har betydelse för den interna och löpande bokföringen i ett företag är inte helt lättbesvarad och har såvitt tingsrätten kunnat finna varken varit föremål för någon egentlig diskussion i rättspraxis eller i litteraturen."

Vidare:

"Det står alltså klart att IAS 39 i första hand tar sikte på den externa koncernredovisningen i noterade företag, och inte på kontrollen av den löpande bokföringen. Det framstår därför som långsökt att hävda att bokföringslagen skulle ställa några krav på att verifikationer ska innehålla närmare information om vilka indata enligt IAS 39 som har använts vid beräkningen av ett löpande bokfört resultat."

Nästa punkt där åklagaren får bakläxa gäller det så kallade huvudsakkriteriet (att verksamhetens "förlopp, ekonomiska resultat eller ställning i huvudsak inte har kunnat bedömas med ledning av bokföringen") som rätten inte heller finner är uppfyllt. Det finns helt enkelt ingen tydlig bevisning för brister i bokföringen. Domstolen ser stora luckor i åklagarsidans argumentation inför rätten:

"... åklagaren har inte påstått att HQ Bank i dess löpande bokföring har lämnat oriktiga uppgifter, t.ex. i form av för höga värden på indexoptionerna. Det är alltså ett metodfel och inte ett värderingsfel som de påstådda bristerna tar sikte på. Den bevisning som har åberopats av åklagaren har emellertid i stora delar gått ut just på att peka på de stora skillnader som uppstått mellan HQ Banks värdering och de värden som har erhållits utifrån VEGA-analyser och Edgen. Bevisningen har således främst varit inriktad på andra förhållanden än att det har saknats underlag i den löpande bokföringen."

"Tingsrätten kan för egen del konstatera att det har lagts fram handlingar i målet som faktiskt utvisar vilka anskaffningsvärden respektive teoretiska värden som gällt för instrumenten i tradingportföljen. Dessa värden har rimligen hämtats från, eller i vart fall varit tillgängliga i, någon form av löpande bokföring".

"Enligt tingsrätten framstår det därmed som långt ifrån utrett att det verkligen har saknats verifierade underlag för de orealiserade resultat som har flutit in i den löpande resultatföringen. Michaela Hammar, som var den på ekonomiavdelningen som faktiskt upprättade bokföringsordern, har inte hörts i tingsrätten. Det är inte heller utrett hur den tillkommande information som fanns i 'Bilaga 1' till bokföringsordern ska uttolkas. Dessa brister i utredningen faller tillbaka på åklagaren."

Tingsrätten hänvisar också till att åklagarens presentation i rätten inte stöds av den underliggande bevisningen. Det gäller exempelvis hur så kallade dag 1-vinster flutit in i redovisningen. Att dag 1-resultat förekommit är ostridigt men rätten kan inte finna spår av de stora resultateffekter som åklagaren påstår.

Man ser heller ingen belagd koppling mellan de resultrapporter som bland annat Mats Qviberg fick på SMS och den faktiska redovisningen:

"Inte heller de månadsvisa resultaten i bokföringsordrarna har varit i närheten av de höga dag 1-belopp som åklagaren har pekat på. Vad de dagliga sms-meddelandena avsett för resultat framstår således som oklart."

Åklagarsidan lastas också för att man inte lagt fram motbevisning mot de uppgifter som ekonomichefen Mattias Arnelund framförde under sitt vittnesmål och som går på försvarets linje. Man har även lämnat flera blottor i sin argumentation:

"Hur handlingarna ska utläsas, vilken information som finns i dessa eller vilka slutsatser som eventuellt kan dras av handlingarna har inte berörts under huvudförhandlingen av åklagaren. Mattias Arnelund, som är den av de hörda personerna i målet som sitt i arbete kom närmast bokföringsordern, har inte fått frågor om vad för tillkommande information som eventuellt bilades till respektive bokföringsorder", skriver tingsrätten.

Sammantaget kommer tingsrätten fram till att åklagaren inte lyckats visa att huvudsakkriteriet är uppfyllt, att IAS 39 skulle ha någon bäring på den löpande bokföringen eller att månadsresultatet skulle utgöra en affärshändelse.

"Samtliga tre slutsatser innebär var för sig att något åsidosättande av bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen inte har skett", konstaterar domstolen i domen.

Svindleridelen
När rätten sedan går vidare till svindleridelen av åtalet blir inte invändningarna och kritiken mot åklagarsidan mindre.

Här handlar det om frågan om HQ resultatfört orealiserade vinster och förluster i strid med redovisningsregelverket. Enligt åklagaren har man använt icke observerbara marknadsdata vid värderingen och då får dag 1-vinster inte resultatföras löpande. Denna åsikt är fel enligt försvaret – och fel enligt tingsrätten.

Rätten börjar med att gå igenom den övergripande synen på åtalspunkterna gällande svindleri.

"Det bör understrykas att det för en fällande dom i denna del måste krävas full utredning om att den resultatföring som har skett av dag 1-resultat, och som avser de i målet angivna positionerna, har varit i strid med IAS 39. Denna bedömning ska göras ur ett straffrättsligt perspektiv, och bör enligt tingsrätten ske i två steg. Först måste prövas om historisk rak volatilitet över huvud taget kan anses som observerbara marknadsdata. Om den frågan besvaras jakande, får vald volatilitet för de i målet aktuella positionerna bedömas utifrån den av parterna framlagda bevisningen om marknadsaktivitet, positionstagande och resultateffekter m.m. Medan det första steget är en rättslig bedömning är det andra en bevisfråga."

Åklagarsidan hävdar att det bara är att läsa innantill i regelverket IAS 39 med tillhörande vägledande uttalanden för att man ska se att HQ brutit mot regelverket. Därför har man heller inte åberopat några egna expertvittnen eller andra utlåtanden gällande detta.

Detta visar sig vara ett stort misstag då tingsrätten läser samma texter och kommer till rakt motsatt slutsats.

"Inget av de uttalanden som åklagaren har pekat på ger således något egentligt stöd för att historisk och rak volatilitet är uteslutet som observerbar marknadsdata", skriver rätten och tillägger längre fram i domen:

"Som tingsrätten framhållit måste det inom ramen för en straffrättslig bedömning framgå att de i målet aktuella positionerna har värderats och redovisats på ett sätt som utan tvivel står i strid med IAS 39, vilket var det regelverk som gällde vid tidpunkten för de åtalade gärningarna. Enligt tingsrätten ger varken en läsning av regelverket, eller de omständigheter som åklagaren har pekat på tillräckligt stöd för någon sådan slutsats."

Rätten kommer fram till att de volatiliteter som HQ tagit in i värderingen var att se som observerbara marknadsdata. Några exempel ur resonemanget:

1. "Enligt tingsrätten kan IAS 39, och då särskilt VT82 (f) inte gärna tolkas på annat sätt än att regelverket medger användandet av historisk volatilitet i den underliggande tillgången som observerbara marknadsdata i värderingstekniken."

2. "Enligt tingsrätten medför det faktum att instrumentet i sig inte handlas aktivt, inte att historisk och rak volatilitet i det underliggande indexet är utesluten som observerbara marknadsdata. Som redan har framhållits rangordnar IAS 39 VT82 (f) därtill inte implicit volatilitet framför historisk volatilitet. I stället nämns båda dessa alternativ som exempel på observerbara marknadsdata."

3. "Genom att volatiliteten i det underliggande indexet enligt IAS 39 således kan anses som observerbar marknadsdata, förefaller det rimligt att, för en indexoptionsseries vidkommande, även anse historisk rak volatilitet som tillåten. Det underliggande indexet uppvisar nämligen endast en historisk volatilitet, oavsett vilket lösenpris som olika optioner knutna till indexet har. Professor Kallunki har uttryck saken som att den faktiska volatiliteten för det underliggande indexet alltid är densamma för alla indexoptioner med samma underliggande index, även om lösenpriserna är olika."

(Professor Kallunki är ett av försvarets expertvittnen och han åberopas flera gånger i domen).

4. "Den samlade slutsatsen blir därför att historisk och rak volatilitet i ett underliggande aktieindex i och för sig kan utgöra observerbara marknadsdata enligt IAS 39, med följden att sådana indata är tillåtna att använda vid värderingen av en indexoption om marknaden inte är aktiv. Det betyder också att orealiserade resultat som grundas på en sådan värdering kan anses förenliga med IAS 39 VT76 och VT76A."

Rätten konstaterar på ett annat ställe i domen att IFRS-regelverket gjorts om 2013 och att bedömningen av historisk volatilitet därmed skärptes. Det är dock inget som har betydelse i det aktuella målet:

"Det kan slutligen konstateras att någon motsvarighet till IAS 39 VT82 (f) inte synes ha tagits in i IFRS 13. Om någon slutsats bör dras av detta får den enligt tingsrätten bli till de tilltalades fördel, d.v.s. att historisk rak volatilitet i ett underliggande aktieindex numera inte anses som observerbara marknadsdata vid värderingen av en indexoption."

Åklagarsidan kritiseras även i svindlerdelen på en rad punkter för att man framlagt bristande bevisning eller rent av ingen alls som stöd för sina ståndpunkter. En stor lucka är att EBM inte lagt fram underlag som visar handelsaktiviteten på marknaden trots att denna fråga är av stor betydelse enligt rätten.

"För att styrka påståendet att den valda volatiliteten för de nu aktuella positionerna inte var observerbara marknadsdata enligt IAS 39, hade det enligt tingsrättens bedömning krävts betydligt mer bevisning än vad som har lagts fram i målet. Det är t.ex. inte motbevisat att Fredrik Crafoord m.fl. faktiskt estimerade de historiska volatiliteterna från Bloomberg på det sätt som närmare beskrivits. Dessa historikuppgifter torde med lätthet ha kunnat kontrolleras upp för de positioner som omfattas av denna åtalspunkt. Detsamma gäller frågan om det faktiskt fanns någon marknadsaktivitet, d.v.s. avslut på marknaden, för ifrågavarande positioner, eller i vart fall om någon aktivitet förekom för andra liknande DAX-positioner som förföll i mars, juni eller december 2010. Det förefaller visserligen som att HQ Banks definition av aktiv marknad var väl snäv i förhållande till antalet instrument i portföljen. Samtidigt finns ingen utredning som visar på om och i så fall till vilket pris de för åtalet relevanta optionerna handlades. Om sådan handel fanns, hade den i så fall kunnat ge en fingervisning om vad verkligt värde enligt IAS 39 borde ha bestämts till, och därmed om HQ Banks värdering motsvarade detta."

Att EBM vid olika tillfällen presenterat oprecisa påståenden om värderingsfel och resultatvinster, exempelvis bedömningen att felet låg mellan 145 och 615 miljoner kronor vid utgången av 2009, imponerar inte heller på domstolen:

"För att styrka att HQ Banks valda volatilitet har varit icke observerbar har åklagaren åberopat uppställningar som visar på stora resultatskillnader mellan HQ Banks värdering och en värdering grundad på en VEGA-analys, både på instrumentnivå och på ATM-optionen. Åklagaren har därvid angett ett grovt skattat felintervall om 145-615 miljoner kr för ifrågavarande positioner. Precisionen i detta intervall är inte överväldigande."

Att enbart förlita sig på riskavdelningens analyser av Edge och Vega räcker inte heller enligt rätten, detta då det inte framgår vad dessa analyser grundar sig på:

"Som tingsrätten uppfattar åklagaren är det enbart sådan tankad information som denna åtalspunkt vilar på, d.v.s. en ögonblicksbild över de ställda priser som fanns vid årsskiftet i ORC och som vid en jämförelse mot HQ Banks teoretiska modell ger en hög Edge och en stor skillnad i VEGA-analysen. Det framstår som tveksamt om en sådan riskkalkyl utan vidare kan anses representativ för vad som utgör verkligt värde enligt IAS 39. Detta gäller särskilt då det inte lagts fram utredning om huruvida det faktiskt har funnits några riktiga avslut på samma eller liknande instrument, och i så fall till vilka priser dessa avslut har skett".

Åklagarsidan lyfte under förhandlingarna fram ett par enskilda affärer i slutet av december 2009 för att visa hur HQ gjorde "vollavinster" som förskönade resultatet. Åklagaren har dock inte lyckas bevisa detta fullt ut:

"Det framstår vidare som oklart om dessa tre 'vollavinster' verkligen har flutit in tradingens årsresultat. Det faktum att de tas upp på en av riskavdelningen i efterhand upprättad handling ger inget entydigt svar om detta", konstaterar domstolen.

Vittnesmål väger lätt
Åklagaren har fått medhåll från ett par vittnen under rättegången men tingsrätten finner inte att dessa väger tillräckligt tung. Åklagaren pekade exempelvis på att SEB beräknade värdet på HQ:s portfölj utifrån marknadsdata, data som därmed kunde ha använts även av HQ. Tingsrätten finner dock att uppgifterna inte är precisa nog:

"SEB:s indata vid beräkningen av säkerheter grundade sig på börsens 'stängningspriser' på börsen jämte vissa marginaler. Enligt tingsrätten är det utifrån förhöret med Olle Westring inte helt klart om de 'stängningspriser' som SEB använde var avslut eller endast ställda priser. Det är också oklart vilka stängningspriserna var vid årsskiftet för de positioner som finns i domsbilaga 1. Enligt tingsrätten innebär dessa förhållanden, i kombination med att säkerhetskravet även innehöll marginal, att Olle Westrings uppgifter inte utgör något avgörande stöd för att HQ Banks värdering avvek från verkligt värde enligt IAS 39."

Uppgifterna från KPMG:s expert Anders Torgander, som riktade kritik mot HQ:s redovisning (något som förvisso accepteras av rätten), når heller inte upp till kravet på fullgod bevisning. Rätten pekar bland annat på att Torganders skriftliga kommentarer 2010 inte specifikt gällde de positioner som åklagaren valt att ta in i åtalet.

"Anders Torgander har under förhöret i tingsrätten också uppgett att han inte sitter på något absolut svar på vad observerbara marknadsdata enligt IAS 39 innefattar", skriver domstolen.

Inte heller Catharina Lagerstams uppgifter ges någon betydelse i målet:

"Hon har dock själv uppgett att hon inte är någon redovisningsspecialist och inte heller närmare bekant med regelverket IAS 39. Det faktum att hon ansåg att Edgen var ett ''hål i balansräkningen' kan visserligen låta dramatiskt, men som torde ha framgått ovan kan sådana iakttagelser enligt tingsrättens bedömning inte utan vidare läggas till grund för att de i målet aktuella positionerna har värderats utifrån annat än observerbara marknadsdata."

Mindre segrar för EBM
Finns det då inga ljuspunkter för åklagarsidan i domen? Jo, det har faktist funnits en del fel och brister i HQ:s redovisning och även gjorts en del "anmärkningsvärda" affärer konstaterar tingsrätten.

Åtalspunkten 2b vinner faktiskt EBM i sak. Det handlar om att HQ i årsredovisningen för 2009 upplyste om att man använde publicerade priser för värdering av instrument som efter en analys bedömts vara handlade på en aktiv marknad. Totalt är det 19 positioner som åklagaren tagit med här. Dessa positioner skulle hanteras som aktiva men HQ använde trots detta sin teoretiska modell.

"Tingsrätten finner alltså att en felaktig uppgift visserligen har lämnats beträffande de positioner som anges i domsbilaga 2", skriver man men det får ingen betydelse för utgången i målet:

"Det resultatfel som kan relateras till den felaktiga uppgiften får dock anses försumbart i förhållande till koncernresultatet."

Även åtalspunkten 2d går åklagarens väg till en början. Även denna gäller upplysningarna i årsredovisningen, i detta fall beskrivningen av hur portföljen värderats.

"HQ AB hade av allt att döma inte tillräckligt systemstöd på plats för att klara av att följa bestämmelsen i IFRS 7 artikel 27 fullt ut. Detta är något som borde ha upplysts om i koncernårsredovisningen. Det kan vidare konstateras att HQ AB:s nivåindelning inte uppfyller vad som föreskrivs i artiklarna 27A-B. Åklagaren har således förmått styrka att det lämnats en felaktig uppgift i och för sig i koncernårsredovisningen."

Men i nästa steg brister utredningen då effekterna av felet inte är utredda.

"Hur stor betydelse den nu aktuella felaktigheten verkligen hade för en presumtiv läsare av koncernårsredovisningen kan man bara spekulera om. Åklagaren har inte närmare berört frågan. Enligt tingsrätten kan inte varje felaktighet i en årsredovisning leda till ansvar för svindleri. I avsaknad av utredning kring betydelsen av den nu aktuella felaktiga upplysningen, finner tingsrätten inte utrett att den har varit ägnad att påverka bedömandet av HQ AB i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra skada."

Tingsrätten kommer också fram till att den aktuella nivåindelningen inte har bäring på frågan om HQ använt observerbara marknadsdata eller ej.

"Därmed är utrett att nivåindelningen inte hade något med vilken typ av indata som värderingen grundades på. Med andra ord säger not 27 i HQ AB:s koncernårsredovisning inget om huruvida de valda volatiliteterna var observerbara marknadsdata eller inte."

Vidare har tingsrätten hittat en optionsposition vid utgången av första kvartalet 2010 som borde ha hanterats som aktivt handlad (L5600). Denna ingår i åtalspunkten tre.

"Enligt tingsrätten förefaller det här mer klart att HQ Bank beträffande just detta instrument borde ha använt noterade priser i stället för modellvärdering, eftersom bankens definition av aktiv marknad av allt att döma var uppfylld".

"Resultatet beträffande L5600 får således anses ha redovisats i strid med IAS 39 artikel 48A, eftersom noterade priser på en aktiv marknad ska användas i första hand".

Enligt tingsrätten innebar modellvärderingen att resultatet blev för högt med 17 miljoner kronor. Men inte heller här räcker beloppet till storleksmässigt.

"Ur ett svindleriperspektiv och satt i relation till hela koncernresultatet (+177 miljoner kr) framstår felet som litet. Den felaktiga uppgiften kan därmed inte anses vilseledande på ett sådant sätt att den har varit ägnad att påverka bedömandet av HQ AB i ekonomiskt hänseende. Detta gäller särskilt eftersom det även finns minuspositioner beträffande juniförfallet (t.ex. R5600, -11,3 miljoner kr, se domsbilaga 9) som åklagaren har valt att bortse ifrån."

Även i denna åtalspunkt gällande rapporten för första kvartalet 2010 anser rätten att åklagarsidan brister i sin bevisföring:

"Någon motbevisning om vilken historisk volatilitet som DAX-indexet uppvisade tre månader (för juniförfallet) respektive nio månader (för decemberförfallet) tillbaka i tiden har inte lagts fram i målet. Åklagaren har återigen i stället hänfört sig till VEGA-analyser. Som tingsrätten redogjort för ovan har dessa riskanalyser ett begränsat bevisvärde när det gäller att avgöra frågan om den av HQ Bank historiska raka volatiliteten var observerbar eller inte."

Man pekar på ytterligare en stor optionsposition av avgörande betydelse där åklagaren inte lagt fram underlag för hur aktiviteten skulle bedömas, mellan raderna säger rätten att om aktiv marknad kunnat konstateras hade redovisningsfelet varit stort första kvartalet:

"Det hade därför varit av särskilt intresse att veta om handeln av just denna option uppvisade någon aktivitet på marknaden. Såvitt framgår av riskavdelningens bedömningar saknades dock aktivitet i samtliga tre nu nämnda instrument. Någon motbevisning i denna del finns som sagt inte."

Till åklagarens favör kommenterar tingsrätten också ett par av de affärer som Fredrik Crafoord gjorde i slutet av december 2009 som åklagaren menar visar att man hade en metod för att försköna resultatet på HQ.

"Såtillvida stämmer alltså åklagarens hypotes om att Fredrik Crafoord förefaller medveten om att de positioner han tar också leder till att årsresultatet påverkas positivt. Samma förfaringssätt upprepas sedan vid sänkningen den 29 december 2009 (26 % till 25 %), då position 2 och 3 ovan togs av Fredrik Crafoord. Enligt tingsrätten ter sig detta naturligtvis iögonfallande."

Men även om det är bestickande transaktioner så räcker inte heller detta som bevis för att värderingsfelet var genomgående i HQ:s tradingportfölj. Åklagaren har helt enkelt inte brytt sig om att täcka alla de flanker som krävs:

"Som åklagaren anfört utgör Fredrik Crafoords handel i slutet av december 2009 visserligen en indikation på att vissa positioner kan ha tagits enbart för att den satta volatiliteten gjorde detta gynnsamt för resultatet. Enligt tingsrätten kan dock tre tagna positioner – som visserligen är anmärkningsvärda – inte anses tillräckligt för att styrka att den valda volatiliteten över lag inte var observerbar och därmed ledde till att värderingen avvek från verkligt värde enligt IAS 39. Det bör understrykas att åklagaren till denna åtalspunkt har hänfört ytterligare 13 instrument, samt att tradingportföljen bestod av ett stort antal andra typer av tillgångar vars värdering vid årsskiftet över huvud taget inte har belysts i målet. Detsamma gäller vilka eventuella överväganden som gjordes när dessa positioner togs."

Tingsrätten poängterar på ett annat ställe i domen att Crafoord (som inte är åtalad) hade "betydande handlingsfrihet både vad gäller positionstagande, risktagande och val av volatilitet" vilket givetvis höjer kravet på åklagarens bevisning mot de åtalade.

Men något resonemang kring de åtalades eventuella ansvar blir det inte i domen eftersom målet faller redan på de objektiva rekvisiten. Tingsrätten poängterar också att domen inte är något "allmänt ansvarsutkrävande" efter HQ-kraschen. Även om domen redogör för parternas inställning, inklusive de åtalades kritik mot Ekobrottsmyndigheten och Finansinspektionen gör rätten ingen egen kommentar kring detta.

När det gäller avvecklingen av tradingportföljen i juni 2010, en process som forcerades och därmed gav upphov till stora förluster enligt försvaret, gör tingsrätten en kortare utvikning:

"Tingsrätten kan konstatera att detta möjligen skulle kunna få bevisverkan för hur stort ett eventuellt värderingsfel var för hela portföljen, en fråga som inte är föremål för tingsrättens prövning. Det är därtill okänt om de i det här målet aktuella positionerna fanns kvar i juni 2010, vad de i så fall stängdes till för pris och om det var en normal affär, eller en sådan som ska anses ha skett under andra förhållanden än going-concern enligt IAS 39 VT69. Enligt tingsrätten saknar det som framkommit om denna tradingförlust i allt väsentligt betydelse för prövningen av åtalet."

Läs domen
Avslutningsvis kan jag bara återigen uppmana till egen läsning av domen. Reflektionerna är flera. Många av de farhågor som jag tog upp efter åtalet i januari 2015 har nu besannats (se krönikan HQ-åklagarens dilemma.)

En av de som läser domen är åklagaren Martin Tidén, men frågan är om han ser någon väg framåt i målet efter detta. Tiden att överklaga går ut den 12 juli. Uppförsbacken är monumental. Inte minst då bevismaterial och vittnesmål måste kompletteras på en rad områden för att en överklagan ska ha någon form av trovärdighet. Mycket talar därför för att målet stannar i tingsrätten.

Återstår i så fall för Ekobrottsmyndigheten att dra lärdomar av HQ-utredningen. En svidande insikt är att det bara tog Stockholms tingsrätt ett par månader att totalt smula sönder den argumentation som EBM haft snart sex år på sig att slipa på.

Det handlar om två samhällsinstanser med vitt skilda uppdrag men att slutsatserna blev så diametralt olika måste få konsekvenser för hur åklagare och polis arbetar i framtiden.

Det är många som under lång tid har sagt att Ekobrottmyndigheten måste angripa de stora, komplexa ekobrottsmålet på ett annat sätt och med andra resurser. För det är få som påstår att det skulle vara fel att inleda förundersökningar vid misstanke om brott även i stora bolag på börsen. På samma sätt kan det vara rätt att ibland inte väcka åtal.

Men så här kan det inte fortsätta.

Läs allt om:

Annons

Annons

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna